Tack så mycket!

Thank you colleagues!
Originally uploaded by Sundinska

Min närmaste chef var och hälsade på mig i torsdags och hade med sig en jättefin orkidé ifrån mina gamla lagkamrater i nattlaget.
Blev väldigt glad och rörd, för jag trodde att ingen kom ihåg mig längre nu när jag varit borta så länge.

Tack så jättemycket allihop!

Michael Jackson 1958 - 2009

Försvunnen & återfunnen

Vår kära Kennedy försvann igår morse och lyste med sin frånvaro hela dagen och kvällen.
Halv två i natt var jag fortfarande ute och ropade, och hade ångestoro över varför hon inte kom hem. Första natten på 11 år som inte Kennedy sovit i sängen eller inne i huset överhuvudtaget, och jag befarade det värsta.

Vid åtta var jag uppe och lunkade runt tomten och i skogen och lockade. Ingen katt.
Men 10.30 kom hon trippande längs hustaket(!) och jamade hungrigt. Hon fick två påsar lyxig Whiskas och sover nu ut på bästa sovplats inne i sovrummet.
Skönt att hon kom tillrätta tillslut! :)

Höjdpunkt!

Idag, denna sköna måndag, hade jag äntligen lyckats skramla in tillräckligt mycket pengar i sparbössan för att känna att jag faktiskt hade råd att gå iväg till frisören!
Det var nästan ett år sedan jag var där, och spegelbilden har varit otäck på alla sätt och vis sista halvåret. Och det beror inte enbart på min feta lekamen.

Håret var sprött, hade gått av, var otroligt grått och ledset. Jag var inte säker på att något kunde pigga upp det efter alla medicinkurer, cellgifter, biologiska mediciner och annat jobbigt.
Faktum var att jag inte var säker på om det ens fanns något att arbeta med, då golvbrunnen är täckt av min huvudbonad efter varje gång jag duschat. Jag har tappat väldigt mycket hår sista månaden.

Så jag förvarnade min frisör sedan många år tillbaka(även om hon är van det mesta vid det här laget), innan jag sjönk ned i massagestolen(!) och fick håret tvättat. Det mesta satt som tur kvar när det var klart, och jag delade med mig av mina visioner och satt sedan och njöt av klippning och färgning, latte macchiato och kaka.
Och minsann fick jag en åktur i massagestolen igen när färgen skulle tvättas ur!
Jag meddelade att det enda som saknades var ett varmt fotbad också... ;)

Så nu är jag nyklippt och nyfärgad och känner mig otroligt fräsch, otroligt skön.
Inte skön som i fager, utan skön som i avslappnad... :D

Midsommar i bilder

Trevlig Midsommar!

Wild summerflowers
Originally uploaded by Sundinska

Jag vill önska er alla en riktigt trevlig Midsommar!

Spelar det någon roll egentligen?

Regnet öser ned. Himlen är grå och temperaturen är nere i +9 grader.
Inte någon önskvärd dag i mitten på juni, och inte så roligt om man har börjat sin semester.
Vart jag än har varit idag så har folk ojat och jämrat sig över detta "midsommarväder". Ja men skräll! När hade vi INTE regn senast på midsommar?

Så länge jag kan komma ihåg(med några år av undantag) så har det alltid regnat på midsommar på förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Sen brukar det spricka upp lite vackert och ge en fin - om än något kall - midsommarkväll, en kväll med försmak på resten av sommaren.

Och detta gnat om att det inte kommer att finnas svenska jordgubbar. Spelar roll!
De utländska har ju till och med varit godare än de svenska hittills, dock kommer ju priserna att skjuta i höjden - något som hade hänt oavsett för att det är just Midsommar. Folk vill ha jordgubbar på midsommar och köper oavsett pris, det vet ju vilken dåre som helst.

Men ärligt, vad spelar det för roll egentligen?
Jag är en traditionsenlig människa, och allra helst hade jag väl suttit på en klippa vid havet med en kall öl i handen och lyssnat på folkvisor spelade på dragspel, mätt efter färskpotatis och sill, följt av jordgubbar och grädde. Allt under glättiga nubbevisor till snapsen.
Solen blänker medan den går ned i horisonten och ger hela himlen en ljuvlig och skimrande färg, och jag har en blomkrans i håret. Det årliga nakenbadet som ska genomföras lagom till midnatt väntar efter att dansbanan stängt.

