Så är vi på gång då. Mot Götlabörg!
Jag har haft sömnproblem hela natten och sambon somnade rart redan vid 22.00 och sov lika rart fram till för en timme sedan.
En annan som behöver mer tid på sig, just för att allt tar så lång tid - speciellt på morgonen - hade ställt klockan ytterligare en timme tidigare.
Men vad hjälpte det, när man inte somnade förrän 03.50, höll ju på att aldrig få upp ögonen när klockan väl ringde!
Nåväl, nu ska det sista packas och sedan far vi!
Ha en riktigt fin första adventshelg allihop.
lördag 29 november 2008
fredag 28 november 2008
Så ska det packas igen
Imorgon bitti bär det av emot stora staden Göteborg, för lite avkoppling, julhandel, besök på Jul på Liseberg och Universeum och annat smått och gott.
Låter ju nästan som om vi ska vara borta väldigt länge, men vi ska bara sova kvar en natt!
Vi åker med tåg tidigt imorgon och kommer hem med ett annat tåg sent på söndag.
Ska bli skönt att komma iväg!
Vi bokade resan för längesen, och sett fram emot och längtat efter den lika länge. Kanske skulle vi ha tagit någon dag till, men vi kände att det nog skulle räcka gott och väl med ett och ett halvt dygn. Lönehelg kommer att göra butiker och annat proppfulla, men det känns som en liten grej i jämförelse.
Vi har inte varit hemifrån så mycket sista året, så det ska bli skönt att komma iväg igen.
Så var det då det där med packning.
Hur mycket ska man ha med sig, och vad?
Vi ska ju bara vara borta en natt, men det är man ju med en 24-timmars Ålandskryssning också, och då packar man ju alltid med extra ombyten även fast man inte behöver dem.
Jag har hellre med mig mer än för lite. Sen får det väl se lite dumt/roligt ut då!
Vet att det är många som sitter och funderar på varför jag inte svarat på mail och så, men har tid att sitta och skriva i bloggen nästan varje dag.
Just nu känns det rätt skönt att bara behöva skriva här litegrand varje dag, och ibland är det roligare att skicka mail.
Just nu har jag kommit in i ett bloggstim, och struntar fullkomligt i alla mail.
Det är alltså något som går nu, så hav förtröstan! Jag svarar så snart jag finner lust. :)
Låter ju nästan som om vi ska vara borta väldigt länge, men vi ska bara sova kvar en natt!
Vi åker med tåg tidigt imorgon och kommer hem med ett annat tåg sent på söndag.
Ska bli skönt att komma iväg!
Vi bokade resan för längesen, och sett fram emot och längtat efter den lika länge. Kanske skulle vi ha tagit någon dag till, men vi kände att det nog skulle räcka gott och väl med ett och ett halvt dygn. Lönehelg kommer att göra butiker och annat proppfulla, men det känns som en liten grej i jämförelse.
Vi har inte varit hemifrån så mycket sista året, så det ska bli skönt att komma iväg igen.
Så var det då det där med packning.
Hur mycket ska man ha med sig, och vad?
Vi ska ju bara vara borta en natt, men det är man ju med en 24-timmars Ålandskryssning också, och då packar man ju alltid med extra ombyten även fast man inte behöver dem.
Jag har hellre med mig mer än för lite. Sen får det väl se lite dumt/roligt ut då!
Vet att det är många som sitter och funderar på varför jag inte svarat på mail och så, men har tid att sitta och skriva i bloggen nästan varje dag.
Just nu känns det rätt skönt att bara behöva skriva här litegrand varje dag, och ibland är det roligare att skicka mail.
Just nu har jag kommit in i ett bloggstim, och struntar fullkomligt i alla mail.
Det är alltså något som går nu, så hav förtröstan! Jag svarar så snart jag finner lust. :)
torsdag 27 november 2008
Besvikelse No.1 är ett faktum
För andra runt om i landet har det säkert hänt flera gånger redan.
Men här, utanför vårt lilla hus, omgivet av grönmossa och träd och hästhagar fulla med skit, här är det första gången i år.
Den första besvikelsen innan jul har uppenbarat sig, när snön för första gången denna säsong har smällt bort.
Är ju väldigt glad att det hann bli lite vinterbilder igår, för hade jag väntat till idag - som jag faktiskt tänkte göra - hade jag väl aldrig förlåtit mig själv.
Nu är väl många överlyckliga om de slipper snö. Jag tänker bland annat på Skogsnuvan uppöver, som avskyr att skotta snö och allt annat som snön för med sig.
Men jag, jag blir så där groteskt, oroväckande lycklig när flingorna ramlar ner. Man kunde nästan tro att det är knark som vädergudarna står och slänger ned där uppifrån!
Jag känner eufori och glädje när det snöar.
Det är som om en magisk pulverpåse spricker inne i magsäcken, och sedan letar sig iväg till kroppens alla ledsna, uttråkade knutor och blodkärl. En alldeles underbar känsla.
Varje gång det snöar är jag nykär och lycklig! :D
Men nu då...
Deppigt värre att behöva gå upp ur sängen, och det första man ser när man tittar ut är en svampig gräsmatta.
Att sedan se att vi skulle behövt ha klippt den en gång till innan vintern kom i annalkande, gör ju inte saken bättre.
Hör redan ljudet av gräsklipparens protester fram på vårkanten över att vi inte var flitiga nog ett halvår innan.
Besvikelse No.1 vintersäsongen 08/09 är ett faktum.
Men här, utanför vårt lilla hus, omgivet av grönmossa och träd och hästhagar fulla med skit, här är det första gången i år.
Den första besvikelsen innan jul har uppenbarat sig, när snön för första gången denna säsong har smällt bort.
Är ju väldigt glad att det hann bli lite vinterbilder igår, för hade jag väntat till idag - som jag faktiskt tänkte göra - hade jag väl aldrig förlåtit mig själv.
Nu är väl många överlyckliga om de slipper snö. Jag tänker bland annat på Skogsnuvan uppöver, som avskyr att skotta snö och allt annat som snön för med sig.
Men jag, jag blir så där groteskt, oroväckande lycklig när flingorna ramlar ner. Man kunde nästan tro att det är knark som vädergudarna står och slänger ned där uppifrån!
Jag känner eufori och glädje när det snöar.
Det är som om en magisk pulverpåse spricker inne i magsäcken, och sedan letar sig iväg till kroppens alla ledsna, uttråkade knutor och blodkärl. En alldeles underbar känsla.
Varje gång det snöar är jag nykär och lycklig! :D
Men nu då...
Deppigt värre att behöva gå upp ur sängen, och det första man ser när man tittar ut är en svampig gräsmatta.
Att sedan se att vi skulle behövt ha klippt den en gång till innan vintern kom i annalkande, gör ju inte saken bättre.
Hör redan ljudet av gräsklipparens protester fram på vårkanten över att vi inte var flitiga nog ett halvår innan.
Besvikelse No.1 vintersäsongen 08/09 är ett faktum.
onsdag 26 november 2008
Badstege
Lite vinterbilder med kameran fick det bli under förmiddagen.
Hade hört ryktas om plusgrader, och skyndade mig ut för att inte gå miste om den lilla snö vi lyckats få.
Denna bild är tagen vid badstegen, bredvid bastun nere vid sjön.
Fler bilder från dagens "shoot" finns att skåda på:
http://flickr.com/sundinska
Hade hört ryktas om plusgrader, och skyndade mig ut för att inte gå miste om den lilla snö vi lyckats få.
Denna bild är tagen vid badstegen, bredvid bastun nere vid sjön.
Fler bilder från dagens "shoot" finns att skåda på:
http://flickr.com/sundinska
tisdag 25 november 2008
Den 25:e smäller det
Lönedag för vissa, och sambons enda lediga dag denna vecka(förutom helgen då, men då är vi ju inte hemma).
Jag kände mig lite bättre idag, men var otroligt trött och sliten. Vi visste båda att vi behövde komma iväg till affären idag, för resten av veckan så skulle det finnas dåligt med tid.
Vi planerade att komma iväg tidigt, men som alltid så sket sig den planeringen. Vi har inte ens ungar, och kan ändå inte hålla det planerade tidsschemat!
Halv två hann klockan bli innan vi släppte av Cheyenne hos sambons lillebror, för att sedan åka på jakt efter stans minsta och billigaste akvariereningspump. Den hemma hade gjort sitt.
På PETS i Karlstad hittade vi vad vi sökte till ett mycket bra pris, och färden fortsatte emot Bergviks Köpcentrum.
Frukost/lunch/middag(för vi kom inte bara iväg sent, vi kom upp sent med) var en stor Subway-macka som vi delade på. Jag med kaffe till, sambon med CocaCola.
Systembolaget fick en snabb påhälsning. Minibar på hotell ska tydligen vara dyrt, och vi är snåla jävlar.
ICA Maxi, den 25:e, på eftermiddagen.
Frågan man ställer sig varje gång man lyckas hamna i en stor mataffär, på detta datum, vid exakt denna(fel) tid är: Vad tänkte vi på?
Vi armbågade oss fram vid frukten, vi suckade surt när folk trängde sig före vid mjölken, vi gnällde över vad mycket folk det var och vi köade vid självscanningskassorna länge. Vid de "snabba" kassorna...
