Vet inte vart det är värst

Vaknade igår morse och kände mig inte alls bra.
Det gjorde lite ont i halsen, och kroppen ville inte alls hänga med. Det gör den ju förvisso inte alltid heller, så det var väl egentligen inte så konstigt. Men känslan var annorlunda.
Magen värkte på som i så många dagar tidigare, men doktorn sa att värken kunde sitta i ett tag och att jag inte skulle oroa mig över det.

Jag åt min frukost, kaffe-doppade ostmackor och ett glas juice.
Timmen senare kände jag mig jättekonstig, så jag tog några värktabletter och lade mig på soffan. Där somnade jag och vaknade inte förrän nästan sex timmar senare!
Då var halsen tjock och gjorde ganska ont, och vi fick ställa in ett möte som vi hade tänkt åka på senare på kvällen.
Timmen senare satte värsta feberfrossan in och det kändes som om varenda led virades in i flera lager kall och hård is.

Jaha...så det räckte inte med en infektion i magen?
Var jag tvunget att få allt på en gång??

Nu ligger jag och oroar mig för att jag kanske inte kan följa med på hockeyn på fredag, men det är ju några dagar kvar. Mycket kan hända på de dagarna.
Och eftersom jag äter två olika sorters antibiotika, så borde det kanske hjälpa till lite i "förfriskningsprocessen"(ej att förväxla med alkoholintag... :)), så jag blir fort frisk.
Håller tummarna på det åtminstone.

Earth Hour

Just nu pågår Earth Hour för fullt.
Idag mellan kl. 20.30 och 21.30 ombads vi att släcka alla lampor för miljön och klimatet vi lever i, och istället tända ljus.
Jag tyckte väl att det var lite fisigt att inte släcka ned allt helt, inte bara lampor utan även TV, dator, stereo osv. Världen runt har man också stora galor för denna tillställning, och hur mycket energi drar inte det??
Hemma släckte vi till och med akvariet, och datorn lever för tillfället på batteri.
Här kommer lite bilder ifrån hemmets vrå, och det är faktiskt bara levande ljus som lyser upp på alla bilder.

Bild 1 - Köket får ett rejält ljus utav ljusen i takkronan över bordet.

Bild 2 - Jag ligger uppallad med täcke under mig i ena fåtöljen. Allt för att avlasta lederna emot tryck.

Bild 3 - Ena hörnet i vardagsrummet. På den gamla skänken som kommer ifrån farmor och farfar står gamla fotografier.

Bild 4 - En lykta lyser upp på byrån i hallen.

Bild 5 - Litet ljus lyser upp vårt stjärtehus. :)

En bild säger mer än tusen svordomar

Utmanad

Sitter och läser en väns blogg och ser att hon utmanat mig. I februari!
Ja, men det är ju bra att man hänger med! :)
Och så här går det tydligen till:

-Svara på frågorna.
-Välj ut fyra stycken att utmana.
-Skriv till dem att de är utmanade.
-Skriv även till den som utmanade dig, att du har gjort utmaningen.

Frågorna lyder(och jag svarar):

* Vilken mat äter du ofta?
Mat och mat, men det blir mycket mackor av någon konstig anledning. Är lite smått beroende av att doppa ostmackor i kaffe, och brukar så göra åtminstone en gång om dagen.

* När du är på kalas, är du den personen som sitter, eller hjälper du till med att duka av?
Tidigare var jag nog av den serviceinriktade typen, men sen fick jag lära mig vett och etikett och där lyder lagen "gästerna sitter". Nu sitter jag av den anledningen att jag faktiskt inte törs duka av, för jag är alldeles för duktig på att tappa saker.

* Var sitter du helst när du bloggar?
Vår laptop står oftast stadigt placerad på hörnet av köksbordet, och där sitter jag också som bäst och oftast när jag ska använda den.

* Köper du ofta Triss-lotter?
Om jag känner för att unna mig nöjet att försöka skrapa den, men inse att det inte går så bra. Sen när någon annan skrapat den åt mig, inser jag att jag är 25kr fattigare...

