Sitter och tittar ut över Vänern.
Solen har gått ned, men det är fortfarande lite ljus som håller sig kvar emellan de mörkblå moln som ligger och jäser däruppe.
Ljusen har börjat tändas i den lilla orten som ligger på andra sidan viken, vattnet är spegelblankt och stilla. Det är så rofyllt och skönt och vackert, att jag nästan inte tror att det är sant.
Så här bor vi nu. Det är så jäkla fräckt!
Luggade nyss igenom Aftonbladets hemsida och garvade över vad svenska folket trodde sig höra för texter i diverse låtar.
Bäst var ändå ifrån Gyllene Tiders "Sommartider", där en del av texten går: -Ge mig din hunger, ge mig din hand. Tycker att herr Gessle och Co. sjunger den glasklart med de orden.
Men en läsare tyckte sig bestämt ha hört på den med orden: -Ge mig din unge, ge mig din man.
Sommartider det... :)
Fick ett mail igår där en god vän tipsade om att jag borde lägga ut bilder i bloggen oftare. Hon hade blivit väldigt glad när bilden på vår utsikt var med.
Vad tycker ni andra? Ska jag försöka få med en bild eller två någongång ibland?
Nej, nu tror jag att jag är väldigt upplagd för ett parti Alfapet på blip.se igen.
Någon mer som spelar?
lördag 30 augusti 2008
torsdag 28 augusti 2008
En sten är fallen
Sambon och svärfar putsade fönster under gårdagen och jag låg på sängkanten och värkte bort.
Men nu är det över i allafall.
Nycklarna är lämnade och vi kan se framåt och bara behöva tänka på ett boende fortsättningsvis. Vårt nya hem!
Festen som kom av sig i tisdags blev istället igår.
Godis och popcorn, ja, vi öppnade till och med en vinflaska! Och två filmer hann vi med innan John Blund tog över. "Solstorm" och "Atonement".
Den första var alldeles för kristlig för mig, bra skådespelare i all ära. Den andra var verkligen bra, intressant och gripande, även om inte sambon delade min uppfattning...
Idag har vi inga åtaganden, vi ska bara vara och se det sköna med att just vara. :)
Men nu är det över i allafall.
Nycklarna är lämnade och vi kan se framåt och bara behöva tänka på ett boende fortsättningsvis. Vårt nya hem!
Festen som kom av sig i tisdags blev istället igår.
Godis och popcorn, ja, vi öppnade till och med en vinflaska! Och två filmer hann vi med innan John Blund tog över. "Solstorm" och "Atonement".
Den första var alldeles för kristlig för mig, bra skådespelare i all ära. Den andra var verkligen bra, intressant och gripande, även om inte sambon delade min uppfattning...
Idag har vi inga åtaganden, vi ska bara vara och se det sköna med att just vara. :)
onsdag 27 augusti 2008
Blåst eller låsning?
Läste i tidningen tisdagmorgon under mitt horoskop att det skulle bli en bra och positiv dag.
Den började med en jäkla massa regn.
Det är inte helt lätt att motivera kroppen när den är väderkänslig, men jag lyckades maka mig ut i surduschen med vovven i morse ändå.
Sista finputsen på lägenheten var dagens mål därefter, och efter tre timmars städning(vad var det jag gjorde mer än att sura och gnälla?), satt vi således i bilen på väg in till stan. Jag hade tid till reumatologen.
Den gode doktorn började besöket med att erkänna sina fel och brister. Jaha..?
Därpå följde en lång sammanhängande story om att han faktiskt inte var bäst i Sverige på sjukdomen. Nehej..?
Varpå han fortsatte med att gå igenom Sveriges reumatikerläkare på landets alla sjukhus och kom till slut fram till att det nog fanns en bättre än han själv. I Uppsala för att vara exakt. Håpp..?
-Så jag remitterar dig dit. Men bara för en second opinion. Jag kan ju det här vet du.
Skojar han med mig? Först erkänner han sina fel och brister, men är ändå i världsklass i slutändan. En liten låsning kanske?
Nåväl, jag tackar och tar emot för all hjälp jag kan få. Om nu reumatologerna i Uppsala kan få mig i toppform igen, så är jag den siste att tacka nej. Och så får jag ju en liten roadtripp på kuppen också.
Tillbaka till lägenheten på kvällen, nu skulle helvetet besiktas utav marsianerna som köpt hyreshusen, och som till råga på allt ska flytta in i vårt tidigare hem.
