In i det sista

Imorgon bär det av. Sex dagars "semester" på Gotland.

Jag har varit så orolig sista veckorna, och funderat på om vi inte skulle sälja bokningarna istället. Tequila har ju inte varit bra och är fortfarande inte, men nu verkar det stabilt i allafall. Det är inte bra, men det har inte blivit något mer eller något värre den senaste veckan.
Och så vet jag att hon kommer att få en lugn stund här hemma som hon är van vid, och med Fabbo Tommie som förste hus- och djurpassare så kommer allt att fungera hur bra som helst.

Visst blir det en viss stress för henne att vi åker bort såpass länge, och att Tommie är hemma istället, men det blir också enda förändringen.
Vi hade inte kunnat lämna bort henne eller ta med henne, det skulle vara förödande för hennes allmäntillstånd i nuläget.
Stackars lilla... Måtte detta gå vägen, så att vi får ett lyckligt slut på eländet.

Ja... Imorgon bär det alltså iväg.
Jag har längtat mig blå, men med tanke på situationen här hemma så har det varit många orosmoln också.
Dock börjar ett visst lugn infinna sig, och jag känner ända in i märgen att allt kommer att gå alldeles utmärkt med alla djuren, med Tommie och med oss när vi väl kommit iväg.
Vi ska packa under kvällen, sedan är vi färdiga för avgång tidigt imorgonbitti.

Kanske jag skriver någon rad emellan semesterstunderna, för laptopen kommer att få följa med så vi kan lägga upp bilder från kameran.
Men i första hand ska vi ha det så lugnt och skönt som vi bara kan, så jag tänker inte lova ett dyft. :)

Räkningarna betalda

Det var inte så farligt med räkningar den här månaden. De utgifter som smärtade var de oförutsedda. Veterinärvårdsräkningarna, specialfodret till katten, mediciner till Tequila. Gräsklipparen går förhoppningsvis på garantin, vi väntar fortfarande på besked.
Bilen ska besiktigas, hoppas att de inte hittar fler fel än det som var.

Tequila är fortfarande inte bra, men jag tycker ändå att hon är mycket bättre.
Hon matvägrar inte helt längre, även om hon inte äter varken så mycket eller varje dag. Magen verkar må bra med magsårsmedicinen och hon spyr inte längre.
Hon har dock blivit inkontinent i samband med löpet och kisset rinner precis var och när som helst utan att hon kan kontrollera det, men vi har fått medicin för det med. Hoppas att det enbart är så länge hon löper som hon är inkontinent...

Sambon har vänt på dygnet sedan han blev arbetslös, och det verkar nästan som att vi går i skift här hemma.
Jag vaknar tidigt med hundarna, och sover sen oftast lite då och då under dagen(också med hundarna). Men jag är ändå trött på kvällarna och kommer i säng runt midnatt om jag inte hunnit somna framför TV:n innan.
Är så himla trött hela tiden och känner mig aldrig utvilad.

Sambon sitter uppe vid datorn hela kvällarna och nätterna, oftast har han bara sovit någon timme när jag går upp på morgonen.
Ska vi iväg någonstans, eller måste göra något så får jag ju väcka honom, men annars så sover han lätt till 17-18.00 på kvällen.
Han verkar också konstant hungrig och vräker i sig allt han kommer åt hela tiden, jag har aldrig sett honom göra så tidigare.
Jag brukar få den ovanan när läkarna ändrar om min kortisondosering, men inte sambon.

Hela vardagen har blivit lite konstig på sistone, och därför hoppas jag verkligen att Tequila fortsätter att hålla sig "stabil" nog så att vi kan åka som planerat på tisdag.
Vi behöver komma ifrån de dåliga rutinerna, rå om oss själva och varann och känna att det inte är några måsten eller negativa energier runt omkring oss ett tag.
Och till kära Gotland som jag älskar så!
Har inte varit där på tre år, och det känns som en evighet.
Är nog en av få som nu vill att helgen ska rasa iväg, så att det snart blir tisdag och vi är på väg. Längtar, längtar, längtar..! :)

Fransk musik och ultimate fighting

Jag vet inte riktigt vart världen har fört mig det senaste halvåret. Jag har helt plötsligt snappat upp nya intressen och fått en något udda ny musiksmak.