* Vilken stad eller land har varit din bästa semester?
Inte stad inte land, men ö! Gotland! Jag älskar Gotland och har varit där många gånger. Jag rekommenderar att man åker dit på våren eller sensommaren/hösten, när den värsta turismen stagnerat. Då är Gotland som bäst. :)

* Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Kanal 5 ser jag nog oftast på. Men jag tränar fingrarna varje kväll och zappar så ofta det blir reklam.

Jag utmanar:

Cattis

Bittan

Lena

Helena

Och nu Nil, så har jag gjort utmaningen som du gav mig! :)

Snöstorm och antibiotika

Inte hinner man mer än vakna, för än att man inser att det råder full snöstorm utanför kåken.
Alltså, vad hände med den där våren som skulle komma? Ja, den kom ju nästan, men försvann lika fort. Det här är ju bara alltför trist, jag hade definitivt behövt piggas upp av lite solsken och fågelkvitter en dag som denna.

Runt 01.00 i natt kom jag hem åter efter att först ha varit en timme hos den "vanliga" läkaren på vårdcentralen, för att sedan i 7,5 timmar legat i smärtor på en brits och känt mig både övergiven och överflödig på akuten.
Sambon var tvungen att åka hem till hundarna, och som vanligt fanns det varken läkare eller utrymme för att ta hand om alla akutpatienter.

I sex timmar låg jag på min brits mitt i korridoren och flåsade och såg alla som kom in och gick ut, och alla sköterskor som rusade i stress för att det inte fanns rum, för att de inte fann några läkare och för att försöka göra det bästa för alla akutpatienter.
Jag fick förklarat för mig att eftersom jag hade kommit in på akutremiss, så var jag ändå prioriterad.
Jaså, vart då..?

00.05 kom så den läkare jag skulle få träffa, och all ångest och oro jag hade känt i många timmar bara släppte.
Tänk om alla läkare ingav sådant förtroende och sådan värme!
Det kändes bra direkt han kom innanför dörren, och de efterföljande, vanligtvis så pinsamma och jobbiga, undersökningarna gick som en dans.
Även om utfallet inte var så bra, så kändes det ändå skönt att få veta varför och att nu få mediciner som förhoppningsvis ska ta bort det onda.

00.45 steg jag in i taxin som skulle köra mig hem, och 20 minuter senare var jag äntligen hemma.
I taxin på vägen hem hade kroppen gjort sig påmind om att jag inte hade ätit något sen frukost tidigt på morgonen dygnet innan, och jag höll all koncentration på att inte kräkas galla längs hela passagerarsidan i bilen.
Väl innanför dörren hemma(gud så skönt det är att komma hem i trygghet där man vet att man är älskad!), kastade sig byrackorna på mig i glädjetjut, och jag ropade in till sambon att jag måste äta något snabbt, NUUU!

Stackarn, han hade nog hoppats på att bara få kramas lite och säga hej, och istället fick han skiva smörgåsar för glatta livet! :)
Jag fullkomligt slängde mig över första torra brödskiva jag såg och tryckte den i munnen och försökte dricka lite vatten emellan tuggorna.
Ni som brukar bli illamående och kräkas när ni gått för länge utan mat, vet precis hur jag kände mig i den där stunden. Man måste få i sig något snabbt som attan, och samtidigt är man alldeles vimmelkantig för att det inte finns ett uns blodsocker kvar i kroppen.
Det sista man vill är att kräkas också...

Det gick bra denna gång, och sambon gjorde goda smörgåsar med stora skivor Lönnebergaskinka och en kopp med krämig och mättande soppa. Han är en pärla min sambo!(puss!)

Ja, nu vet jag varför min skumma mage har gjort så ont, och mediciner har jag fått för det.
Och snöstormen ger väl med sig någon gång den med, för hela helgen kan ju inte bli ledsam och trist...eller?

Final och mer magont

Vilken rysare det blev igår kväll när Färjestad spelade den avgörande matchen emot Skellefteå! Vann Färjestad, såskulle de vara med i final och efter andra perioden i sudden death var det hela klart.
Färjestad är i final i hockeyslutspelet! :D

Detta vill vi ju bara inte missa!
Jag, sambon och en kompis ska därför till Löfbergs Lila Arena den 3:e april och heja fram guldgossarna, och det ska bli så jäkla roligt.
Jag har inte varit och sett en hockeymatch på evigheters evigheter, så jag ser verkligen fram emot det!