Vi fick bakläxa på fönsterputs.
Att sedan flera fönster är ihopmålade, ihopskruvade eller bara inte går att öppna spelade ingen roll. Ej heller att fönsterkittet yrde runt över hela glaset varje gång man råkade komma i närheten av kanterna.
Hade inte solfanskapet lyst in som genom en flugsmälla på vartenda fönster under besiktningen, så hade det nog gått vägen. Jag menar, det regnade hela dagen ändå fram till timmen innan det var guidad tur i lyan.
Men resten var, tack och lov, utan anmärkning.
Men med tanke på alla de som hjälpte till att städa och hur länge de gjorde det, så känner man sig ändå ganska blåst på konfekten.
Vi som hade köpt lite godis och tänkte fira att vi var av med helvetet och kunde se fram emot bättre tider. Nu får vi avvakta, och putsa fönster som inte vill låta sig putsas istället.
Herrehjälp vad trött jag är på allt...
Den började med en jäkla massa regn.
Det är inte helt lätt att motivera kroppen när den är väderkänslig, men jag lyckades maka mig ut i surduschen med vovven i morse ändå.
Sista finputsen på lägenheten var dagens mål därefter, och efter tre timmars städning(vad var det jag gjorde mer än att sura och gnälla?), satt vi således i bilen på väg in till stan. Jag hade tid till reumatologen.
Den gode doktorn började besöket med att erkänna sina fel och brister. Jaha..?
Därpå följde en lång sammanhängande story om att han faktiskt inte var bäst i Sverige på sjukdomen. Nehej..?
Varpå han fortsatte med att gå igenom Sveriges reumatikerläkare på landets alla sjukhus och kom till slut fram till att det nog fanns en bättre än han själv. I Uppsala för att vara exakt. Håpp..?
-Så jag remitterar dig dit. Men bara för en second opinion. Jag kan ju det här vet du.
Skojar han med mig? Först erkänner han sina fel och brister, men är ändå i världsklass i slutändan. En liten låsning kanske?
Nåväl, jag tackar och tar emot för all hjälp jag kan få. Om nu reumatologerna i Uppsala kan få mig i toppform igen, så är jag den siste att tacka nej. Och så får jag ju en liten roadtripp på kuppen också.
Tillbaka till lägenheten på kvällen, nu skulle helvetet besiktas utav marsianerna som köpt hyreshusen, och som till råga på allt ska flytta in i vårt tidigare hem.
Vi fick bakläxa på fönsterputs.
Att sedan flera fönster är ihopmålade, ihopskruvade eller bara inte går att öppna spelade ingen roll. Ej heller att fönsterkittet yrde runt över hela glaset varje gång man råkade komma i närheten av kanterna.
Hade inte solfanskapet lyst in som genom en flugsmälla på vartenda fönster under besiktningen, så hade det nog gått vägen. Jag menar, det regnade hela dagen ändå fram till timmen innan det var guidad tur i lyan.
Men resten var, tack och lov, utan anmärkning.
Men med tanke på alla de som hjälpte till att städa och hur länge de gjorde det, så känner man sig ändå ganska blåst på konfekten.
Vi som hade köpt lite godis och tänkte fira att vi var av med helvetet och kunde se fram emot bättre tider. Nu får vi avvakta, och putsa fönster som inte vill låta sig putsas istället.
Herrehjälp vad trött jag är på allt...
lördag 23 augusti 2008
Nu är det tungt
Nu känns det inte alls bra i kroppen.
En dryg veckas plockande och rensande utav kläder och diverse sätter snabbt sina spår även i en frisk kropp. Min är inte bara klen och värker, den är fullkomligt orkeslös. 15 minuters sittande på knä, sorterandes kläder, sätter sig i lederna i flera dagar efteråt.
Idag tog musten bara slut. Jag kände flera gånger att jag nästan somnade stående. Ögonen gled igen och huvudet tappade fram, var tvungen att raskt sätta mig ner ifall jag skulle ramla.
Jag sa till sambon, "nu får du faktiskt ursäkta men jag måste få lägga mig ned lite, jag orkar inte mer just nu".
Direkt jag intagit soffan slog ögonen igen, och det kändes som om jag gick i ide.
Vaknar av att sambon varnar om att svärföräldrarna är här för att hjälpa honom att bära. Gick i dvala resten av kvällen, försökte känna efter om det verkligen var eftermiddag, kväll eller kanske dag. Huvudet bara snurrade och kroppen ville bara lägga sig igen.
