Äntligen hemma!

Skönt att få komma hem!

Men det är alltid så knäckande att komma hem ifrån i Uppsala så här års.
På reuma-avdelningen är det alltid +25 grader eftersom vi reumatiker ska ha det varmt och skönt, då vi mår mycket bättre då.
Sambon tycker att kyla är skönt, och årstiden har sänkt inomhustemperaturen med ett par grader sista månaden.
Så gissa om det var lite som att komma från Costa del Sol och stiga in i Ishotellet i Jukkasjärvi när jag kom hem...

Men nu sprakar det hemtrevligt i kaminen och även om värmen inte tar tankarna till Spanien, så är det i allafall inget ishotell längre. Mer en isolerad hundkoja. ;)
Men det gör inget.
Att få vara hemma betyder allt, så då får det hellre vara lite kylslaget.

Försökskanin igen

Åker till Uppsala idag. Blir antagligen borta hela veckan.

Wish me luck, eller iallafall tänk på mig lite om ni orkar. Det skulle värma en hel del faktiskt.
Ha en riktigt fin vecka allesamman!

Varför påskynda?

Igår kväll kände jag mig nästan lite småfrisk.
Idag är jag sämre än sämst. Eller så känner jag mig i allafall. Hostan blir bara värre och febern har kommit tillbaka.
Satt nog lite för mycket i telefon igår kanske. Eller så var det den korta promenaden som vi gjorde med hundarna. Det är dumt att förta sig i början bara för att man känner sig bättre.

Fick igen det som jag brukar alltså. Det får ju aldrig vara bra någon gång verkar det som.
Är väl snart läge att gå runt med en handspegel i höftläge och kolla så att det inte börjar växa ut en knorr därbak.
Man har ju inte missat alla skriverier och mediabevakning om svininfluensan sista månaderna.
Själv hör jag till en riskgrupp på flera plan och kommer därför att vaccinera mig. Sen om det hjälper...det återstår att se.

Tänker inte ligga och vända mig i graven och svära över att jag inte vaccinerade mig i allafall, så mycket är säkert.
Bättre att ta det säkra före det osäkra.

PATRICK SWAYZE 1952 - 2009

Skit skit, bara skit

Jag är sjuk. Mer än vanligt alltså.
Tequila löper inte längre, men lik förbannat rinner det urin i tid och otid. Och hon verkar mer stressad och "taggad" nu efter löpet än vad hon var innan. Fasen, jag trodde ju att hon skulle lugna ned sig lite..! :(

Allt känns osäkert med precis allting just nu.
Många ställer frågor, men jag har inga svar att ge.
Jag som brukar vara bra på att ge svar! Känner mig tömd på något lustigt sätt, och stundtals väldigt förvirrad.
Det är absolut inte Tequilas fel, men att hon inte är bra bidrar ganska mycket, det ska jag erkänna. Om än motvilligt.

Om en vecka är det dags att åka till Uppsala igen.
Jobbigt.
Det är jobbigt att sitta på Jumbolansen dit i 4,5 timme, det är jobbigt att vara där, det är jobbigt att köras emellan läkarrum, patientrum, röntgenrum, provtagningsrum, sjukgymnastrum, arbetsterapeutrum, matsalen, tv-rummet(där man alltid verkar störa), och slussas runt i 120 på de där jäkla truckarna över hela sjukhusområdet som en jäkla åsna.

Sen ska man sitta nästan 5 timmar på Jumbolansen för att ta sig hem, och då är man skittrött, helt knäckt, ensam, tömd på varenda liter blod och har ont överallt efter alla skumma "tester".
Troligtvis strålar jag resten av bussens passagerare efter alla röntgenundersökningar med...

Ja, jag är glad att jag får hjälp utav landets bästa läkare.
Nej, jag vill inte alls åka. Jag ligger hellre hemma i sängen en hel vecka och försöker stå ut med skiten.
Även om det inte går.
Allt är skit skit, bara skit.

"Hemma"

Jodå, vi har kommit hem. Säkert och sakta, men bestämt.
Har bara behövt lite tid att landa och känna av i kroppen. Det kändes okej i början, men sen blev jag sådär jobbigt trött och nu värker lederna i allmänt kaos i så gott som hela kroppen.

Så fort vi klev innanför dörren i måndagskväll var det glädje och stoj, för vi var uppenbarligen mycket efterlängtade av våra djur.
Vi hade saknat dem jättemycket med, och det var ett glatt och väldigt långt återseende först i trädgården, sen i hallen, sen i köket... :)

Vi var trötta och lade oss ganska omgående, och så fort jag vaknade på tisdagen dagen därpå så kände jag den igen. Den där stora stenen som ligger som en stor handske över axlar, armar och rygg. Så fort jag ställer mig upp känner jag mig så tung och orkeslös.

Jag vet att det inte beror på att Gotland är bättre eller att mina leder mår bättre där för att det är just där.
Jag vet att jag mår sämre här hemma för att här kommer alla måsten, alla jobbiga saker, allt jagande och all vardag som jag mest av allt bara vill fly ifrån.
Telefonen som bara ringer och ringer gör mig till ett vrak. Tider som ska passa eller bokas om, en sjuk hund som förhoppningsvis ska vara på bättringsvägen snart, och dessa jäkla leder som bara mår sämre av allt.

Men det går ändå inte att komma ifrån att Gotland var sommar och varmt, och Värmland - "hemma" - är höst och kallt. Visst lyser solen, men det är lik förbannat kallt.
Eller så är det bara det som jag känner.
För att allting runt omkring mig är så tungt och kallt och mörkt.

Nej, så illa kan det ju inte vara, det är ju faktiskt väderskillnad.
På Gotland gick jag runt i caprishorts och linne, här har jag långbyxor, raggstrumpor och fleecetröja i skrivande stund och ändå står solen högt utan moln utanför!
Det är fasen bättre på Gotland, så det så!

Bilddagbok

För er som vill titta på lite bilder och följa vår resa, så finns det möjlighet att göra det på en bilddagbok som vi upprättat just för detta ändamål.
Varje dag ska vi försöka hinna/orka med att lägga ut bilder från dagen och skriva någon rad om dem.
Detta blir ett roligt minne, och kommer att vara ett litet substitut istället för vykort. :)

Gå till BILDDAGBOKEN!