Men även om Färjestad bidrog till att världen blev ljusare så här i kristider, så har min mage gjort den mörkare.
I natt vaknade jag flera gånger av att det gjorde så ont, och jag blev ganska så orolig. Jag brukar väl inte vara någon kinkfröken, allt brukar ju gå över, men nu har det gått flera dagar och det blir bara etter värre.
Så därför ska jag in till farbror doktorn(en vanlig simpel, ingen specialist - otroligt!) i eftermiddag. Bättre att kolla upp det än att gå och fortsätta ha ont och vara orolig för vad det beror på.

Sambon har fortfarande svåra men efter valpkursen, men tränar ändå på de hemläxor som han och yrvädret fick med sig hem.
Idag är också hans första arbetsdag på några veckor, för han har ju också varit sjuk och vart hemma ett tag. Vi har legat i varsin ände av kåken och ojat oss på sistone, ganska tragiskt om man tänker efter...
Jag hoppas att älsklingen faktiskt mår lite bättre nu i allafall, och jag hoppas att jag snart kan följa hans fotspår.

I slutet på månaden är det Uppsala-tripp igen. Och denna gång hoppas jag på mirakel och underverk!

Magont och valpkurs

Den här dagen började INTE bra.
Jag hade tid för magnetröntgen tidigt på morgonen, men efter att suttit på toaletten halva natten så kände jag mig lite osäker på om jag skulle våga mig iväg och ligga på en brits i 90 minuter.
Jag visste ju inte heller om det var magsjuka eller det bara var magen som protesterade rent allmänt, men det verkade inte vara lika aggressivt som riktig maginfluensa.
Den finlandssvenske i andra sidan änden av luren på röntgenavdelningen tog inga risker.

"Du får inte komma hit!"

Och så fortsatte dagen några timmar under morgonen, med toalettbesök och en mage som började värka. Efter lunch hade toalettbesöken minskat(tack och lov), men magontet blev värre.
Provade att lägga mig en stund med TENS-apparaten som jag har fått låna hem ifrån smärtkliniken, och den hjälpte till så att jag fick sova bort eftermiddagen. Det var skönt.

På kvällen skulle lilla valpen få börja skolan, eller valpkurs som det så fint heter. Sambon var lite smånervös när han gick sin och Tequilas första lektion i allmänt hundvett.
Jag satt på parkett och frös och kände magontet komma tillbaka, men jag ville så gärna följa med och titta när det var första gången.

Vår lilla jycke föregick inte med speciellt gott exempel, och manade på till flera skall-reaktioner bland de övriga hundeleverna och ville inte alls göra så som hundtränaren sa att de skulle göra.
Första momentet var att, utan att prata, låta, göra några rörelser eller dra i kopplet, få hunden att ta ögonkontakt min sin förare. De andra sju ekipagen klarade detta galant mer eller mindre, men efter 10 minuter hade alla valparna tagit ögonkontakt och fått beröm och godis av sina ägare. Ja, utom Tequila då...

När de andra rara och beskedliga hundarna var på sina tredje och fjärde moment hade Tequila fortfarande inte en tanke på att kolla på sin käre husse.
Jag tittade på klockan, det hade gått 40 minuter sedan de började!
Hundtränaren peppade min käre sambo att inte ge upp och fem minuter senare hade även vår lilla Tequila gjort sig besvär att titta på husse, fått beröm och karamell. :)
Efter detta gick allt faktiskt mycket smidigare och lättare, men tänk om lilla madame någon gång kunde hålla tyst..!
Jag led med de andra stackars kursdeltagarna som kämpade med att försöka höra vad hundtränaren sa emellan illtjut, vargavrål och falsettskällande.
Hon är duktig på att göra sig hörd, den saken är klar.

På hemvägen gick vi in på Ica Maxi i våra gamla hemtrakter, och sambon började må dåligt.

"Jag har så ont i huvudet".