Ut ur butiken, in i bilen, hämta hunden med lite vila och dryck hos svärföräldrarna, innan det sedan bar iväg till Granngården - sista anhalt innan hemfärd.
Kattmat, talgbollar, hundben och julklappar till hunden.
Jag somnade till säkert fyra gånger innan vi kom hem, hem till ett mörkt hus som stod och såg lika kallt ut som det var. Brrr...
Imorgon hoppas jag att snön fortfarande ligger kvar, så att jag kan ta lite vinterkort.
Och så ska jag dricka lite äppelglögg. :)
Jag kände mig lite bättre idag, men var otroligt trött och sliten. Vi visste båda att vi behövde komma iväg till affären idag, för resten av veckan så skulle det finnas dåligt med tid.
Vi planerade att komma iväg tidigt, men som alltid så sket sig den planeringen. Vi har inte ens ungar, och kan ändå inte hålla det planerade tidsschemat!
Halv två hann klockan bli innan vi släppte av Cheyenne hos sambons lillebror, för att sedan åka på jakt efter stans minsta och billigaste akvariereningspump. Den hemma hade gjort sitt.
På PETS i Karlstad hittade vi vad vi sökte till ett mycket bra pris, och färden fortsatte emot Bergviks Köpcentrum.
Frukost/lunch/middag(för vi kom inte bara iväg sent, vi kom upp sent med) var en stor Subway-macka som vi delade på. Jag med kaffe till, sambon med CocaCola.
Systembolaget fick en snabb påhälsning. Minibar på hotell ska tydligen vara dyrt, och vi är snåla jävlar.
ICA Maxi, den 25:e, på eftermiddagen.
Frågan man ställer sig varje gång man lyckas hamna i en stor mataffär, på detta datum, vid exakt denna(fel) tid är: Vad tänkte vi på?
Vi armbågade oss fram vid frukten, vi suckade surt när folk trängde sig före vid mjölken, vi gnällde över vad mycket folk det var och vi köade vid självscanningskassorna länge. Vid de "snabba" kassorna...
Ut ur butiken, in i bilen, hämta hunden med lite vila och dryck hos svärföräldrarna, innan det sedan bar iväg till Granngården - sista anhalt innan hemfärd.
Kattmat, talgbollar, hundben och julklappar till hunden.
Jag somnade till säkert fyra gånger innan vi kom hem, hem till ett mörkt hus som stod och såg lika kallt ut som det var. Brrr...
Imorgon hoppas jag att snön fortfarande ligger kvar, så att jag kan ta lite vinterkort.
Och så ska jag dricka lite äppelglögg. :)
måndag 24 november 2008
Ja se det snöar!
Så kom det då ännu mer, precis som jag ville ha det.
Kanske inte sådär fint och vackert snöfall, med stora flingor som sakta dalade ned emot marken. Nej då, det kom ned med en kall och piskande vind som riktigt yrde runt allt som fanns löst på marken.
Men jag låg inne på soffan, huttrade och frös och föll i sömn gång på gång till ljudet av den sprakande kaminen i köket.
Måtte jag nu bara inte bli dålig när vi ska åka iväg till helgen!
Fick spruta med influensavaccin i fredags, och de talade ju om att man kunde få influensasymptom några dagar efter. Hoppas bara att jag inte blir liggande i flera dagar, utan att det ger efter på en dag eller två.
Idag kom paketen som jag väntade på, så dagen har egentligen bara varit glädjefylld om det inte hade varit för att jag mår dåligt.
Har nu bytt doftvax i aromabrännaren, så istället för pepparkaka, luktar nu det nu svart körsbär i hela huset. Väldigt mustigt fruktigt och gott.
Nu hoppas jag att det ska fortsätta snöa hela natten, så att det är så där mycket snö imorgon, att det knappt går att öppna dörren! :)
Kanske inte sådär fint och vackert snöfall, med stora flingor som sakta dalade ned emot marken. Nej då, det kom ned med en kall och piskande vind som riktigt yrde runt allt som fanns löst på marken.
Men jag låg inne på soffan, huttrade och frös och föll i sömn gång på gång till ljudet av den sprakande kaminen i köket.
Måtte jag nu bara inte bli dålig när vi ska åka iväg till helgen!
Fick spruta med influensavaccin i fredags, och de talade ju om att man kunde få influensasymptom några dagar efter. Hoppas bara att jag inte blir liggande i flera dagar, utan att det ger efter på en dag eller två.
Idag kom paketen som jag väntade på, så dagen har egentligen bara varit glädjefylld om det inte hade varit för att jag mår dåligt.
Har nu bytt doftvax i aromabrännaren, så istället för pepparkaka, luktar nu det nu svart körsbär i hela huset. Väldigt mustigt fruktigt och gott.
Nu hoppas jag att det ska fortsätta snöa hela natten, så att det är så där mycket snö imorgon, att det knappt går att öppna dörren! :)
söndag 23 november 2008
Veckan som gått #8
Veckan som gått, allmän summering:
Veckans ljudligaste: Grannen, tillika även hyresvärdens, son med kompisar hade folkrace i hästhagen utanför vårt hus ikväll. De körde tills bensinen tog slut, och det tog sin lilla tid...
Veckans "freak-show": Jag har alltid varit spirituell, men hade inte räknat med att få med annat på kort än det jag själv ser i kameran innan jag knäpper.
Mest spelade låt: Hela CD:n "I Midvintertid" med Ainbusk har rullat i spelaren upprepat de senaste dagarna. Lite tidigt att lyssna på julmusik kanske, men min jul börjar med snö. Sen om det är november eller december, det spelar inte så stor roll.
Bäst i kylen: Den väl kylda Julmusten har gjort entré i strupen, och därför är den det bästa som som finns i kylen just nu.
Veckans dryck: Julmust så klart! :D
Veckans mest seriösa: Jag själv, när jag satt i telefonsamtal med en försäljarkonsult som ville ge mig jobb. Blev riktigt depp över att jag är så pass risig som jag är, för hade jag varit frisk så hade jag nappat direkt.
Veckans känsligaste: Packade äntligen upp fotografierna på familjen. Bröllopsfotot på mamma och pappa, bilderna på mig och mina bröder när vi var små, de tre brorsbarnen, och korten på farmor och farfar. Och det alldeles speciella kortet på pappa. Tände ett ljus och grät en skvätt över allt som gått förlorat, och kände mig bara så värdelös och ensam.
Bästa filmen: 10.000 BC såg jag igår. Hade väl faktiskt hoppats på lite mer, lite bättre och lite...ja, lite mer av det där lilla extra. Men den var inte på något vis dålig, tvärtom.
Mest positiva: Det har varit en bra vecka. Den torra, kalla luften som smugit sig in i Sverige är ruggig och rå, och stelt och ont gör det. Men ändå är det mycket bättre än kallt, blåsigt och fuktigt.
Mest negativa: Att allt är så dyrt och att pengarna tar slut så fort! Är så mycket jag skulle vilja köpa, som jag behöver eller som bara skulle vara så roligt att ha.
Veckans TV-program: "Hells Kitchen" på 3:an är underhållande. Man vet aldrig vad som hända skall, och ibland blir man bara så förundrad över hur kockarna beter sig och gör!
Veckans roligaste: Sambon och jag lämnade bort vovven och åkte på...hundutställning! Utan hund, jodå ni läste rätt. Jag har inte varit på hundutställning sedan jag var liten och för sambon var det första gången. Även fast vi inte deltog själva, så lärde vi oss massor och fick åter igen träffa många av de nya bekantskaper vi gjorde i samband med lapphundsträffen förra veckan.
Veckans tråkigaste: Att aldrig ha pengar...
Veckans sämsta historia: "Hos läkaren: - Din rekommendation om att konjak skulle vara bra mot hosta stämmer inte. Jag provade det på min man, men sedan dess hostar han varje kväll."
Veckan bästa historia: "En kille kom in i baren med en apa på axeln.
- Ni får akta er för hårbollen, sa killen, han äter allt i sin väg.
Just i det ögonblicket hoppade apan upp på biljardbordet, stoppade en av bollarna i munnen och svalde.
- Helvete också, sa killen.
En vecka senare kom paret tillbaka till baren. De slog sig ner vid bardisken och apan fick syn på en knippe vindruvor i fruktskålen. Innan han stoppade druvan i munnen tryckte han upp den en bit i arslet och bartendern frågade förfärat varför han gjorde på detta vis.
- Jo, sa killen, efter biljardbollen så mäter han allt innan han äter nåt.
Veckans överraskning: Vi överraskade oss själva med att bjuda in svärföräldrarna på middag. De verkade lika överraskade de med. :)
Veckans husdjur: Vi har möss till förbannelse i kåken. Tack och lov att vi har fyra arbetsvilliga katter som jobbar 24/7 för att utrota dem!
Oumbärligt under veckan: Ljus i alla dess färger och former. Har gått åt mer än 100 värmeljus bara på den här veckan!, och mer blir det innan vintermörkret ändat. Tack och lov för billiga storpack på IKEA.
Veckans favorit All-time-High: Det snöade! Årets första snö trillade ned under torsdagen, och jag njöt av varenda liten söt snöflinga!