Att det blir mycket TV-tittande för mig som ofta ligger och ojar mig, det har ni kanske förstått vid det här laget.
Tidigare var jag en överlägset fjollig serie-drottning. Jag följde allt i serieväg som gick att se. Började till och med att se gamla serier som "Hem till gården" ett tag, men tröttnade ganska fort eftersom TV-kanalerna körde samma repriser åter hela tiden.
Så i våras började jag zappa allt mer(det var ju dessutom förträfflig träning för händerna), och började osökt och mycket otippat att stanna till på sportkanalernas utbud.
Och nu har jag blivit en inbiten MMA-följare och sitter uppe halva nätterna och tittar på när vältränade grabbar slåss med varandra i en bur(!).

Ni som verkligen känner mig, har redan insett att detta är mycket annorlunda. För jag är egentligen inte speciellt intresserad av sport över huvudtaget.
Jag älskar att gå på ishockey och jag tittar alltid på friidrott, och ridsport följer jag med det intresset att jag utövat det själv. Men annars är det noll intresse för sport.
Utom just kampsport nu då.

Började följa The Contender - Asia i våras, lite av en dokusåpa-tävling där utmanarna var duktiga muay thai-utövare från olika länder som kämpade för att bli den bäste "Contendern".
Timmen efter var det alltid The Ultimate Fighter (också en form av dokusåpa där deltagarna tävlade om att bli just The Ultimate Fighter), och jag satt ju liksom redan vid TV:n så varför inte titta?
Och sedan dess har jag tittat. Fastnade totalt!
Följer UFC-galor, UFC-matcher och The Ultimate Fighter förstås.
Det som först blev en halvdan grej, har nu blivit ett stort intresse. Hur i all världen gick det till?

Och inte nog med det. Jag har även fastnat för en helt ny(för mig) musikgenre.
Inbiten hårdrockskvinna som jag i botten är, har jag genom livet ändå fått en ganska bred musiksmak med åren. Men det har funnits musik som inte har velat fastna alls, eller som jag ens velat lyssna på tidigare.
Så gissa chocken för både mig själv och andra, när jag nu har helt vänt om och dagligen sitter och "chillar" till Shurik'n, Imposs, Sans Pression, Sinik och Wallen.
Fransk rap! Hip hop på franska!

Jag förstår knappt ett ord, men har hittat rytmen i detta. Skön musik som jag mår bra utav. Troligtvis är det bara bra att jag inte förstår vad de sjunger om, antagligen är det om gängbråk, mord, vapen och knark precis som i all annan rap och det blir man ju inte gladare utav precis...

Det är inte roligt att vara sjukskriven med alla smärtor och all ångest de för med sig, men samtidigt har det kanske till viss del varit nyttigt för mig också.
Jag har ju uppenbarligen öppnat mina sinnen för saker som jag inte ens velat tänka på tidigare. Saker som jag nu lärt mig att tycka mycket om.
Sen om det är så nyttigt att gilla när människor pucklar på varandra, det tål ju att diskuteras. Men fasen om jag inte ska ta och lära mig franska innan jag dör i allafall?

Bättre kan det förstås vara, men också sämre

Dåliga dagar finns det gott om. Bra dagar finns det alldeles för få.
Men idag är en bättre dag än igår, om än så lite. Man får vara glad för de små glimtarna, ibland glädjer de nästan mer än de stora.

När jag skriver om bra och dåliga dagar är det förstås om smärtan i kroppen, stelheten och det allmänna välbefinnandet jag menar.
Ibland kan det vara en historiskt dålig dag, men samtidigt också en bra på ett sätt. Det beror ju på vad den har att bjuda!

Idag är jag iallafall otroligt glad över att jag kommer att få semesterersättningen den här månaden. Det var många tunga moln och stora stenar som lättade med det beskedet!

Att Tequila inte har någon urinvägsinfektion, men troligen är inkontinent i samband med löp... Vet inte om det var bra eller dåligt ska jag villigt erkänna. :/
Hon äter litegrand nu, men inte på mils så långa vägar som hon borde äta. Men, hon äter lite och vi får vara tacksamma för det åtminstone. Tacksamma för det lilla.

Katten som pinkade blod, pinkar normalt igen efter att vi köpte superduper-fodret. Skönt!
Sambon är fortfarande arbetslös och jag är fortfarande sjukskriven, men man kan ju inte få allt.
Jag är bara glad om det inte blir mer saker nu.
Det skulle vara skönt om det blev en lugn vecka innan vi åker, och man vet att man kan åka utan att behöva oroa sig för om man ens törs.