Jo men tro tusan det, efter de där helvetestimmarna. Stackarn!
Vi stannade för snabbmat på vägen hem, och väl hemma kom jag på andra tankar igen. Vad är det med min mage egentligen? Det känns jätteskumt.
Jag hoppas att jag får en lugn natt i allafall, för den förra räckte och blev över.

FÄRJESTAD!!!

Detta fantastiska guld-lag gjorde det ikväll igen! 6-0 emot Skellefteå!
Nästan så att jag tycker lite synd om Skelleftelaget och dess fans, men jag är ju otroligt glad över att mitt hemma-lag toppar dessa semifinals matcher. Måtte det hålla hela vägen fram till SM-guld!

Ja, jag har ändrat bakgrund igen... Jag gillade den första, men den kändes luftig och lätt, lite sval. Något man vill ha under de varmaste sommarmånaderna. Så därför har jag nu chockat både mig själv och de som känner mig, genom att välja en färgstark rosa variant.
Jag gillar inte rosa. Ingen variant av rosa.
Men nu är det den tiden på året då jag gärna vill omgärda mig med mycket färger, gärna varma och skarpa, och den här rosa varianten som arbetar som min bloggbakgrund nu är just en sådan.

Vi köpte påskfjädrar i alla dessa starka, varma färger vi kunde hitta när vi handlade häromdagen.
Jag brukar oftast inte sätta dem i påskris och ha inne, utan pyntar trädgårdens småträd och buskar utanför! Det ser välkomnande och roligt ut, och man blir glad. Precis som man blir av våren. Och påskgodis... :)

Förövrigt så har vi letat sponsorer för att köpa nya sängmadrasser.
De vi har är gamla och var inte alls bra när jag köpte dem. Sambon har ont i ryggen, och jag kommer knappt ur sängen av all värk.
Det är dags att förnya även i sängkammaren med andra ord.

Vi passade på att inta vågrät ställning i samband med att IKEA "firade" sömndagen under helgen som var, och hittade båda vår drömsäng. Ingen av oss ville kliva upp ur den!
Men smakar det, så kostar det, och hur mycket vi än tittade ned i plånböckerna och letade på våra sparkonton, så fanns där inga pengar.

Och tro det eller ej, men vi har faktiskt hittat sponsorer.
Så nu kan vi betala av, men ändå slippa räntan, och köpa de där drömmadrasserna som kommer att göra oss till gladare och bättre människor!
Så nu känns det som att det med den kommande våren och värmen, kommer att bli ytterligare en lättnad här hemma.
För alla som sover dåligt och illa, vet väl hur resten av dagen brukar se ut?

Ut med det gamla, in med det nya

Jag är inne i en "förnyelse-process" så här lagom nu när våren är på ingång.
Jag byter ut tråkiga färger här hemma och på datorn, vi har köpt nya blommor som lyser upp så fint och lite nya doftljus som luktar härligt frukt och sommarblomster.

Det var längesen som julen dansades ut, och med den också mycket av vintern här hemma.
Jag kände direkt att jag inte orkade med att vara ambitiös eller be sambon vara det, så efter jultextil och tomtar, åkte det upp ljusa textilier och färgglada ljushållare och lampor. Aldrig en chans att vi ska byta en gång till när sommaren närmar sig!
Då känns det roligare att byta till lite rost och lila inför hösten, och nu får jag nog ge mig med att skriva om det här annars klassas snart denna blogg som något av det trendiga slaget. Och det går ju inte, jag har ju en slasktratt-image att leva upp till! :)

Hur som helst, så har jag bara layouten på bloggen kvar att byta, sen kan jag roa mig med att vänta(med kameran i högsta hugg) på att höstlökarna ska titta upp under mullet i rabatterna.

Alla pratar om tussilago, krokus och snödroppar som tittat fram lite här och var, och jag har verkligen letat. Men inga av dessa tydliga vårtecken har jag haft möjlighet att se.
Kanske jag tittar för ivrigt?