Men man kan liksom inte få allt.
Vi kan inte påverka varken väder eller jordgubbar, och ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig även om man planerat allt i minsta detalj.

I år tänker jag sitta hemma, och jag tänker äta min sill och färskpotatis även om det regnar. Jag ser ju ut ifrån köksfönstret med. Sjöutsikt har vi dygnet runt vare sig vi är inne eller ute, och tittar solen fram så har vi ju en solnedgång!
Och vi har köpt frysta jordgubbar och glass, kanske vi slänger ihop en gräddig jordgubbsmilkshake istället?
Midsommarstången gör sig bra på vykortet vi fick i förra veckan, och det har vi hängt upp till allmän beskådan på kylskåpsdörren.
Små grodorna och jag har inte kommit överens sista åren, så dansandet ger jag blanka fasen i. Kan jag få sambon att trassla ihop en blomkrans så finns det gott om blommor till det precis utanför dörren. Men blöta blomster och småkryp i håret kan jag faktiskt klara mig utan.
Snapsen får jag inte röra, jag får inte dricka alkohol med den nya medicinen. Vi har köpt alkoholfri cider istället.
Det är det årliga nakenbadet som det står och väger på, men med tanke på närheten till sjön så är det ju inget som det behöver planeras så mycket inför direkt.
Bara att hoppa i om andan faller på!

Strunta i alla måsten och "så ska det ju vara". Det blir ändå så inte roligare än vad man gör det till.
Att grilla äpplen i öppna spisen en kall och regnig midsommarkväll kan vara det mest mysiga i världen just då. :)

Drömtydning och diarréer

Inga mer mardrömmar så vitt jag vet eller kommer ihåg. Man får vara glad för det lilla.
Det räcker med alla biverkningar som medicinen ger mig i nuläget, för att inte tala om ledvärken som vädret fixar. Nu får det faktiskt lov att bli sommar!

Sambon har haft diarré hela dagen. Han jobbar hemifrån och springer på toaletten var 30:e minut.
Läge att sjukskriva sig kan man tycka, men han har varit väldigt mycket sjuk under våren och jag tror att han känner det som så att han inte vill sjukskriva sig bara för att att det har varit så mycket sista månaderna.
Nyss fick han dock reda på att kranvattnet på hans jobb(där han var igår) har drabbats av E-colibakterier, så nu sitter han i telefon med sjukvårdsupplysningen och undrar om man kan göra något som hjälper till "på traven" för att må bättre.
Ingen höjdare direkt, men å andra sidan så lär ju inte jag bli smittad i allafall.
Man får som sagt vara glad för det lilla...

Lade in min dröm på en sajt för drömtydning(helt gratis) och fick ett väldigt bra svar.
Så här löd det:

"Osäkerhet inför trohet, söker svar, men du bygger upp något nytt ur kaoset inom dig. Du ger näring och beskydd åt någonting som inte är äkta. Det kommer en överraskning som du inte kan hantera. Något nytt och du kan inte ta hand om ditt inre barn eftersom du inte är beredd. Något ur det förflutna ska uppdagas. Du längtar efter något väldigt mycket som skapar heta känslor i ditt inre, och dessa känslor blir till aska, du längtar så hett att allting kan gå förlorat...men.....de vita lindorna betyder att det kommer nytt ur askan, hoppet är inte förlorat."

Om det stämmer eller inte? Ja, jag vet inte.
Tiden får utvisa alla goda ting. :)

Det kändes så verkligt

Jag drömde en så knepig dröm häromdagen.