Nästa veckas mest efterlängtade #1: Lekte Traderaproffs på internet och i början på nästa vecka borde jag få paket med posten. :)
Nästa veckas mest efterlängtade #2: Sambon och jag åker på en Göteborgsweekend med hotell, Jul på Liseberg, lite fönstershopping och god mat, och vi ska bara mysa och vara kära! :)
Veckans ljudligaste: Grannen, tillika även hyresvärdens, son med kompisar hade folkrace i hästhagen utanför vårt hus ikväll. De körde tills bensinen tog slut, och det tog sin lilla tid...
Veckans "freak-show": Jag har alltid varit spirituell, men hade inte räknat med att få med annat på kort än det jag själv ser i kameran innan jag knäpper.
Mest spelade låt: Hela CD:n "I Midvintertid" med Ainbusk har rullat i spelaren upprepat de senaste dagarna. Lite tidigt att lyssna på julmusik kanske, men min jul börjar med snö. Sen om det är november eller december, det spelar inte så stor roll.
Bäst i kylen: Den väl kylda Julmusten har gjort entré i strupen, och därför är den det bästa som som finns i kylen just nu.
Veckans dryck: Julmust så klart! :D
Veckans mest seriösa: Jag själv, när jag satt i telefonsamtal med en försäljarkonsult som ville ge mig jobb. Blev riktigt depp över att jag är så pass risig som jag är, för hade jag varit frisk så hade jag nappat direkt.
Veckans känsligaste: Packade äntligen upp fotografierna på familjen. Bröllopsfotot på mamma och pappa, bilderna på mig och mina bröder när vi var små, de tre brorsbarnen, och korten på farmor och farfar. Och det alldeles speciella kortet på pappa. Tände ett ljus och grät en skvätt över allt som gått förlorat, och kände mig bara så värdelös och ensam.
Bästa filmen: 10.000 BC såg jag igår. Hade väl faktiskt hoppats på lite mer, lite bättre och lite...ja, lite mer av det där lilla extra. Men den var inte på något vis dålig, tvärtom.
Mest positiva: Det har varit en bra vecka. Den torra, kalla luften som smugit sig in i Sverige är ruggig och rå, och stelt och ont gör det. Men ändå är det mycket bättre än kallt, blåsigt och fuktigt.
Mest negativa: Att allt är så dyrt och att pengarna tar slut så fort! Är så mycket jag skulle vilja köpa, som jag behöver eller som bara skulle vara så roligt att ha.
Veckans TV-program: "Hells Kitchen" på 3:an är underhållande. Man vet aldrig vad som hända skall, och ibland blir man bara så förundrad över hur kockarna beter sig och gör!
Veckans roligaste: Sambon och jag lämnade bort vovven och åkte på...hundutställning! Utan hund, jodå ni läste rätt. Jag har inte varit på hundutställning sedan jag var liten och för sambon var det första gången. Även fast vi inte deltog själva, så lärde vi oss massor och fick åter igen träffa många av de nya bekantskaper vi gjorde i samband med lapphundsträffen förra veckan.
Veckans tråkigaste: Att aldrig ha pengar...
Veckans sämsta historia: "Hos läkaren: - Din rekommendation om att konjak skulle vara bra mot hosta stämmer inte. Jag provade det på min man, men sedan dess hostar han varje kväll."
Veckan bästa historia: "En kille kom in i baren med en apa på axeln.
- Ni får akta er för hårbollen, sa killen, han äter allt i sin väg.
Just i det ögonblicket hoppade apan upp på biljardbordet, stoppade en av bollarna i munnen och svalde.
- Helvete också, sa killen.
En vecka senare kom paret tillbaka till baren. De slog sig ner vid bardisken och apan fick syn på en knippe vindruvor i fruktskålen. Innan han stoppade druvan i munnen tryckte han upp den en bit i arslet och bartendern frågade förfärat varför han gjorde på detta vis.
- Jo, sa killen, efter biljardbollen så mäter han allt innan han äter nåt.
Veckans överraskning: Vi överraskade oss själva med att bjuda in svärföräldrarna på middag. De verkade lika överraskade de med. :)
Veckans husdjur: Vi har möss till förbannelse i kåken. Tack och lov att vi har fyra arbetsvilliga katter som jobbar 24/7 för att utrota dem!
Oumbärligt under veckan: Ljus i alla dess färger och former. Har gått åt mer än 100 värmeljus bara på den här veckan!, och mer blir det innan vintermörkret ändat. Tack och lov för billiga storpack på IKEA.
Veckans favorit All-time-High: Det snöade! Årets första snö trillade ned under torsdagen, och jag njöt av varenda liten söt snöflinga!
Nästa veckas mest efterlängtade #1: Lekte Traderaproffs på internet och i början på nästa vecka borde jag få paket med posten. :)
Nästa veckas mest efterlängtade #2: Sambon och jag åker på en Göteborgsweekend med hotell, Jul på Liseberg, lite fönstershopping och god mat, och vi ska bara mysa och vara kära! :)
lördag 22 november 2008
Ett och annat frågetecken
Tänk vad man kan tänka!
Ända sedan jag såg min bild igår, så har jag funderat. Och folk har hjälpt mig fundera!
Hade väl hoppats på att alla skulle säga att jag inbillade mig, och det har väl tack och lov några gjort med. Men fler ser detsamma som jag själv tycker mig se.
Är det för att fler är öppna inför främmande saker eller för att man tycker sig se något bara för att någon annan gjort det?
Det är småskumt i allafall.
Men trots det har jag sedan igår känt mig ganska lugn, mycket mer lugn och harmonisk än vad jag varit på länge.
Så kanske är det bara något som jag behövde se för mitt eget välbefinnande?
Eller är det något som faktiskt ville visa att vi inte är ensamma..?
Ända sedan jag såg min bild igår, så har jag funderat. Och folk har hjälpt mig fundera!
Hade väl hoppats på att alla skulle säga att jag inbillade mig, och det har väl tack och lov några gjort med. Men fler ser detsamma som jag själv tycker mig se.
Är det för att fler är öppna inför främmande saker eller för att man tycker sig se något bara för att någon annan gjort det?
Det är småskumt i allafall.
Men trots det har jag sedan igår känt mig ganska lugn, mycket mer lugn och harmonisk än vad jag varit på länge.
Så kanske är det bara något som jag behövde se för mitt eget välbefinnande?
Eller är det något som faktiskt ville visa att vi inte är ensamma..?
fredag 21 november 2008
Och snö blev det!
När jag klampade ner emot sjukhusets stora ingång, rådde fullständigt snökaos utanför dörrarna.
Medan andra människor ojade sig och grämde, log jag vitt och brett och satte mig nära rutorna och kikade ut likt ett troll.
Väl hemma, hittade jag kameran och tog en fin bild över viken, som visade upp en vacker snöhimmel.
Medan andra människor ojade sig och grämde, log jag vitt och brett och satte mig nära rutorna och kikade ut likt ett troll.
Väl hemma, hittade jag kameran och tog en fin bild över viken, som visade upp en vacker snöhimmel.
Frukost en tidig morgon
Allena vid köksbordet stod så tekoppen och ståtade med äpple-kanelte jämte de översmörade skinkmackorna.
Timmen senare bar det iväg till sjukhuset med taxi, solen lyste och fåglarna kvittrade. Men nog såg det väl lite mörkt ut på himlen?
Hoppades innerligt på snö idag, så här inför helgen, när jag mödosamt haltade iväg längs sjukhuskorridoren emot reumatologmottagningen.
Timmen senare bar det iväg till sjukhuset med taxi, solen lyste och fåglarna kvittrade. Men nog såg det väl lite mörkt ut på himlen?
Hoppades innerligt på snö idag, så här inför helgen, när jag mödosamt haltade iväg längs sjukhuskorridoren emot reumatologmottagningen.
måndag 17 november 2008
Veckorna som gått #6 och 7
Veckorna som gått, allmän summering:
Mest spelade låt: "Halleluja" med Leonard Cohen. Om några veckor kommer jag att gå över på den svensktextade och smörigare versionen "Decembernatt" av Peter Jöback, allt för att det får mig i sådan härlig julstämning!
Bäst i kylen: Sambon och jag var på julmarknad och köpte ostar och korvar så de stod härliga till. Bäst är pepparosten och konungskorven.
Veckans dryck: Kärleken för te håller i sig. Twinings "Apple, Cinnamon & Raisin", Liptons "Roseship Raspberry", Friggs "Kvällsro" och nya Harris "African Safari" och "Wild Obsession" gör mina dagar lite lyckligare just nu.
Bästa filmen: Har sett två bra filmer. "Bron till Terabitia" var så härligt fantasifull, speglat ur det mobbade barnets värld. Jag skrattade, kände mig upprymd och grät. Samtidigt. Såg även "Kärlek på menyn", som jag satt och myste leende till hela tiden som den rullade.
Mest positiva: Julmarknad på Mårbacka! Åh, vad jag älskar att vara där varje år. Det inhandlades ost, korv, fudge och glögg.
Mest negativa: Smärta, värk eller regnet som gjorde de båda värre?
Veckans TV-program: "Bonde söker fru" kniper platsen igen. Sambon och jag sitter varje onsdag och garvar oss mållösa åt Magnus och hans dumma kommentarer och tillvägagångssätt emot tjejerna på hans gård.
Veckans roligaste: Julmarknad på Mårbacka för två helger sen, och lapphundsträffen i Arvika helgen som var.
Veckans tråkigaste: Alldeles för dåligt på TV:n lördagar och söndagar numer. Inse att det finns folk som faktiskt inte varken vill eller orkar låta bli att titta bara för att det är helg.