Man missar ju alltid det som är mitt framför näsan när man letar, så jag kanske bara ska gå runt och njuta av solens strålar och låta vårtecknen komma till mig istället. Det är nog ingen dum idé. För tänk på allt man missar när man letar efter en specifik sak.
Hittar jag tussilago, kanske jag inte ser blåsipporna...

Rufus underlättar

Jag har haft förjäkla ont senaste dagarna, och om inte händerna och fötterna är värst i vanliga fall så har de nu fått en utmanare i mina höfter.
Det gör ont när jag ligger, när jag sitter och när jag rör mig. Relativt smärtfri är jag först när jag stått stilla en stund.
I två nätter har jag legat och grinat och tappert försökt uthärda, tänka på annat, hitta en ställning som avlastar lite. Men icke.

En bild på vår underbare Rufus, tillika även vårt kärleksbarn(det första), ger mig ändå lite glädje i allt det onda och mörka.
Det är bara att försöka se framåt nu, och hoppas på bättre tider.

Skönt med lite helg

Äntligen fredag!
Detta är helt klart min favoritdag på hela veckan. Jag vet inte varför, men fredagar har alltid fått mig att må bra. Kanske är det för att det känns som i starten av helgen, eller så är det något annat.
Jag tycker bara om den helt enkelt.

Igår satt jag och tittade igenom dikter som jag skrev under min uppväxt och skolgång. En del helt okej, men mycket är riktigt skräp. Som det ska vara med andra ord.
En del av det jag läste har jag mycket minnen till, saker som jag skrivit direkt från hjärtat. Andra kände jag nästan bara tomhet inför.

"Skrev jag den här smörjan?", typ.

Jag är glad att jag har sparat mycket i allafall. Även om jag inte gör varken mig själv eller någon annan glad med det, så är det roligt att ha kvar. Till och med smörjan. :)

I samband med att jag fann stora diktpärmen, hittade jag också pärmen med arbeten ifrån skoltiden.
Ja ja, skratta ni som kommer ihåg hur ofta jag var i skolan! Men jag gick faktiskt och läste upp några ämnen på Komvux.
Och jag har papper på att jag har genomfört treårigt gymnasium, även om jag inte har några betyg att visa upp från den tiden.

För mig känns inte betygen så viktiga i sammanhanget, jag är jättenöjd med att jag genomförde det jag påbörjade.
Det var inte alltid jag kunde välja den möjligheten själv på den tiden, så därför är jag stolt över att jag kunde få göra det.
Men visst hade det varit guld att ha haft betygen med, så är det ju...

I allafall så är nu den tiden förbi sedan länge, men det var roligt att sitta och läsa igenom hur jag tänkte och kände då. Mycket nattsvart var det tyvärr, och mycket djupt emellanåt.
Men det var väl så när man var ungdom. Allt gick upp och ned.
Humöret, vad som var bra, vad som var dåligt, kärleken eller bristen på den, hatkärleken till föräldrar och syskon, ens egna stress över att påtvunget bli vuxen så fort och att känna att man var tvungen att göra allt och klara allt för att alla skulle bli nöjda.
Tror inte att det är någon större skillnad på känslorna idag, men jag är helt säker på att dagens ungdom(gillar inte uttrycket, men ok..) har det mycket jobbigare och tuffare än vad ungdomar hade det för 15-20 år sedan.

Men nu är det fredag, och då ska jag ha en så bekymmerslös dag jag bara kan. Jag ska äta en redig frukost med mycket kaffe så jag vaknar och jag ska njuta hejdlöst av all nysnö - även fast jag längtar till våren och allt som hör därtill!

Ha en bra dag!

Jag älskar dig också

Något att berätta för barnbarnen...

Idag avgjordes mästerskapen i naken kälkåkning i Braunslage i Tyskland.
Läser i en kvällstidningen att de tävlande, enbart iklädda underkläder, skor och hjälm, kastade sig utför i nollgradig kyla inför 12000 åskådare.
Säga vad man vill om tyskar, men kloka är de då inte.

19-årige Robert Gottschalk vann hela balunsen och fick med sig en check på 1000 euro för besväret.
Dock förtäljer inte artikeln hur man vann tävlingen.
Skulle man åka snabbast, vara mest naken, vann man på stilpoäng, eller var det kanske en kombination av alltihop?