Jag somnade till framför tv:n någon timme, och vaknade helt förstörd utav det jag hade drömt. Har suttit och funderat på vad det fanns för mening med drömmen, om det nu gjorde det vill säga. Det här vad var jag drömde i allafall:

Vi var hemma men ändå inte. Hundarna hörde som vanligt ingenting när vi var ute på gården och helt plötsligt försvann den ena(Cheyenne). Jag gick runt och ropade, allt mer irriterat, och helt plötsligt satt det två okända kvinnor med en varsin hund på gräsmattan vid vår dörr. Jag fortsatte ropa på Cheyenne som jag trodde blev klappad utav den ena tjejen, det såg iaf ut som Cheyenne. När hon inte kom till mig, så trodde jag att kvinnan höll i henne, så jag sa argt att hon skulle släppa hunden som jag ropade på, samtidigt gick jag emot henne. Då visar det sig att hon sitter med en liten hundvalp i sitt knä, och den är inte alls lik vår hund. Jag blev jättepaff, för jag var så säker på vad jag såg. Kvinnan såg mycket arg ut. Sen blev allt så pinsamt och jag mumlade ursäkta och gick in i vårt hus. I samma veva försvann kvinnorna med sina hundar.

När jag kom in såg det inte ut som vårt hem längre, men det kändes som det. Allt var en enda röra, det verkade som om vi renoverade. Sambon gav mig en docka och sa att bebisen var hungrig. Jag trodde han var dum i huvudet. Vilken bebis, det är ju en docka! Han propsade på att jag var tvungen att amma, så mycket att jag till slut gick med på det. Då blev känslan annorlunda. Det var fortfarande en docka, men det var också vår baby som jag skulle amma.

Det konstiga var att jag inte hade ammat henne förut(det var en dotter). Och jag kände mig fumlig och osäker. I samma veva som dockan tog bröstet var det inte längre någon docka, utan en riktigt baby, vår älskade dotter. Känslorna strömmade ohämmat och jag kände mig så glad och lycklig. Men nästan lika fort som hon börjat äta, lika fort tog bröstmjölken slut. Så jag tänkte prova det andra, men då hade jag jätteproblem med att hantera bebisen. Jag tänkte hela tiden på att ge stöd under nacken, men glömde bort det. Jag klarade inte av att lyfta henne säkert, och hur jag än gjorde så låg hon inget bra intill mig. Jag kände mig jättedum, men lugnades av att det fanns mjölk i det andra bröstet. Men det tog slut där med ganska fort. Jag tänkte på ersättning, men det fanns ingen. Allt verkade så oerhört oväntat på något sätt. Vi hade en baby, men inga grejor till henne.

Jag gick ut i husets pannrum för att byta blöja. Detta hade jag inte heller gjort förut, men kände mig mer säker på detta än att amma. Sambon hade bytt flera gånger och ropade vart alla grejor var. Jag fick plocka fram en skötbordsdyna, men det fanns inget skötbord och då sa sambon att han brukade lägga henne på vedspisen i pannrummet om den inte var för varm. Jag tänkte "herregud, jäkla dåre!", men handlade som om det var det mest självklara i världen. Jag hittade dynan och lade över en handduk. Jag klädde av babyn och kände mig jätteduktig. Jag var nog en bra mamma trots allt.

I samma veva som jag tagit av alla plagg(för hon hade riktigt dyngat ned sig), så börjar hon skrika hysteriskt och jag ser eldflammor skjuta genom hennes mage! Jag går in i ett chocktillstånd och det nästa jag ser är en docka som faller igenom en lucka ned i elden. Jag skriker i panik på sambon som lugnt säger inifrån huset att "så hårt får du ju inte elda om du ska lägga babyn på vedspisen". Jag tittar i sotluckan och ser en bränd docka, men känslan är att det är mitt barn och jag blir alldeles tokig och skriker och gråter. Jag tar ut henne och lindar varsamt om henne ett vitt bomullslakan och skriker att vi måste åka till akuten.

Här vaknade jag och kände mig helt otroligt psykiskt och fysisk utmattad och allt kändes så äkta, så nära.

Jag grät efteråt, för jag kände mig fortfarande som världens sämsta mamma som först inte hade mjölk, sen är dum nog att lägga sitt barn på en vedspis! Jag vet att det bara var en dröm, men jag har mått väldigt dåligt sedan jag vaknade och tänker hela tiden på varför jag drömde så.