Det var riktigt otäckt, samtidigt så vill jag ju så gärna försöka.
Gick därför runt med en fuktig dammtrasa under den timmen som de var här, men gick just bara runt och kände mig allmänt i vägen och bortkommen.
Men det är ju inte så långt kvar nu.
Förvisso ska allt packas upp och möbleras på det nya stället, men det är ju ingen panik. Vi har gott om tid på oss att göra i ordning, bara vi får med oss allt.
Men det är jäkligt tungt nu alltså...
En dryg veckas plockande och rensande utav kläder och diverse sätter snabbt sina spår även i en frisk kropp. Min är inte bara klen och värker, den är fullkomligt orkeslös. 15 minuters sittande på knä, sorterandes kläder, sätter sig i lederna i flera dagar efteråt.
Idag tog musten bara slut. Jag kände flera gånger att jag nästan somnade stående. Ögonen gled igen och huvudet tappade fram, var tvungen att raskt sätta mig ner ifall jag skulle ramla.
Jag sa till sambon, "nu får du faktiskt ursäkta men jag måste få lägga mig ned lite, jag orkar inte mer just nu".
Direkt jag intagit soffan slog ögonen igen, och det kändes som om jag gick i ide.
Vaknar av att sambon varnar om att svärföräldrarna är här för att hjälpa honom att bära. Gick i dvala resten av kvällen, försökte känna efter om det verkligen var eftermiddag, kväll eller kanske dag. Huvudet bara snurrade och kroppen ville bara lägga sig igen.
Det var riktigt otäckt, samtidigt så vill jag ju så gärna försöka.
Gick därför runt med en fuktig dammtrasa under den timmen som de var här, men gick just bara runt och kände mig allmänt i vägen och bortkommen.
Men det är ju inte så långt kvar nu.
Förvisso ska allt packas upp och möbleras på det nya stället, men det är ju ingen panik. Vi har gott om tid på oss att göra i ordning, bara vi får med oss allt.
Men det är jäkligt tungt nu alltså...
fredag 22 augusti 2008
En helvetesvecka kvar
Stress och flytt i all ära, men nu är det bara drygt en helvetesvecka kvar vad det gäller flytten.
Det är bara några få lass kvar att köra, troligen två mindre lass med resterande möbler(de tyngsta), ett lass med motorcykeln och ett lass med skräp.
Sen kommer helvetet av helveten, nämligen flyttstädandet...
Jösses, vad vi har rensat denna gång! Och vad skönt att vi har gjort det!
Vi flyttar ju till ett något mindre boende, med mindre förrådsmöjligheter. Och de sakerna som fortfarande låg kvar i lådor ifrån förra flytten för ett år sedan, när kommer vi egentligen att använda dem?
Det bästa jag gjorde var ändå att röja i allt vad kläder heter. Och det bästa med det var att jag lämnade in alla säckar till Kvinnojouren i Karlstad.
Efter att ha läst diverse böcker och sett filmer om de kvinnor, ensamma eller tillsammans med barn, som får fly sina hem för att rädda sina liv - ibland i bara nattsärken - fick mig att inse att om någon verkligen behövde kläder, så är det de kvinnorna.
Och med den otroliga ödmjukhet och tacksamhet som de tog emot klädsäckarna, så förstår jag vad välbehövligt det verkligen var.
Så nästa gång ni röjer ur bland kläder, leksaker och annat hemma som ni tror att det finns behov av hos en kvinnojour - ring dem!
Oftast finns ingen adress att åka till, då de ju måste hålla alla adresser så hemliga de bara kan. Men ring och gör upp en mötesplats, det gjorde vi.
Och det var inte sista gången vi kommer att göra det heller.
Det är bara några få lass kvar att köra, troligen två mindre lass med resterande möbler(de tyngsta), ett lass med motorcykeln och ett lass med skräp.
Sen kommer helvetet av helveten, nämligen flyttstädandet...
Jösses, vad vi har rensat denna gång! Och vad skönt att vi har gjort det!
Vi flyttar ju till ett något mindre boende, med mindre förrådsmöjligheter. Och de sakerna som fortfarande låg kvar i lådor ifrån förra flytten för ett år sedan, när kommer vi egentligen att använda dem?
Det bästa jag gjorde var ändå att röja i allt vad kläder heter. Och det bästa med det var att jag lämnade in alla säckar till Kvinnojouren i Karlstad.