En stor bild på en frodig kvinna, som uppenbarligen missade att hon kunde ha BH:n på sig, får här avsluta inlägget.
Säga vad man vill om denna kvinna, men med denna erfarenhet och denna bild i bagaget så har hon sannerligen något att berätta för barnbarnen...

Kärt återseende?

Nu du svearike, så kommer det du längtat så efter. Årets första veckosummering! :)

Veckan som gått, allmän summering:

Veckans dryck: Det har inte varit något mer eller mindre. Jag har druckit mina stadiga koppar kaffe varje dag, ett glas juice till frukosten som jag brukar om det finns hemma. Några glas mjölk om dagen, sätter fart på magen. Lite päroncider, eller pärondryck som det numera heter, intog vi under måndagskvällen. Ingen speciell dryck som gått extra mycket eller mer med andra ord.

Bäst i kylen: Ost är dyrt att köpa nu för tiden, men vi har kommit fram till att färdigskivad ost är billigare. För att inte tala om hur mycket lättare det är för mig att hantera när jag ska ha just ost!

Sedda filmer: Här kan jag skriva en hel novell, för filmer har jag sett! Härliga rekommendationer ges till filmerna Patrik 1,5, Nim och den hemliga ön, Reservation Road, This Christmas, Miss Potter och Berättelsen om Narnia - Prins Caspian.
Veckans absolutaste höjdpunkt var underbara Pianisten, eller "Legend of 1900" som den hette på engelska. Jag gillade den så mycket att jag gick och tänkte på den i flera dagar efteråt. Men det kanske ska talas om att man inte bör vara tondöv för att uppskatta den. Det är trots allt i mångt och mycket en musikfilm.
En annan musikfilm som var hyfsad var Once. Bra musik och historia, men något udda och stundtals lite långtråkig kanske. :)

Mest positiva: Ett tag såg det verkligen ut som att våren var på intågande! Gradantalen steg, solen värmde skönt, snön smälte och fåglarna kvittrade som tokar.

Mest negativa: Snön smälte lite, sen frös det igen vilket har resulterat i is överallt här hemma. Jag kommer knappt utanför dörren utan att stå på näsan. Och idag har det snöat, snöat och åter snöat. Jag vill ha VÅR!

Mest spelade låt: Soundtracket till filmen The Red Baron går nu hela tiden här hemma. Jag bara älskar det! Filmen väntar jag på att få se, men har ändå inte lyckats med konststycket. Får hålla tillgodo med filmmusiken istället.

Veckans uppenbarelse: Man kan faktiskt inte lita ens på sina närmaste.

Veckans TV-program: Många sköna säsongstarter denna vecka, och Melodifestivalen har kört sitt sista race innan nästa veckas final. Höjdpunkten var kvällen svenska start av "Wipeout". Sambon och jag har följt den amerikanska versionen sen ett år tillbaka, och det är sjukt kul! Nu kan vi alltså se dåraktiga svenskar, samt danskar och norrmän i detta roliga program på söndagar kl. 20.00 på Femman! :D

Veckans roligaste: Det är bara så roligt att ha en valp här hemma! Hon gör de mest tokiga saker, och vi får oss alltid minst ett gott skratt varje dag. :)

Veckans tråkigaste: Sambon är sjuk och jag hoppas verkligen att han blir bra snart. Han är min klippa här i livet, och jag önskar att jag fick vara hans någon gång också.

Oumbärligt under veckan: Som jag har suttit vid datorn denna vecka! Låter väl dumt när jag inte har skrivit några inlägg i bloggen, men jag har haft en massa annat att göra. Finslipar på en hemsida och har gjort nya bloggar till hundarna som jag känner mig ganska nöjd med.

Veckans husdjur: Lilla Tequila som förgyller och förgrämer vår vardag...

Veckans överraskning: Vi skulle inte köpa några rosor, utan åkte och köpte krukväxter till varann och vårt hem när 2-årsdagen vankades. Ändå kunde inte sambon hålla sig, utan kom hem på fredagen med en vacker, stor röd ros i all sin prakt som bara lyste kärlek. :)

Nästa veckas mest efterlängtade: Melodifestivalfinal! Wohoo!