Veckans överraskning: Fick äntligen specialtofflorna, och går nu och försöker vänja mig vid dem hemma. Trodde det skulle bli som att gå på moln, men det gör ju skitont ju! Aj, aj, aj!
Veckans husdjur: Alla är lika underbara. Jum-Jum är så mysig att gosa med varje dag, och katterna är alla sina egna, härliga individer. Men veckan som var fick Cheyenne stå extra i fokus, för vi fick komma iväg på lapphundsträff med henne!
Oumbärligt under veckan: Smärtstillande. Tradolan is my best friend.
Veckans klädesplagg: Fleecetröjor är alltid favoritplagg så här års. Har flera stycken, och använder dem alla lika mycket.
Veckans favorit All-time-High: Ljusen och aromabrännaren kom! Har inte njutit så mycket på länge, som när jag och sambon öppnade paketen med teljus, votivljus och aroma melts.
Nästa veckas mest efterlängtade: Jag sitter ju fortfarande och hoppas på snö i mängder. Under gårdagskvällen tyckte jag mig ana snöväder genom att titta på himlens färger och det är ju helt klart kallt nog nu. Jag längtar efter snö!
Mest spelade låt: "Halleluja" med Leonard Cohen. Om några veckor kommer jag att gå över på den svensktextade och smörigare versionen "Decembernatt" av Peter Jöback, allt för att det får mig i sådan härlig julstämning!
Bäst i kylen: Sambon och jag var på julmarknad och köpte ostar och korvar så de stod härliga till. Bäst är pepparosten och konungskorven.
Veckans dryck: Kärleken för te håller i sig. Twinings "Apple, Cinnamon & Raisin", Liptons "Roseship Raspberry", Friggs "Kvällsro" och nya Harris "African Safari" och "Wild Obsession" gör mina dagar lite lyckligare just nu.
Bästa filmen: Har sett två bra filmer. "Bron till Terabitia" var så härligt fantasifull, speglat ur det mobbade barnets värld. Jag skrattade, kände mig upprymd och grät. Samtidigt. Såg även "Kärlek på menyn", som jag satt och myste leende till hela tiden som den rullade.
Mest positiva: Julmarknad på Mårbacka! Åh, vad jag älskar att vara där varje år. Det inhandlades ost, korv, fudge och glögg.
Mest negativa: Smärta, värk eller regnet som gjorde de båda värre?
Veckans TV-program: "Bonde söker fru" kniper platsen igen. Sambon och jag sitter varje onsdag och garvar oss mållösa åt Magnus och hans dumma kommentarer och tillvägagångssätt emot tjejerna på hans gård.
Veckans roligaste: Julmarknad på Mårbacka för två helger sen, och lapphundsträffen i Arvika helgen som var.
Veckans tråkigaste: Alldeles för dåligt på TV:n lördagar och söndagar numer. Inse att det finns folk som faktiskt inte varken vill eller orkar låta bli att titta bara för att det är helg.
Veckans överraskning: Fick äntligen specialtofflorna, och går nu och försöker vänja mig vid dem hemma. Trodde det skulle bli som att gå på moln, men det gör ju skitont ju! Aj, aj, aj!
Veckans husdjur: Alla är lika underbara. Jum-Jum är så mysig att gosa med varje dag, och katterna är alla sina egna, härliga individer. Men veckan som var fick Cheyenne stå extra i fokus, för vi fick komma iväg på lapphundsträff med henne!
Oumbärligt under veckan: Smärtstillande. Tradolan is my best friend.
Veckans klädesplagg: Fleecetröjor är alltid favoritplagg så här års. Har flera stycken, och använder dem alla lika mycket.
Veckans favorit All-time-High: Ljusen och aromabrännaren kom! Har inte njutit så mycket på länge, som när jag och sambon öppnade paketen med teljus, votivljus och aroma melts.
Nästa veckas mest efterlängtade: Jag sitter ju fortfarande och hoppas på snö i mängder. Under gårdagskvällen tyckte jag mig ana snöväder genom att titta på himlens färger och det är ju helt klart kallt nog nu. Jag längtar efter snö!
Zombie
Det finns inte att vara så här trött. Jag gör inget annat än sover, och om jag mot all förmodan skulle göra något annat, så är jag istället konstant trött.
Går runt som en zombie och funderar på om det är så här det känns att vara levande död.
Har helt missat min "normala" veckosummering i två veckor nu, men ni ska i allafall få en tvådagars försenad veckosummering om en liten stund.
Någon måtta får det ju vara!
I lördags hämtade vi ljusen och aromabrännaren som jag beställde på ljuspartyt. En dålig bild av aromabrännaren har ni ju sett i inlägget innan.
Till den köpte jag sk. "aroma melts", doftvax som man lägger i skålen på aromabrännaren och som sedan smälter och doftar ljuvligt! När man släcker ljuset, stelnar vaxet och man kan endera ta ut det och lägga i en annan doft, eller låta det ligga kvar tills man vill att det ska dofta gott igen.
Nu köpte jag bara en doft på vaxet, för det var så jäkla dyrt. Men "ingefärspumpa" ligger i brännaren och gör att hela huset doftar härligt, juligt pepparkaka! Helt underbart!
Men sambon går ju och muttrar lite förstås.
"Blä, usch, jul..!" :)
Han kan gott ha det, det har ju inte ens börjat än! :D
Går runt som en zombie och funderar på om det är så här det känns att vara levande död.
Har helt missat min "normala" veckosummering i två veckor nu, men ni ska i allafall få en tvådagars försenad veckosummering om en liten stund.
Någon måtta får det ju vara!
I lördags hämtade vi ljusen och aromabrännaren som jag beställde på ljuspartyt. En dålig bild av aromabrännaren har ni ju sett i inlägget innan.
Till den köpte jag sk. "aroma melts", doftvax som man lägger i skålen på aromabrännaren och som sedan smälter och doftar ljuvligt! När man släcker ljuset, stelnar vaxet och man kan endera ta ut det och lägga i en annan doft, eller låta det ligga kvar tills man vill att det ska dofta gott igen.
Nu köpte jag bara en doft på vaxet, för det var så jäkla dyrt. Men "ingefärspumpa" ligger i brännaren och gör att hela huset doftar härligt, juligt pepparkaka! Helt underbart!
Men sambon går ju och muttrar lite förstås.
"Blä, usch, jul..!" :)
Han kan gott ha det, det har ju inte ens börjat än! :D
Aromabrännaren
Denna har jag väntat på i flera veckor, och i lördags fick jag den äntligen!
Beställde den på ljuspartyt, och nu står den så fint på skänken och hela huset doftar pepparkaka! :D
http://flickr.com/sundinska
Beställde den på ljuspartyt, och nu står den så fint på skänken och hela huset doftar pepparkaka! :D
http://flickr.com/sundinska
lördag 15 november 2008
Sova sova sova säng säng säng
Herregud vad trött jag är!
Är alltid onormalt trött, och det har jag nu lärt mig att det är normalt - det följer sjukdomen.
Men jag tycker själv att det är högst onormalt och krävande! Jag vill ju hinna göra annat också, inte bara sova resten av livet.
Smärtan har avtagit en hel del sista dygnet. Den försvinner aldrig helt, men den är mycket, mycket lättare att härda ut för stunden. Måste bara vädret få vara lite vackert och stabilt nu ett tag, så jag hinner hämta nya krafter till nästa omgång.
Det är det värsta med hösten, man får aldrig en chans att hinna återhämta sig innan det slår till igen.
Så nu ska jag sova så mycket jag kan, och det blir ju inte så svårt.
Ställer jag mig upp nu och sluter ögonen, så skulle jag faktiskt somna!
Vi ska bort en sväng imorgon på en hundträff, men annars ska jag bara sova, sova och åter sova...
Är alltid onormalt trött, och det har jag nu lärt mig att det är normalt - det följer sjukdomen.
Men jag tycker själv att det är högst onormalt och krävande! Jag vill ju hinna göra annat också, inte bara sova resten av livet.
Smärtan har avtagit en hel del sista dygnet. Den försvinner aldrig helt, men den är mycket, mycket lättare att härda ut för stunden. Måste bara vädret få vara lite vackert och stabilt nu ett tag, så jag hinner hämta nya krafter till nästa omgång.
Det är det värsta med hösten, man får aldrig en chans att hinna återhämta sig innan det slår till igen.
Så nu ska jag sova så mycket jag kan, och det blir ju inte så svårt.
Ställer jag mig upp nu och sluter ögonen, så skulle jag faktiskt somna!
Vi ska bort en sväng imorgon på en hundträff, men annars ska jag bara sova, sova och åter sova...
onsdag 12 november 2008
Värkarbete
Värkarbete är ett ord som används i samband med förlossningar, men jag tycker nästan att det är ett heltidsjobb numer.
Inte att föda barn eller ha förlossningsvärkar, men jag har ständigt och jämt värk i kroppen. Framför allt i lederna, men även i muskler, muskelfästen och senor.
De senaste två dagarna har varit fruktansvärda. Har haft så otroligt ont, och jag har inte orkat ett endaste dugg. Har gått med ständiga ansiktsgrimaser över smärtorna, lullat mellan värktabletterna i köket och den "uppkuddade" soffan.