Efter att ha läst diverse böcker och sett filmer om de kvinnor, ensamma eller tillsammans med barn, som får fly sina hem för att rädda sina liv - ibland i bara nattsärken - fick mig att inse att om någon verkligen behövde kläder, så är det de kvinnorna.
Och med den otroliga ödmjukhet och tacksamhet som de tog emot klädsäckarna, så förstår jag vad välbehövligt det verkligen var.
Så nästa gång ni röjer ur bland kläder, leksaker och annat hemma som ni tror att det finns behov av hos en kvinnojour - ring dem!
Oftast finns ingen adress att åka till, då de ju måste hålla alla adresser så hemliga de bara kan. Men ring och gör upp en mötesplats, det gjorde vi.
Och det var inte sista gången vi kommer att göra det heller.
tisdag 19 augusti 2008
Stresstålig...
...skulle man ju vara.
Jag tror jag har varit det tidigare, men sjukdom och mediciner har satt sina spår och jag känner mig otroligt stressad och mår dåligt när det blir för mycket nu för tiden.
Vi fick i allafall komma hemifrån lite, även om det mest regnade och sambon fick några dagars bantningskur av en snabb magsjuka. Själv slapp jag ju inte undan, men den valde att hoppa på när vi kommit hem i allafall.
Det är aldrig kul att vara sjuk, men om man nu måste vara det så vill man åtminstone vara det hemma.
Vi fick nycklarna till huset förra veckan, och nu har det rådit idel aktivitet på båda ställena inför flytten. Det behövdes lite färg på några väggar i huset, och vi har sålt av en del av vårt möblemang som vi tyckte oss klara oss utan efter flytten.
Så blev det ju lite fickpengar till annat som ska betalas nu när man flyttar till hus.
Eftersom det är kallhyra, så tillkommer saker som sotning, slamsugning, sophämtning, ved och annat smått och gott som man som lägenhetsinnehavare aldrig behöver tänka på.
Men vi får det inte dyrare i allafall, det blir nog ungefär lika som här i lägenheten.
Jag hade i och för sig lätt kunnat betala lite mer också, med tanke på läget och utsikten...
Jag tror jag har varit det tidigare, men sjukdom och mediciner har satt sina spår och jag känner mig otroligt stressad och mår dåligt när det blir för mycket nu för tiden.
Vi fick i allafall komma hemifrån lite, även om det mest regnade och sambon fick några dagars bantningskur av en snabb magsjuka. Själv slapp jag ju inte undan, men den valde att hoppa på när vi kommit hem i allafall.
Det är aldrig kul att vara sjuk, men om man nu måste vara det så vill man åtminstone vara det hemma.
Vi fick nycklarna till huset förra veckan, och nu har det rådit idel aktivitet på båda ställena inför flytten. Det behövdes lite färg på några väggar i huset, och vi har sålt av en del av vårt möblemang som vi tyckte oss klara oss utan efter flytten.
Så blev det ju lite fickpengar till annat som ska betalas nu när man flyttar till hus.
Eftersom det är kallhyra, så tillkommer saker som sotning, slamsugning, sophämtning, ved och annat smått och gott som man som lägenhetsinnehavare aldrig behöver tänka på.
Men vi får det inte dyrare i allafall, det blir nog ungefär lika som här i lägenheten.
Jag hade i och för sig lätt kunnat betala lite mer också, med tanke på läget och utsikten...
onsdag 6 augusti 2008
En tid för tanke
Sambon och jag tar några dagars semester.
Vi visste inte om vi skulle ta oss iväg någonstans först. Först visste vi inte riktigt vart vi skulle åka, och sedan hamnade jag på sjukhus. Frågetecken nr. 2 blev om vi vågade åka någonstans?
Nu har vi i allafall med kort varsel bestämt oss för att resa norröver Sverige, med första anhalt i Mora onsdag eftermiddag.
Därifrån går resan österut till Sandviken, där vi har bokat husrum hos min faster och farbror.
Sen får vi se hur mycket lugn och ro vi orkar låta oss få, innan helvete brakar loss och vi får panik över att vi måste hem och packa inför flytten.
Det går så jäkla fort nu, men lite skönt är det också.
För då vet man att man snart sitter där i det nya, mysiga huset och att katterna kan springa ut och in som de vill igen. Och så får vi en egen liten trädgård att pyssla med igen - som vi har saknat det!
Enda tråkiga med att flytta nu, är att vi fått så goda vänner i ett av de nya grannparen. Men det finns ju inget som hindrar att man håller kontakt ändå, det är bara så lätt att det rinner ur sanden.