Jag vet att det är mycket, och det har varit otroligt mycket. Det kommer nog inte att bli mindre heller. Drömmar återspeglas ju ofta i hur man mår, och kan anta de mest kusliga och konstiga figurer och händelser.
Jag hoppas inte att det var någon sjuk sanndröm och att jag kommer att elda upp min unge någon gång i framtiden bara...

Solnedgång

Så mycket

Det är så mycket som jag vill skriva om.
Jag har så mycket tankar, funderingar och minnen jag skulle vilja plita ner och delge för er som orkar läsa. Men det vill sig inte alls, jag får inte med händerna, jag får inte med kroppen.
Det känns som om hjärnan håller på att sprängas av alla tankar, och jag vet inte hur jag ska få ut dem på ett vettigt sätt.
Jag känner mig yr och konstig, jag mår illa och det känns som om jag vore nedsänkt i cement, kroppen vill inte lyda och allt går så sakta.

Jag tycker inte om när det går sakta. Jag vill helst leva lite i ett tillstånd där jag själv inte hinner med riktigt.
Jag tycker om när det händer saker, mycket saker! Jag tycker om att ha mycket att göra, för då blir jag aldrig fast på det här sättet med alla de här tankarna och funderingarna.
Hur jag än försöker så fastnar allt inne i kruset och varje dag rinner det över.

Rent ordagrant känns min hjärna som ett kärnkraftverk för tillfället, enda skillnaden är att produktionen inte kommer någon vart. Men det är en jäkla elektricitet som fullkomligt forsar runt därinne.
Beror yrseln och huvudvärken på det eller är det bara biverkningar av de nya sprutorna?
Säkert en blandning.
Illamåendet och håret som jag tycker mig se mer på mina tröjor än på huvudet gör inte saken bättre. Och den här äckliga profilen, figuren...fy fan.

Vi är bjudna på bröllop i juli och när jag hörde det så blev jag så glad.
Åh, vad roligt, jag älskar bröllop! Och att få komma ut och träffa folk och att få klä upp sig..!
Men lika fort som glädjen infann sig, lika fort dog den när jag såg min feta nuna i badrumsspegeln. Helt död var den när jag såg mig själv i helfigurspegeln i sovrummet timmen senare.
Aldrig att jag går på bröllop så här.
Aldrig att jag går ut så här.
Det här är inte jag, jag kan inte visa mig när jag inte är jag.
Vad hände med mig, när försvann jag egentligen?

Jag har önskat mig så mycket sista åren, jag har bett om så mycket hjälp.
Nu önskar jag att det bara fanns en sak, en grej som jag kunde lägga alla önskningarna på, men det går inte.
Vad ska jag prioritera?

Jag hatar hur jag ser ut.
Jag vill gå ned till mina "trivsel-överviktskilon" igen. När jag ser min kropp nu, så förstår jag inte vad jag tyckte var fel då.
JAG VILL BLI FRISK.
Jag vill kunna jobba och känna att vår tillvaro är tryggad, att inte behöva känna den här obehagliga oron över ekonomi och framtid längre.

Sen kan jag skriva ytterligare tio saker till som jag känner borde prioriteras, men de får helt enkelt inte plats för mina böner och önskningar längre.
Men det skulle vara väldigt skönt att kunna skriva om dem åtminstone, kunna skriva om dem varje dag.
Det skulle vara så skönt för hjärnan att släppa på trycket igen.

Tredje utställningen!

Tequilas 3:rd dogshow 090607
Originally uploaded by Sundinska

Tequila och sambon genomförde sin tredje hundutställning under gårdagen med bravur!

Som tidigare gånger erhöll de ett HP och BIR Valp i första omgången, men istället för gruppfinal gick de denna gång direkt till Best in Show-final, wow!

19 valpar mellan 4-6 månader tampades om att bli bäst i den stora finalen, och Tequila klarade den första gallringen och var kvar utav de åtta bästa!
Sen föll de dock på målsnöret, men husse var mäkta stolt ändå. Tänk att få ha varit med i en Best in Show-final!

http://flickr.com/photos/sundinska

Stormvindar, regn och hagel

Ursäkta att jag inte varit meddelsam på sistone.
Jag skyller allt på vädret.
Det blir inte så mycket mer än så här just nu, för jag orkar inte.
Jag fortsätter skylla på vädret.