Det blir alltid värre med väderomslag, och håller det dåliga vädret i sig så håller värken i sig. Jag vet ju det, och borde vara van kan tyckas.
Men jag tycker bara att det blir värre och värre. Eller hamnar jag kanske i sämre skov och lyckas pricka in dem med regn och rusk?
Många funderingar, mindre klargöranden.
Jag är dock glad att det finns tabletter som lindrar och/eller söver när det är som värst, men visst känner jag mig som en riktig pundare med alla burkar och förpackningar med varningstexter på.
Inte att föda barn eller ha förlossningsvärkar, men jag har ständigt och jämt värk i kroppen. Framför allt i lederna, men även i muskler, muskelfästen och senor.
De senaste två dagarna har varit fruktansvärda. Har haft så otroligt ont, och jag har inte orkat ett endaste dugg. Har gått med ständiga ansiktsgrimaser över smärtorna, lullat mellan värktabletterna i köket och den "uppkuddade" soffan.
Det blir alltid värre med väderomslag, och håller det dåliga vädret i sig så håller värken i sig. Jag vet ju det, och borde vara van kan tyckas.
Men jag tycker bara att det blir värre och värre. Eller hamnar jag kanske i sämre skov och lyckas pricka in dem med regn och rusk?
Många funderingar, mindre klargöranden.
Jag är dock glad att det finns tabletter som lindrar och/eller söver när det är som värst, men visst känner jag mig som en riktig pundare med alla burkar och förpackningar med varningstexter på.
tisdag 11 november 2008
Dag i sömnens tecken
Gissa om jag blev alldeles förstummad när jag mödosamt kravlade mig ur sängen i morse och hunden låg kvar.
Hon brukar alltid väcka mig mellan 8-9 varje morgon, så jag ställer bara klockan om jag måste upp tidigare. Hon brukar vara en mycket rutinmässig dam och prickar aldrig fel på klockslaget.
Tittade ut genom fönstret. Det var grått, rått, mörkt och blåsigt.
Jag vaknade av ryggsmärtor, som börjat bli allt mer påtagliga på det sista. Jag vet inte om det är för att jag spänner mig, för att jag belastar kroppen fel eftersom jag haltar, eller om det bara är en del i nedbrytningsprocessen av lederna.
Hur som helst så var jag tvungen att ställa mig upp, och efter titten i fönstret och beteendet på hunden, så trodde jag att klockan var väldigt tidig morgon.
13.28.
Detta var de siffror som ilsket lyste i mina ögon ifrån microns display när jag lutade mig emot dörrkarmen ut mot köket.
Va i...??
Blinkar och kisar, jag ser nog fel som vanligt.
Displayen ändrar sakta format, och jag tar mig klumpigt framåt. Tänker att nu får det faktiskt vara läge att skaffa de där glasögonen som jag nog så väl behöver.
Två meter kvar nu...
13.30.
Tittar runt om, och även katterna ligger utslagna på diverse ställen. Ingen kör med ivriga kattstämmor som säger att de vill gå ut.
Hör dunsen när Cheyenne studsar ner från sängen och trippar ut i köket. Hon gäspar och sträcker på sig, länge och väl. Tittar på mig som om att det väl är dags att gå ut.
Jo, tro fasen att det är dags att gå ut!
Vet inte riktigt vad jag ska tro när jag kränger på mig kläder så gott jag förmår. Barfota klämmer jag ner fötterna i de fula Foppa-tofflorna, och ut kommer vi.
Fy farao, vilket skitväder! Fukten och vinden tränger igenom kläderna på beställning, och jag skyndar på hunden. In kommer vi, och lillfia får sin morgonmat...något senare än vanligt.
När jag häller upp hennes mat börjar kattkören märkas av, och nu ska plötsligt alla ut.
Jag pressar ner flera tabletter genom strupen samtidigt och hoppas att värken i både rygg och leder ska dämpas något.
Vad hände med denna dagen egentligen?
Jag har fortfarande inte förstått hur det kunde ske, och varför var alla så trötta?
Var det vädret, var det något vi åt igår, var det bara dags för oss alla att få sova ut eller vad?
Kommer nog inte riktigt att förstå detta hur mycket jag än funderar, men det gör mig ändå väldigt förbryllad.
Hon brukar alltid väcka mig mellan 8-9 varje morgon, så jag ställer bara klockan om jag måste upp tidigare. Hon brukar vara en mycket rutinmässig dam och prickar aldrig fel på klockslaget.
Tittade ut genom fönstret. Det var grått, rått, mörkt och blåsigt.
Jag vaknade av ryggsmärtor, som börjat bli allt mer påtagliga på det sista. Jag vet inte om det är för att jag spänner mig, för att jag belastar kroppen fel eftersom jag haltar, eller om det bara är en del i nedbrytningsprocessen av lederna.
Hur som helst så var jag tvungen att ställa mig upp, och efter titten i fönstret och beteendet på hunden, så trodde jag att klockan var väldigt tidig morgon.
13.28.
Detta var de siffror som ilsket lyste i mina ögon ifrån microns display när jag lutade mig emot dörrkarmen ut mot köket.
Va i...??
Blinkar och kisar, jag ser nog fel som vanligt.
Displayen ändrar sakta format, och jag tar mig klumpigt framåt. Tänker att nu får det faktiskt vara läge att skaffa de där glasögonen som jag nog så väl behöver.
Två meter kvar nu...
13.30.
Tittar runt om, och även katterna ligger utslagna på diverse ställen. Ingen kör med ivriga kattstämmor som säger att de vill gå ut.
Hör dunsen när Cheyenne studsar ner från sängen och trippar ut i köket. Hon gäspar och sträcker på sig, länge och väl. Tittar på mig som om att det väl är dags att gå ut.
Jo, tro fasen att det är dags att gå ut!
Vet inte riktigt vad jag ska tro när jag kränger på mig kläder så gott jag förmår. Barfota klämmer jag ner fötterna i de fula Foppa-tofflorna, och ut kommer vi.
Fy farao, vilket skitväder! Fukten och vinden tränger igenom kläderna på beställning, och jag skyndar på hunden. In kommer vi, och lillfia får sin morgonmat...något senare än vanligt.
När jag häller upp hennes mat börjar kattkören märkas av, och nu ska plötsligt alla ut.
Jag pressar ner flera tabletter genom strupen samtidigt och hoppas att värken i både rygg och leder ska dämpas något.
Vad hände med denna dagen egentligen?
Jag har fortfarande inte förstått hur det kunde ske, och varför var alla så trötta?
Var det vädret, var det något vi åt igår, var det bara dags för oss alla att få sova ut eller vad?
Kommer nog inte riktigt att förstå detta hur mycket jag än funderar, men det gör mig ändå väldigt förbryllad.
söndag 9 november 2008
Brandfarligt
Idag innan sambon skulle börja jobba, åkte vi en snabbis till pappas grav för ljuständning.
Det är ju Fars Dag idag.
Vi har tyvärr inte varit där sedan förra helgen, så vi förstod att det skulle vara lite ljus som behövde plockas bort också.
Märk vår förvåning när vi kommer fram till pappas grav, och får se att det har brunnit i gravdekorationerna!
Det visar sig att någon har ställt två marschaller mitt ibland allt granris på graven, och det har tagit sig!
Jag har aldrig sett att någon har ställt marschaller öppet på en grav förut, och det kan ju bero på att det inte är så intelligent...
Tanken var säkert god utav den som gjorde det, men tänk om det varit torrt så hela graven tagit sig, och om elden spridit sig över gräset till andra gravar?
Nu har det ju varit frostigt eller fuktigt, så det var bara riset på pappas grav som brunnit och det var väl tur i oturen.
Men det kändes ändå väldigt tråkigt, och vi började möblera om ibland det kvarvarande riset, för att dölja det svarta som brunnit.
Sensmoral av detta?
1. Ställ aldrig marschaller på en grav på kyrkogården!
2. Det finns gravlyktor och gravljus utav en anledning.
3. Hantera marschaller varsamt vid all använding och tänk på att de blir väldigt, väldigt varma.
4. Ställ alltid marschallen på en brandsäker yta.
5. Tänk efter innan.
Det är ju Fars Dag idag.
Vi har tyvärr inte varit där sedan förra helgen, så vi förstod att det skulle vara lite ljus som behövde plockas bort också.
Märk vår förvåning när vi kommer fram till pappas grav, och får se att det har brunnit i gravdekorationerna!
Det visar sig att någon har ställt två marschaller mitt ibland allt granris på graven, och det har tagit sig!
Jag har aldrig sett att någon har ställt marschaller öppet på en grav förut, och det kan ju bero på att det inte är så intelligent...
Tanken var säkert god utav den som gjorde det, men tänk om det varit torrt så hela graven tagit sig, och om elden spridit sig över gräset till andra gravar?
Nu har det ju varit frostigt eller fuktigt, så det var bara riset på pappas grav som brunnit och det var väl tur i oturen.
Men det kändes ändå väldigt tråkigt, och vi började möblera om ibland det kvarvarande riset, för att dölja det svarta som brunnit.
Sensmoral av detta?
1. Ställ aldrig marschaller på en grav på kyrkogården!
2. Det finns gravlyktor och gravljus utav en anledning.
3. Hantera marschaller varsamt vid all använding och tänk på att de blir väldigt, väldigt varma.
4. Ställ alltid marschallen på en brandsäker yta.
5. Tänk efter innan.
lördag 8 november 2008
När dimman kom till byn
Tog den här bilden under förmiddagen, men kunde ändå inte fånga det jag såg.