Vad hände med sommaren?

Vilken skitsommar det har varit rent ut sagt!
Och nu tänker jag inte på vädret, utan allt annat som beslöt sig hända den här sommaren.

Jag började sommaren i Uppsala och fick ny medicin. Cellgifter igen, i sprutor denna gång.
Mådde jag bättre av medicinen i spruta istället för tabletter?
Näe. Faktum är att jag blev sämre.
Jag tappade så mycket hår, att när jag väl tog mig till frisören, så klipptes det bort 50%.
Jag har nog inte haft så kort hår sedan jag var liten och ville ha samma fula hockeyfrilla som mina äldre bröder - idolerna.
(Frisyren klipptes, men mamma tyckte så illa om det att hon tog mig till en annan frisör som snaggade mig in på bara skinnet.)

Och denna förbannade klådan...
Jag blev faktiskt glad när de tog bort medicinen.
Men då kom nästa bakslag, för trots alla jobbiga biverkningar så verkade skiten ha gjort något vettigt i kroppen. För efterkommande 1,5 månader har varit rena rama helvetet!
Jag har haft sååå ont, och jag har varit sååå stel.
Jag har grinat och svurit och ingått pakter med djävulen var dag.
Och helt lallo blir jag av alla smärtstillande som jag trycker i mig.
Sambon får göra allt här hemma.

Och nu har han ju förvisso tid, för den här sommaren fick ju även han gå från sitt jobb och därmed titulera sig arbetslös.
En sjukskriven och en arbetslös under samma tak, och till råga på allt blev valpen sjuk med!
Låter ju som att vi ska kunna göra kvarterets mest tragiska dockteater på den här historien...(kommer inte att hända, men ändå)

I morse ringde jag dessutom ortopedteknikern och frågade vad som hänt med mina sommarskor som jag provade ut och beställde i Maj.

"Jag ser ingen beställning på några skor i ditt namn, när gjorde vi den beställningen sa du?"

Jag har ju gått i vinterskorna hela sommaren, och det är ju snart September så varför gråta nu?
Bättre att bara skriva ett kort och koncist MORR.

Enough!

Hunden kissar ned sig och har mitt i alltihop börjat löpa också. Stackars lilla rara, snacka om ALLT på en och samma gång!

Ena katten kissar blod och vi har länsat vartenda konto för att köpa mediciner, betala urintester och köpa veterinärfoder de sista dagarna.
Om inte min före detta sparade, numer uttagna semesterersättning kommer den 25:e så kommer jag att skrika mig blå i halsen.

Funderar seriöst på att låta en veterinär eller veterinärstuderande flytta in i det minimala gäst-/data-/förrådsrummet, emot att hon eller han hjälper oss med den sjuka hunden och den sjuka katten.
Kaffe ingår! Någon intressent??

Det finns änglar

Nu har alla tester kommit och två diagnoser är klara och började behandlas med antibiotika igår.
Jag vet ärligt talat inte om hon får behålla medicinen, för hon spyr ju flera gånger om dagen...
Men vi får försöka under helgen nu iallafall, och är det inte något bättre på måndag så får jag ringa djurkliniken då igen.

Unga damen äter fortfarande inte, och vi fick order om att köpa ett högpresterande foder med mycket energi och kalorier.
För de få gångerna hon kan tänka sig att smaka, så får hon i sig så mycket mer med ett högpresterande än med ett normalt presterande hundfoder.
Så sambon och jag åkte sonika in till en bra djuraffär i stora staden under gårdagen, och gick runt som vilsna får innan vi kom fram till att vi behövde hjälp.
Efter att ha dragit hela historien för kassabiträdet så hon såg ut som en fågelholk, kom hon fram till att hon nog behövde ta hjälp av butikens foderansvariga.

Efter att vi berättat hela historien igen för både foderansvariga och kassabiträdet igen, stod båda som fågelholkar med frågetecken i ögonen.
"Menar ni allvar?"
Jo, vi gjorde ju det. Det hela övergick till och med foderansvarigas(som jag har hört från flera håll ska vara riktigt duktig på sitt jobb)vetande, och hon stod och tänkte ett bra tag.