Nej, klockan är massa mycket och jag behöver sömn innan det är dags att gå upp och packa i ordning allt vad vi behöver ha med oss.
Hoppas att ni alla får en fin vecka, jag ska försöka ha det i allafall. :)
Vi visste inte om vi skulle ta oss iväg någonstans först. Först visste vi inte riktigt vart vi skulle åka, och sedan hamnade jag på sjukhus. Frågetecken nr. 2 blev om vi vågade åka någonstans?
Nu har vi i allafall med kort varsel bestämt oss för att resa norröver Sverige, med första anhalt i Mora onsdag eftermiddag.
Därifrån går resan österut till Sandviken, där vi har bokat husrum hos min faster och farbror.
Sen får vi se hur mycket lugn och ro vi orkar låta oss få, innan helvete brakar loss och vi får panik över att vi måste hem och packa inför flytten.
Det går så jäkla fort nu, men lite skönt är det också.
För då vet man att man snart sitter där i det nya, mysiga huset och att katterna kan springa ut och in som de vill igen. Och så får vi en egen liten trädgård att pyssla med igen - som vi har saknat det!
Enda tråkiga med att flytta nu, är att vi fått så goda vänner i ett av de nya grannparen. Men det finns ju inget som hindrar att man håller kontakt ändå, det är bara så lätt att det rinner ur sanden.
Nej, klockan är massa mycket och jag behöver sömn innan det är dags att gå upp och packa i ordning allt vad vi behöver ha med oss.
Hoppas att ni alla får en fin vecka, jag ska försöka ha det i allafall. :)
fredag 1 augusti 2008
Sjukhusvistelse
Jag har legat på sjukhus ett par dagar.
Mellan måndag och torsdag för att vara exakt.
Min tjocka mage tyckte att det fick vara nog med alla mediciner och efter att ha fått infusion med nya reumatism-medicinen förra veckan, så sa nu tarmar och mage tack och good bye.
Det blev taxi till akuten på måndagmorgon efter att under natten ha blivit idiotförklarad av Sjukvårdsupplysningen.
Bara så ni vet, det är inte normalt när det rinner blod ur övre pinnhålet.
Vänta inte på att din närmaste Vårdcentral ska öppna, även om syster Berit i telefonen säger så till dig mitt i natten. Hon pratar antagligen i nattmössan helt enkelt.
Dä ä bare å åk. Till akuten alltså.
Nu slapp jag och göra några större generande och pinsamma ingrepp med en harklande läkare bakom ryggen, det gick bra ändå den här gången. Det räckte med några små ingrepp bara, och det var bara ett som var liksom sådär pinsamt...
Hemma igen, kan både sitta och gå, så det var väl inte fy skam.
Men tyvärr gick ännu en medicin emot reumatismen om intet, och nu är det bara för min reumatologläkare att börja gnugga energiknölarna och ta järntabletter igen efter sin semester.
Allt medans jag jagas vidare i Försäkringskassans värld. Eller i World of War som jag brukar säga.
Vad min handläggare heter?
- Hitler förstås.
Mellan måndag och torsdag för att vara exakt.
Min tjocka mage tyckte att det fick vara nog med alla mediciner och efter att ha fått infusion med nya reumatism-medicinen förra veckan, så sa nu tarmar och mage tack och good bye.
Det blev taxi till akuten på måndagmorgon efter att under natten ha blivit idiotförklarad av Sjukvårdsupplysningen.
Bara så ni vet, det är inte normalt när det rinner blod ur övre pinnhålet.
Vänta inte på att din närmaste Vårdcentral ska öppna, även om syster Berit i telefonen säger så till dig mitt i natten. Hon pratar antagligen i nattmössan helt enkelt.
Dä ä bare å åk. Till akuten alltså.
Nu slapp jag och göra några större generande och pinsamma ingrepp med en harklande läkare bakom ryggen, det gick bra ändå den här gången. Det räckte med några små ingrepp bara, och det var bara ett som var liksom sådär pinsamt...
Hemma igen, kan både sitta och gå, så det var väl inte fy skam.
Men tyvärr gick ännu en medicin emot reumatismen om intet, och nu är det bara för min reumatologläkare att börja gnugga energiknölarna och ta järntabletter igen efter sin semester.
Allt medans jag jagas vidare i Försäkringskassans värld. Eller i World of War som jag brukar säga.
Vad min handläggare heter?
- Hitler förstås.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)