Trodde det bara var på film som dimma snabbt kunde dra in och lägga sig som ett tjockt täcke, men detta var vad jag fick skåda. Hämtade kameran och tyckte väl i fotande stund att vi nog bodde alldeles för långt bort ifrån sjön, för jag fick ingen bra bild alls!
Dessvärre tog batteriet slut också, men nu ser man inte viken där nere längre pga dimman.
Trodde det bara var på film som dimma snabbt kunde dra in och lägga sig som ett tjockt täcke, men detta var vad jag fick skåda. Hämtade kameran och tyckte väl i fotande stund att vi nog bodde alldeles för långt bort ifrån sjön, för jag fick ingen bra bild alls!
Dessvärre tog batteriet slut också, men nu ser man inte viken där nere längre pga dimman.
torsdag 6 november 2008
Helg i julens skepnad
Idag började julmarknaden på Mårbacka, och den håller på ända fram till söndag.
Sambon och jag tänkte åka dit under helgen, och jag riktigt längtar.
Hoppas att det är lite minusgrader så man kan stå och värma sig vid värmetunnorna med lite glögg innan man går in i nästa matbod. Och så ska vi åka dit lagom tills det mörknar, så alla fina ljus och lyktor lyser upp allt så mysigt.
Jag har varit där flera år tidigare, men bara för att jag alltid sett till att vara där på kvällen, så har jag helt missat att gå med på rundvandringen inne i huset.
Tänk att jag har varit på Selma Lagerlöfs barndomshem så många gånger, men aldrig varit inne i huset!
Det är nästan lite skamligt att gå miste om det hela tiden, jag måste nästan försöka åka dit tidigare någon gång, och gå med på den guidade visningen.
Sambon har aldrig varit på julmarknaden på Mårbacka tidigare. Vi skulle ha åkt dit förra året, men hela förra vintern bestod all vår tid till att ta hand om Mazon.
Mina väderkänsliga leder meddelar dock att vädret i helgen kanske inte blir det allra bästa. Med tanke på det milda väder som varit under dagen, så skulle jag tippa på regn...
Det hade gärna fått varit snö.
Julmarknad med snö är ju det ultimata!
Förvisso får vi ytterligare en chans att uppleva julmarknad med snö om vi har tur, för i slutet på månaden åker vi till Göteborg och Jul på Liseberg!
Sambon och jag tänkte åka dit under helgen, och jag riktigt längtar.
Hoppas att det är lite minusgrader så man kan stå och värma sig vid värmetunnorna med lite glögg innan man går in i nästa matbod. Och så ska vi åka dit lagom tills det mörknar, så alla fina ljus och lyktor lyser upp allt så mysigt.
Jag har varit där flera år tidigare, men bara för att jag alltid sett till att vara där på kvällen, så har jag helt missat att gå med på rundvandringen inne i huset.
Tänk att jag har varit på Selma Lagerlöfs barndomshem så många gånger, men aldrig varit inne i huset!
Det är nästan lite skamligt att gå miste om det hela tiden, jag måste nästan försöka åka dit tidigare någon gång, och gå med på den guidade visningen.
Sambon har aldrig varit på julmarknaden på Mårbacka tidigare. Vi skulle ha åkt dit förra året, men hela förra vintern bestod all vår tid till att ta hand om Mazon.
Mina väderkänsliga leder meddelar dock att vädret i helgen kanske inte blir det allra bästa. Med tanke på det milda väder som varit under dagen, så skulle jag tippa på regn...
Det hade gärna fått varit snö.
Julmarknad med snö är ju det ultimata!
Förvisso får vi ytterligare en chans att uppleva julmarknad med snö om vi har tur, för i slutet på månaden åker vi till Göteborg och Jul på Liseberg!
onsdag 5 november 2008
Besök
Idag fick vi besök av Malin med barn och lillebror!
Sambon jobbade mestadels av tiden, men det blev lite töl och lite kaffe och kaka.
Det var skönt med lite sällskap, och jag fick försöka sitta still så gott det gick medan de var här.
Annars så försöker jag ju att inte hamna i samma ställning speciellt länge, eftersom värken kommer som ett brev på posten(fast snabbare).
I dagarna som är nu hoppas vi på att det ska bli valpar.
Tiken beräknades föda imorgon torsdag, men uppfödaren trodde att det nog skulle ske lite tidigare. Vi har dock inte hört något, men det kanske är full förlossning på gång?! :)
Hoppas att allt går bra i allafall, när hän det än blir.
Imorgon skulle jag ju ha fått hämta mina skor - igen - jag vet inte hur många gånger jag varit på mätningar och provat och grejat hos ortopeden, men inte fasen passar skohelvetena!
Endera har mina fötter växt till det dubbla sedan ortopedteknikern mätte fötterna, eller så mätte han åt fanders fel!
Han hävdar dock att han gjort rätt, men det börjar bli väldigt retligt.
Jag går fortfarande runt i mina fula Foppa-tofflor, och det börjar bli väldigt kallt. Känner mig som värsta puckot när jag trampar runt i dem med...
Sen så har jag ju faktiskt betalat specialskorna också, så jag skulle väldigt gärna vilja ha dem pronto!
Sambon jobbade mestadels av tiden, men det blev lite töl och lite kaffe och kaka.
Det var skönt med lite sällskap, och jag fick försöka sitta still så gott det gick medan de var här.
Annars så försöker jag ju att inte hamna i samma ställning speciellt länge, eftersom värken kommer som ett brev på posten(fast snabbare).
I dagarna som är nu hoppas vi på att det ska bli valpar.
Tiken beräknades föda imorgon torsdag, men uppfödaren trodde att det nog skulle ske lite tidigare. Vi har dock inte hört något, men det kanske är full förlossning på gång?! :)
Hoppas att allt går bra i allafall, när hän det än blir.
Imorgon skulle jag ju ha fått hämta mina skor - igen - jag vet inte hur många gånger jag varit på mätningar och provat och grejat hos ortopeden, men inte fasen passar skohelvetena!
Endera har mina fötter växt till det dubbla sedan ortopedteknikern mätte fötterna, eller så mätte han åt fanders fel!
Han hävdar dock att han gjort rätt, men det börjar bli väldigt retligt.
Jag går fortfarande runt i mina fula Foppa-tofflor, och det börjar bli väldigt kallt. Känner mig som värsta puckot när jag trampar runt i dem med...
Sen så har jag ju faktiskt betalat specialskorna också, så jag skulle väldigt gärna vilja ha dem pronto!
tisdag 4 november 2008
Blir det en mörk jul?
Läste nyss på Aftonbladets hemsida att 30000 sjukskrivna riskerar att förlora sin sjukpeng lagom till jul.
Jag hör till dem som räknas in i dessa 30000. En ynka siffra bland så många drabbade.
Hur länge ska det här få fortgå egentligen?
Det känns som att man kommit åt fuskarna vid det här laget, och att de som fortfarande är kvar faktiskt är sjuka. På riktigt!
Man blir inte friskare av tunga moln, att inte ha några pengar och/eller av att känna sig jagad.
Jag blir så otroligt lätt uppjagad, stressad och nervös, denna hysteri, denna häxjakt, förkortar min livslängd med 5 år för varje gång detta trissas upp.
Just nu är det ett par gånger i månaden som det känns som att hjärtat bara ska förtvina i ren panik.
Hur länge ska jag och 29999 behöva känna oss som djur i bur, vaktade av personer som pekar på oss med hagelbössor, redo att bara bränna av när våra 180 dagar har gått?
Jag orkar snart inte det här längre, lägg mig i en kista direkt vet jag.
Jag hör till dem som räknas in i dessa 30000. En ynka siffra bland så många drabbade.
Hur länge ska det här få fortgå egentligen?
Det känns som att man kommit åt fuskarna vid det här laget, och att de som fortfarande är kvar faktiskt är sjuka. På riktigt!
Man blir inte friskare av tunga moln, att inte ha några pengar och/eller av att känna sig jagad.
Jag blir så otroligt lätt uppjagad, stressad och nervös, denna hysteri, denna häxjakt, förkortar min livslängd med 5 år för varje gång detta trissas upp.
Just nu är det ett par gånger i månaden som det känns som att hjärtat bara ska förtvina i ren panik.
Hur länge ska jag och 29999 behöva känna oss som djur i bur, vaktade av personer som pekar på oss med hagelbössor, redo att bara bränna av när våra 180 dagar har gått?
Jag orkar snart inte det här längre, lägg mig i en kista direkt vet jag.
måndag 3 november 2008
Stjärnfall
Igår var vi och hämtade vår nya kanin och familjemedlem Jum-Jum!
Han springer runt på golvet vid mina fötter nu, och verkar tycka att allt är otroligt spännande. Fast ena katten Rufus är lite läskig, han ser ju ut som ett lejon! :E
Rufus verkar tycka att Jum-Jum är precis lika läskig, så de håller sig undan ifrån varann!
Igår kväll när jag var ute och kissade Cheyenne, tyckte jag mig se en alldeles extra lysande stjärna i ögonvrån. Jag blev stående, tittade på den. Den lyste verkligen starkt.