"Nej, jag ska banne mig försöka få tag på den person som jag vet är bäst på allt som rör foder och foder i samband med sjukdomar!" sa hon sen, och gick och hämtade en trådlös lur. "Men han är svår att få tag i, så det kan ta lite tid och vi får hålla tummarna!"

Efter en god stund fick jag sedan personligen tala i ca 8-10 minuter med Bo Edoff, näringsexpert och näringslärare som jobbar på Royal Canin, och jag lärde mig massor på denna korta tid!
Jag sög åt mig allt han sa, och var så förundrad över att jag inte fått veta ditt och tänkt på datt tidigare.

Vi har fått så otroligt mycket tips på hur vi ska få Tequila att äta sen vi började söka hjälp bland olika hundforum och bland hundbekanta.
Men Bo Edoff hade inga av dessa tips, och berättade om helt andra metoder - superenkla och vettiga med hundens bästa i åtanke och ur dennes perspektiv.
Vilken otroligt intelligent och intressant människa. Om han håller föreläsning i närheten någon gång så ska jag definitivt gå dit och bänka mig!

Under tiden som han rabblade foder som borde passa till just vår hunds utsikter för närvarande, så sprang foderansvariga skytteltrafik mellan hyllorna och hämtade påsar och burkar för glatta livet.
Hon byggde upp ett litet berg framför oss och jag började svettas lite för att vi inte skulle kunna betala för oss.

Jag tackade Bo Edoff så hjärtligt, det var nog det bästa telefonsamtal jag haft på länge. Och tänk vad jag lärde mig en massa saker!
Jag fick förstås redogöra för butiksfolket vad han sagt och vi stod och pratade igenom Tequila och foder ett tag till, innan jag började röra på mig och sa "att vi får väl gå och betala".

Foderansvariga skakade på huvudet och sa: "Det här fodret får ni".

"Får?" Jag kände mig lite dum...

"Ja. Får. Som att ni tar allt det här, går förbi kassan och ut genom dörren där", sa hon och log.

Hon förklarade att de aldrig hört något liknande tidigare och att de gärna ville följa vår historia om de fick, och vi fick allt foder gratis eftersom de tyckte att vi skulle ha det.
De önskade lycka till och hoppades att allt skulle ordna upp sig. Och var det något vi undrade över, så var det bara att ringa.
Jag började nästan gråta, blev alldeles rörd utav gesten.
Det var hundfoder för mellan 700-800:- när jag räknade på det. Och det fick vi gratis!

Så änglar, de finns. Och de finns här:

http://www.hundkattspecialisten.se/

Tack Gitte Jacobsen, och tack Bo Edoff!

Ångest och bekymmer

Vi väntar fortfarande på några tester. Vi hoppas att vi får svar den här veckan i allafall.
Tequila äter fortfarande inte, vi försöker med allt möjligt.

Igår kväll kom hon och ville gosa när jag satt med en ostmacka och jag tog genast tillfället att smussla i henne småbitar. Till min stora glädje tog hon dem och hoppade ned, och jag grinade nästan av lycka över att hon åt.
Lite senare kom jag på Cheyenne med att gå och smaska lite här och där, och då visade det sig snart att de små ostbitarna låg utspridda i både köket, vardagsrummet och hallen...*suck*
Jag som trodde att hon åt!

Idag tog hon tog ca åtta-tio kulor hundfoder, alltid något men inte tillräckligt.
Så fort testerna kommit så ska hon få antibiotika och kanske att det påverkar henne till det bättre så hon kan äta lite igen. Hon har ju aldrig varit stor i maten, men ätit lite varje dag har hon ju oftast gjort åtminstone.
Och så ska hon få magsyrehämmande medicin emot magsåren, förhoppningsvis upphör kräkningarna då med.

Men jag kommer inte att kunna sova en bra natt förrän hon är på bättringsvägen igen. Måtte det bara inte bli mer grejer än vad det är redan...

Mitt i allt som hänt som kostar en massa pengar, dvs bilen gick sönder, gräsklipparen gick sönder, sambon fick gå från jobbet, Tequila blev sjuk och jag blev sämre, så gjorde vi oss en otjänst i att boka en Gotlandsresa till i början på september.
Vi gjorde det förstås innan korthuset föll ihop, för vi hade ju inga utgifter den här månaden.
Men hur ska man kunna veta?
Och vi behöver verkligen få komma hemifrån lite.