Veckans favorit All-time-High: Älsklingen och jag firade två år tillsammans. Helt klart värt att kallas All-time-High! :)

Cheyenne

Cheyenne
Originally uploaded by Sundinska

En fin huvudbild på vår äldsta hund Cheyenne!


Mer vinterbilder finns att skåda på:
www.flickr.com/photos/sundinska

Varför köpa blommor när man kan köpa blommor?

Igår firade jag och älsklingen två år som par!
Och vi bestämde oss för att vara praktiska detta år. Förra året fick jag en otroligt vacker och stor rosbukett av älsklingen, och han fick en något mindre, men också vacker rosbukett.
Dessa vackra rosbuketter började se ganska ledsna ur efter fyra-fem dagar, och därför inköptes inga buketter i år.
För varför köpa blommor när man kan köpa blommor?

Istället för rosor för över 1000:- som var döda efter dryga veckan, köpte vi fem "krukblommor" för 170:-! De kommer att stå sig både längre, de var "mer" och de var bra mycket billigare!
Och för att det skulle se lite lagom kärleksmysigt ut, inköptes även en ask Marabou Hjärtan för 19.90. :)

Så en liten bild, men en stor tanke. Dessa blommor är för vår kärlek i två år.
Puss älskling!

Jyckarna uppdaterar! :)

Nu har jag tröttnat på att sitta och bråka med hundarnas bloggar på blogdog, så nu har vi bytt bloggvistelseadresser. Allt med inspiration ifrån Skogsnuvan, tack och åter tack!
Hundarnas vardag kan ni läsa om på adresserna nedan. :)

http://cheyenne.skriket.se

http://tequila.skriket.se

Naturligtvis länkar jag till de nya bloggarna bland mina favoriter också!

Tryck på vet jag!

Det har varit en väldigt tuff tid sista veckan.
Ibland så tänker jag att det kanske är lika bra att slänga in handduken och skita i allt.
Men så kommer hundarna och lägger sig vid mina fötter, sambon kommer och ger mig en varm kram och pussar mig på örat, och jag tittar ut på vår underbara utsikt över isen på sjön och tänker att snart, snart är det vår!
Och med våren kommer härligt fågelkvitter, härliga dofter uppenbarar sig precis överallt, färgerna vaknar till liv, isen på sjön smälter och blommorna slår ut. Vi kan sitta på vår härliga altan i solen och titta ut över vattnet och allt det underjordisk vackra och gröna.
Jag riktigt längtar!

Med vårvärme kommer också min ledvärk att lätta något, och mycket tyngd kommer att släppa taget om axlar och tankar.
Men det är något som inte lättar med våren och värmen, och det är när folk som kallar sig vänner inte beter sig som vänner.

Ni skriver "Anonym" när ni lägger kommentarer, men tänker inte på att jag ser era IP-nummer. Detta är förvisso ingen 100%-ig säkerhet, för det är inte alltid att var och en person har samma eller olika IP-nummer. Men det ger mig ändå en vink om kanske, och ibland ganska så säkert.
Men är det era åsikter så respekterar jag det, men jag skulle respektera och acceptera dem bättre om ni sa dem direkt till mig istället.
Vänner går inte bakom ryggen på en.
Tyvärr gör och har gjort många av mina så kallade "vänner" det genom åren, och snäll som jag har varit så har jag sett förbi det.
Eller så har jag tänkt att jag inte förtjänar bättre. Varit glad över att ha dessa "vänner".

Men faktum är att INGEN förtjänar att bli behandlad så av en vän. Jag har insett det nu.
Och även om jag inga vänner hade, så skulle jag aldrig i livet vilja ha en vän som beter sig så.
Då är jag hellre utan.

Det finns karaktärer som skriver "Anonym" som inte är vänner också.
Fega stycken! Klanka och ha er ska ni, men ni törs inte skriva vilka ni är.
Sitta här och leka Monica Antonsson på min blogg, det får ni fasen göra någon annanstans.
Men tryck på bara vet jag. Jag förtjänar det säkert.