Började tänka på vad otroligt längesedan det var jag såg ett stjärnfall, det var nog flera år sedan. När jag fortfarande var singel och bodde själv ute i kalla stugan, då kunde jag då och då få chansen att önska mig något.
Efter dessa tankar såg jag hur den lysande stjärnan flämtade till, och sedan föll den ned emot en okänd värld.
Ett stjärnfall! Så vackert. Och jag får önska mig något!
Började genast tänka på att jag skulle vilja vara frisk, att vi skulle behöva ha lite extra pengar, vad kul det skulle vara att hitta ett eget hus någon gång, att jag vill gå ned i vikt, att mamma har det bra, att mina älsklingar här hemma har det bra, att...
Oj. Vilket av allting skulle jag önska?
Den lyste ju ganska klart, kanske den skulle fixa två önskningar..?
Det fick bli en luddig önskan om att ALLT kommer att vara och förbli bra.
I slutändan insåg jag dock att jag faktiskt var mest glad över att få se ett stjärnfall igen.
Gick in med hunden i värmen, och tyckte mig känna att allt faktiskt kommer att bli bra. I sinom tid i allafall.
Han springer runt på golvet vid mina fötter nu, och verkar tycka att allt är otroligt spännande. Fast ena katten Rufus är lite läskig, han ser ju ut som ett lejon! :E
Rufus verkar tycka att Jum-Jum är precis lika läskig, så de håller sig undan ifrån varann!
Igår kväll när jag var ute och kissade Cheyenne, tyckte jag mig se en alldeles extra lysande stjärna i ögonvrån. Jag blev stående, tittade på den. Den lyste verkligen starkt.
Började tänka på vad otroligt längesedan det var jag såg ett stjärnfall, det var nog flera år sedan. När jag fortfarande var singel och bodde själv ute i kalla stugan, då kunde jag då och då få chansen att önska mig något.
Efter dessa tankar såg jag hur den lysande stjärnan flämtade till, och sedan föll den ned emot en okänd värld.
Ett stjärnfall! Så vackert. Och jag får önska mig något!
Började genast tänka på att jag skulle vilja vara frisk, att vi skulle behöva ha lite extra pengar, vad kul det skulle vara att hitta ett eget hus någon gång, att jag vill gå ned i vikt, att mamma har det bra, att mina älsklingar här hemma har det bra, att...
Oj. Vilket av allting skulle jag önska?
Den lyste ju ganska klart, kanske den skulle fixa två önskningar..?
Det fick bli en luddig önskan om att ALLT kommer att vara och förbli bra.
I slutändan insåg jag dock att jag faktiskt var mest glad över att få se ett stjärnfall igen.
Gick in med hunden i värmen, och tyckte mig känna att allt faktiskt kommer att bli bra. I sinom tid i allafall.
söndag 2 november 2008
Veckan som gått #5
Veckan som gått, allmän summering:
Mest spelade låt: "Loveletters" i tappning av underbara Ketty Lester.
Bäst i kylen: Bredbar leverpastej på mackan var något som fastnade på tungan efter tiden i Uppsala. Helst med saltgurka också.
Veckans dryck: Jag har blivit sjukligt besatt av te.
Bästa filmen: Innan jag for till Uppsala, såg jag och sambon på filmen "Dumpad". Jag vet inte vem av oss som skrattade mest.
Mest positiva: Att få åka hem igen. Jag brukar inte lida av hemlängtan, men denna gång var det otroligt jobbigt att vara borta.
Mest negativa: Ska tillbaka till Uppsala. Kändes jobbigt att de inte fick klarhet i något på fyra långa dagar.
Veckans TV-program: Såg dokumentären "Dixie Chicks - Shut up & sing" när jag var i Uppsala.
Veckans roligaste: Höra "Gubbarna Grus" samtala i all sin dövhet inne på rum 3. :)
Veckans tråkigaste: Fyra och en halvtimmes bussresa till Uppsala, och fem timmars bussresa därifrån. På hemresan kom jag också på vad otroligt hatisk jag kan bli emot sexåriga ungar med Gameboy-spel på högsta volym...
Veckans överraskning: Hur i helskotta kan sex ynka, sketna element dra 50 kilowatt-timmar på ett dygn??!
Veckans husdjur: Välkommen till familjen Jum-Jum!(vår nya kelgriskanin)
Oumbärligt under veckan: Varma tröjor. Under helgen även mössa. Jag är en frusenlort.
Veckans favorit All-time-High: Att varje kväll i Uppsala, sitta med mobilen i matsalen och vänta på att sambon skulle ringa efter sitt jobb 22.05.
Nästa veckas mest efterlängtade: Vi hoppas på att tiken Ängla ska föda valpar, och att det ska bli några riktigt fina tikar!
Mest spelade låt: "Loveletters" i tappning av underbara Ketty Lester.
Bäst i kylen: Bredbar leverpastej på mackan var något som fastnade på tungan efter tiden i Uppsala. Helst med saltgurka också.
Veckans dryck: Jag har blivit sjukligt besatt av te.
Bästa filmen: Innan jag for till Uppsala, såg jag och sambon på filmen "Dumpad". Jag vet inte vem av oss som skrattade mest.
Mest positiva: Att få åka hem igen. Jag brukar inte lida av hemlängtan, men denna gång var det otroligt jobbigt att vara borta.
Mest negativa: Ska tillbaka till Uppsala. Kändes jobbigt att de inte fick klarhet i något på fyra långa dagar.
Veckans TV-program: Såg dokumentären "Dixie Chicks - Shut up & sing" när jag var i Uppsala.
Veckans roligaste: Höra "Gubbarna Grus" samtala i all sin dövhet inne på rum 3. :)
Veckans tråkigaste: Fyra och en halvtimmes bussresa till Uppsala, och fem timmars bussresa därifrån. På hemresan kom jag också på vad otroligt hatisk jag kan bli emot sexåriga ungar med Gameboy-spel på högsta volym...
Veckans överraskning: Hur i helskotta kan sex ynka, sketna element dra 50 kilowatt-timmar på ett dygn??!
Veckans husdjur: Välkommen till familjen Jum-Jum!(vår nya kelgriskanin)
Oumbärligt under veckan: Varma tröjor. Under helgen även mössa. Jag är en frusenlort.
Veckans favorit All-time-High: Att varje kväll i Uppsala, sitta med mobilen i matsalen och vänta på att sambon skulle ringa efter sitt jobb 22.05.
Nästa veckas mest efterlängtade: Vi hoppas på att tiken Ängla ska föda valpar, och att det ska bli några riktigt fina tikar!
Ny familjemedlem
Gurkan lämnade in för över en månad sen, och det var inte långt efter som vi gjorde en heldag i Kil för att titta på kaninungar och hälsa på en kennel.
Några valpar har det inte blivit än på kenneln, men idag är det i allafall dax att hämta kaninen!
Det har varit lite stressigt att göra klart allt under helgen. Vi har ju redan allt, eftersom vi hade en kanin innan. Men buren skulle bonas om för en ny inneboende, och så tänkte vi ställa den på ett annat ställe så den kom lite närmre huset.
Nu står den ganska bra, men lite opersonligt på baksidan intill skogen, och vi kände att vi ville ha närmre till att gosa med vår nya kanin.
Ni som läste historien om Gurkan tidigare i bloggen, förstår att han aldrig var mycket för varken kel eller gos. Han var alldeles för macho för det!
Men utav den nya kaninens(ja, vi har inte kommit på något bra namn än..!) ägare, så har vi förstått att vi kommer att få hem en riktig kelgris. Och naturligtvis vill vi ta fasta på det!
Ska faktiskt bli riktigt roligt att få hem en ulltuss som man kan pyssla med, inte bara utfodra och bli halvt ihjälbiten av när man ska klippa klorna.
Du var en stjärna, Gurkan, men du var också förjävlig allt som oftast! :)
Kom gärna med namnförslag, men inte Stampe och Snurre är ni snälla...
Och inga tjejnamn, för det är ju faktiskt en killkanin(som Cheyenne skulle ha uttryckt det)!
Några valpar har det inte blivit än på kenneln, men idag är det i allafall dax att hämta kaninen!
Det har varit lite stressigt att göra klart allt under helgen. Vi har ju redan allt, eftersom vi hade en kanin innan. Men buren skulle bonas om för en ny inneboende, och så tänkte vi ställa den på ett annat ställe så den kom lite närmre huset.
Nu står den ganska bra, men lite opersonligt på baksidan intill skogen, och vi kände att vi ville ha närmre till att gosa med vår nya kanin.
Ni som läste historien om Gurkan tidigare i bloggen, förstår att han aldrig var mycket för varken kel eller gos. Han var alldeles för macho för det!
Men utav den nya kaninens(ja, vi har inte kommit på något bra namn än..!) ägare, så har vi förstått att vi kommer att få hem en riktig kelgris. Och naturligtvis vill vi ta fasta på det!
Ska faktiskt bli riktigt roligt att få hem en ulltuss som man kan pyssla med, inte bara utfodra och bli halvt ihjälbiten av när man ska klippa klorna.
Du var en stjärna, Gurkan, men du var också förjävlig allt som oftast! :)
Kom gärna med namnförslag, men inte Stampe och Snurre är ni snälla...