Dock grusades ju planerna lite, för vi hade tänkt försöka övervinna Tequilas åksjuka och ta med oss hundarna på "semestern".
Men det törs vi inte nu när lilltösen är dålig och uppenbarligen blir sönderstressad i magen för mindre. Som tur är så har vi världens bästa hund-, katt-, kanin- och husvakt i sambons lillebror, och hundarna bara älskar honom!
Så enda stressen blir att vi inte är hemma, men hon kommer ju ändå att vara i sin hemmiljö där hon känner sig som tryggast. Och Fabbo Tommie är ju bäst i hela världen. :)

Och som tur är nr. 2 så är hemresebiljetten ombokningsbar, så blir det något så är det bara att vi sticker hem igen.
Men det känns svårt att se fram emot resan nu när allt det här med Tequila har hänt och pågår. Det är väldigt jobbigt och man går runt och tänker en massa negativa tankar och undrar hur allt ska sluta.
Åtta månader gammal och redan magsår, det är ju ingen höjdare direkt.

Jag vill försöka se framåt och tänka positivt, men oj vad svårt det är.
Jag hoppas att kunna få sova lite bättre i natt i varje fall. Att känna sig utvilad gör saker och ting mycket enklare, även om det är svårt och jobbigt omkring en.

Tänk att det aldrig får vara bra

Igår var vi iväg till veterinären med Tequila.
Hon har varit dålig till och från i perioder, men senaste tiden har varit katastrofal. Hon har tappat nästan tre kilo i vikt på kort tid, så det var verkligen något som var fel.

Så nu har vi fått en sjuk hund. Igen.
Ni som läste bloggen under tiden då Mazon levde vet hur det en gång var. För er som inte vet, så kan jag berätta att ett rent helvete var vad det var.
Nu går det inte att jämföra de båda hundarnas "sjukor" på något sätt. Jag tror att Tequila iallafall kommer att överleva sina.
Men det var många planer som grusades under gårdagen, det ska ju medges.

MEN, även om hon bara klarar av att vara en söt och skällig sällskapshund, så är vi världen tacksamma och kommer att vara jätteglada för det!
Bara hon klarar sig och kan leva ett drägligt liv, så kommer vi att göra allt för just det och vara mer än nöjda.

Hoppas bara att allt går bra och att det inte blir värre, sämre eller mer på det som redan är.
Och det är väl det som oroar mig.
För det var precis just så som det var med Mazon. Det tog liksom inte slut, det bara fylldes på mer i den där stora säcken för varje gång vi var hos veterinären.
Det var verkligen helt fruktansvärt.

Jag vill verkligen inte att någon hund ska behöva genomlida en sådan resa igen, ja, inget djur!
Och jag vill inte följa med på den resan en gång till heller. Det räckte och blev över förra gången.

Nåväl, vi ska inte måla fan på väggen än. Det kan hända mycket på vägen, det är bara att hoppas på att det blir av positiv och god natur.
Men ni får gärna hålla tummarna och hjälpa oss med en bön för vår lilla tjej, för vi är alla i behov utav det.

Stressig dag blev långkörare

Hela dagen igår var helt utflippad.
Vi skulle upp i god tid för att fixa lite fint här hemma, eftersom vi skulle ha hem folk på kvällen.
Ja, vad säger man? Vi tog sovmorgon. Det var skönt, men lika skönt som det var att sova, lika stressigt blev det att klippa gräset, dammsuga, diska och plocka hundskit i trädgården.
För vi kanske skulle vilja spela kubb på kvällen...

Å andra sidan tycker jag själv att det är ganska snuskigt när hundarnas nr. 2-högar ligger utspridda lagom att deformeras av mina fotsteg, så jag tyckte att det var en alldeles utomordentlig idé oavsett kubbspel eller inte.
Om sambon(som gjorde allt jobb) var så road, förtäljer inte historien.

När vi tyckte att vi var klara att ta hem människor till detta guds förglömda hem, så begick vi dagens andra miss. Vi blev förslappade.
Och när vi insåg faktum, så dök det helt plötsligt upp oväntade gäster och hundar när Tequilas ägare tittade förbi.
Jag var på väg in i duschen, klockan var för mycket och svetten rann.
Men det var längesen vi både såg och pratades vid, och jag ville gärna tala några ord innan jag fullkomligt gick upp i limningen.

Det kändes som om vi mer eller mindre slängde ut dem(förlåt!), men klockan var precis så mycket som när vi lovat hämta kvällsgästerna(som inte har någon bil), och jag hade inte ens duschat än.
45 minuter för sent satt vi dock i samlad trupp i bilen, på väg till affären för att handla. Sen bar det hem, grillen tändes, mat intogs, kaffe bryggdes, myggen anföll och vi retirerade in i köket samtidigt som jag fick akut magknip(läs: ränndreta).
Det är skitkul att behöva kasta sig in på toaletten när man har gäster hemma, och samtidigt veta att alla i just det ögonblicket hör även en knappnål falla...
Ännu roligare är det när man kommer ut, folket låtsas vara både opåverkade och döva, och det första man hör är att någon behöver in på toaletten.

Det är då man önskar sig ur alla kläder och rätt ned genom golvplankorna.
Man vet att det inte kommer att lyckas, och man lägger till minnet att man kanske ska försöka införskaffa gasmasker att ha hemma i nödfall till nästa gång.

Kvällen avrundades med ett långt och utdraget Monopol-spel, där sambon till slut(äntligen!) håvade in storkovan och blev 60 miljoner rikare.
Så synd att det inte var på riktigt...
Tack N och A för en trevlig kväll! Vi får göra om det någon mer gång innan sommaren är slut. :)

Solrosorna slår i taket

Growing sunflowers
Originally uploaded by Sundinska

De växande solrosorna har inte slagit ut än, men nu är det lika höga som taknocken på huset.

Blir nog som så att sambon får klättra upp på taket och fotografera dem så jag får se hur de ser ut - precis som vi skämtade om. :)

Mer bilder finns att skåda på:
http://www.flickr.com/photos/sundinska

Sista minuten

Vi hade tänkt åka iväg en liten tur på sambons semester.
Till kanske Gotland eller så, ta med oss hundarna, bilen och åka bort några dagar eller en vecka.
Nu har ju sambon inte längre något jobb, och därmed heller ingen semester. Och jag har "semester" till mitten på september, då det är dags för en ny tripp till Uppsala och min rehab drar igång med full styrka igen.

Vi sitter alltså i semesterplaner, utan att ha semester.
Och vart man än ska åka, så kostar det.

Underbar månskensnatt, Budapest, Ungern

Bara färjan till och från Gotland går på nästan 1500:-, sen ska man hyra en liten stuga: 1500:-, bensin i bilen ska man ha och mat ska man äta. Och framför allt ska man känna att man lever och har semester. Det ringar lätt av på 5000:- och då snålar man ändå.
Så vi satt och räknade och kom fram till att vi kanske faktiskt skulle försöka komma iväg lite längre för samma pengasumma när vi ändå vill iväg.

Jag har inte varit så mycket utanför Sveriges gränser. Enda utlandsresorna är en biltripp till Norge och en färjetripp till Danmark. Den sistnämnda räknas nog inte, för jag var bara ett år och har absolut inga resminnen.
Sambon är dock mer berest, även om han inte kommit iväg något de senaste åren. Så nog skulle det väl vara roligt om vi kunde komma iväg utomlands, om så bara för några dagar.

Sjipkapasset, Balkanbergen, Bulgarien

Vi har tittat på länder som anses som "billiga", nämligen Ungern, Bulgarien och Tjeckien.
Alla tre ska ju också vara sevärda med sina vackra städer och natur, och samtidigt ha billig mat och bra service. Och visst har vi hittat några prisvärda resor, men kanske inte så prisvärda för just oss.
Det bästa är ju om man kan hitta en sista-minutenresa, men det är ju inte så lätt att bara åka iväg med kort varsel när man har en massa djur att ta hänsyn till heller.

En gryning i Prag, Tjeckien

Det kanske slutar med att vi hamnar i en liten stuga på Gotland i slutändan ändå...
Inte mig emot, jag fullkomligen älskar Gotland!
Men ibland är det roligt med något nytt, och jag har längtat i många år på att få komma iväg på det där som alla pratar sig varma om. Så om nu är chansen, så tycker jag att vi ska ta den. Om vi hittar ett bra alternativ vill säga.

Annars så kommer förhoppningsvis möjligheten åter, en annan gång.