Och inga tjejnamn, för det är ju faktiskt en killkanin(som Cheyenne skulle ha uttryckt det)!
lördag 1 november 2008
Veckan staplad och sorterad
Måndag: Klockan 07.30 satt jag då på den fullsmockade Jumbolansen på väg till Uppsala. Beställde in en leverpastejsmörgås för att fylla den värkande magen vid 10.45.
Dryga timmen senare var vi framme i Uppsala, och jag började den förvirrade vandringen till reumatologavdelningen. En halvtimme senare travade jag in genom glasdörrarna, blev itryckt en smaklös lunch och hänvisad till ett tvåmannarum. I sängen bredvid låg Ingegerd, 87.
14.00 vaknar jag av att en ST-läkare står och drar av mig strumporna. Det var dags för första undersökningen.
Timmen senare blir jag tömd på åtskilliga matskedar blod, och kvällen fortlöper av att jag sover, sover och åter sover.
Tisdag: 05.30 är förbannat tidigt. Men det är då nattpersonalen kommer för att ta temp, blodtryck och puls. Somnade om till 07.00, då kom morgonpersonalen med medicin.
09.00 blir jag utschasad ur matsalen med vetskapen om att ronden står och väntar vid min säng. Lunkar stressad och något förnärmad in till min nybäddade säng som omringas av en överläkare, två ST-läkare, en sjuksköterska och en undersköterska.
Dagen fortföljer av ytterligare blodprover, ultraljud av lederna i fötter, knän, händer, armbågar och axlar.
På kvällen tar jag helt över TV:n i dagrummet, då min rumskamrat Ingegerd, 87, har tagit över TV:n i vårt gemensamma rum. Samtidigt har hon besök av två döttrar, två barnbarn med respektive och tre barnbarnsbarn.
Därmed förvandlades vårt rum till Aphuset på Skansen.
Onsdag: Nattpersonalen har börjat i andra änden av avdelningen och kommer inte förrän 06.15.
Medicinen är dock sen, och jag har svårt att ta mig ur sängen. Beror det på vädret eller för att överläkaren dragit ned drastiskt på min dagliga dos kortison?
Kaffeautomaten i matrummet serverar kallt kaffe, och kön till micron ringlar lång i över halvtimmen. Samtidigt skriker tanten med extrem klåda på rum 10 för tusende gången den morgonen. Det riktigt skär i hjärtat av att höra hennes plågor, så jag söker lugn på den svinkalla balkongen.
Hinner inte sitta länge innan en undersköterska kommer och säger att jag ska till arbetsterapin klockan 11.00, och de har beställt en truck som kommer och hämtar mig.
Vänta nu här, en truck?! Nog för att jag är fet, men alltså jaha?
Trucken var dock sketafräck, det såg ut som ett pariserhjulbås med två säten som satt på en truckgaffel! Föraren öppnade dörrarna, sen var det bara att kliva på och hålla i sig! Det gick som fasen i korridorerna, håret stod på ända och jag klamrade mig fast för glatta livet.
Besöket hos arbetsterapeuten tog en timme, sen blev det åter till avdelningen med en annan truck som gick precis lika fort.
På avdelningen intog jag en sen och smaklös lunch, och tänker precis gå och lägga mig ett tag då en ny undersköterska kommer och säger att jag ska vara hos sjukgymnasten klockan 14.00. Ny truck beställd.
Tittar på klockan, 13.25. Ingen idé att ens närma sig sängen...
Sover istället bort resten av kvällen och hoppas att jag får åka hem imorgon.
Torsdag: Denna dagen var helsnurrig från start. Vaknar av att jag får både mediciner och temp-, puls-, blodtryckskontroll samtidigt. Klockan är redan 07.30, och denna morgon vet jag att det är bristen på kortison som gör mig kvarliggande i sängen.
Till slut orkar inte sköterskan vänta på att jag ska komma till matrummet, utan bär sonika in en riktig brakfrukost till mig på sängen!
Hela dagordningen är efter, och stora läkarronden är hela 2 timmar sen.
En timme innan Jumbolansen lämnar Uppsala, blir jag meddelad att jag får åka hem. Men jag kommer att få en ny kallelse om några veckor, för vidare undersökningar och prover.
Det blir lite stressigt, men trucken hämtar upp förseningen och fixar mig med en skräckfärd i tid till Jumbolansens avgång.
18.15 stapplar jag av bussen utanför sjukhuset i Karlstad. Det blåser och är förjäkla kallt.
En anslutningstaxi kör mig hela vägen hem, och när jag klättrar ur bilen hemma på gårdsplan får jag veta att jag lever.
Att bo så nära sjön är inte enbart en njutning, taxichauffören slänger hastigt ut min resväska och kastar sig in i bilen, räddar sig ifrån de stormande isvindarna som går rakt igenom varenda klädesplagg.
Jag fullkomligt rullar in genom dörren hemma, och möts av en sjukligt lycklig hund.
Gud så skönt att vara hemma igen!
Dryga timmen senare var vi framme i Uppsala, och jag började den förvirrade vandringen till reumatologavdelningen. En halvtimme senare travade jag in genom glasdörrarna, blev itryckt en smaklös lunch och hänvisad till ett tvåmannarum. I sängen bredvid låg Ingegerd, 87.
14.00 vaknar jag av att en ST-läkare står och drar av mig strumporna. Det var dags för första undersökningen.
Timmen senare blir jag tömd på åtskilliga matskedar blod, och kvällen fortlöper av att jag sover, sover och åter sover.
Tisdag: 05.30 är förbannat tidigt. Men det är då nattpersonalen kommer för att ta temp, blodtryck och puls. Somnade om till 07.00, då kom morgonpersonalen med medicin.
09.00 blir jag utschasad ur matsalen med vetskapen om att ronden står och väntar vid min säng. Lunkar stressad och något förnärmad in till min nybäddade säng som omringas av en överläkare, två ST-läkare, en sjuksköterska och en undersköterska.
Dagen fortföljer av ytterligare blodprover, ultraljud av lederna i fötter, knän, händer, armbågar och axlar.
På kvällen tar jag helt över TV:n i dagrummet, då min rumskamrat Ingegerd, 87, har tagit över TV:n i vårt gemensamma rum. Samtidigt har hon besök av två döttrar, två barnbarn med respektive och tre barnbarnsbarn.
Därmed förvandlades vårt rum till Aphuset på Skansen.
Onsdag: Nattpersonalen har börjat i andra änden av avdelningen och kommer inte förrän 06.15.
Medicinen är dock sen, och jag har svårt att ta mig ur sängen. Beror det på vädret eller för att överläkaren dragit ned drastiskt på min dagliga dos kortison?
Kaffeautomaten i matrummet serverar kallt kaffe, och kön till micron ringlar lång i över halvtimmen. Samtidigt skriker tanten med extrem klåda på rum 10 för tusende gången den morgonen. Det riktigt skär i hjärtat av att höra hennes plågor, så jag söker lugn på den svinkalla balkongen.
Hinner inte sitta länge innan en undersköterska kommer och säger att jag ska till arbetsterapin klockan 11.00, och de har beställt en truck som kommer och hämtar mig.
Vänta nu här, en truck?! Nog för att jag är fet, men alltså jaha?
Trucken var dock sketafräck, det såg ut som ett pariserhjulbås med två säten som satt på en truckgaffel! Föraren öppnade dörrarna, sen var det bara att kliva på och hålla i sig! Det gick som fasen i korridorerna, håret stod på ända och jag klamrade mig fast för glatta livet.
Besöket hos arbetsterapeuten tog en timme, sen blev det åter till avdelningen med en annan truck som gick precis lika fort.
På avdelningen intog jag en sen och smaklös lunch, och tänker precis gå och lägga mig ett tag då en ny undersköterska kommer och säger att jag ska vara hos sjukgymnasten klockan 14.00. Ny truck beställd.
Tittar på klockan, 13.25. Ingen idé att ens närma sig sängen...
Sover istället bort resten av kvällen och hoppas att jag får åka hem imorgon.
Torsdag: Denna dagen var helsnurrig från start. Vaknar av att jag får både mediciner och temp-, puls-, blodtryckskontroll samtidigt. Klockan är redan 07.30, och denna morgon vet jag att det är bristen på kortison som gör mig kvarliggande i sängen.
Till slut orkar inte sköterskan vänta på att jag ska komma till matrummet, utan bär sonika in en riktig brakfrukost till mig på sängen!
Hela dagordningen är efter, och stora läkarronden är hela 2 timmar sen.
En timme innan Jumbolansen lämnar Uppsala, blir jag meddelad att jag får åka hem. Men jag kommer att få en ny kallelse om några veckor, för vidare undersökningar och prover.
Det blir lite stressigt, men trucken hämtar upp förseningen och fixar mig med en skräckfärd i tid till Jumbolansens avgång.
18.15 stapplar jag av bussen utanför sjukhuset i Karlstad. Det blåser och är förjäkla kallt.
En anslutningstaxi kör mig hela vägen hem, och när jag klättrar ur bilen hemma på gårdsplan får jag veta att jag lever.
Att bo så nära sjön är inte enbart en njutning, taxichauffören slänger hastigt ut min resväska och kastar sig in i bilen, räddar sig ifrån de stormande isvindarna som går rakt igenom varenda klädesplagg.
Jag fullkomligt rullar in genom dörren hemma, och möts av en sjukligt lycklig hund.
Gud så skönt att vara hemma igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)