Prövotid

Bilden lånad ifrån Skeppshult

Idag och två veckor framåt, så ska jag försöka att komma överens med ovanstående objekt.
I nästan tre år har jag försökt att få hyra en trehjulig handikappcykel och nu fick jag äntligen turen på min sida!
Men nu återstår det att se om det var tre onödiga år, för faktum är att jag inte vet om jag kan använda den. Det är därför jag ska få prova i 14 dagar.
Så idag kommer det en sjukgymnast ifrån kommunen och tillsammans ska vi hjälpas åt att se om den kan vara en hjälp för mig under cykelsäsongen.
Jag kommer ju inte att orka cykla varken mycket eller långt, men tänk att vilja cykla 100 meter och det går bra. Inte storvinsten på Lotto förvisso, men vilken grej!
För mig skulle det vara en vinst, en jättestor vinst.

Höst

Törs nästan säga med all säkerhet att den är här nu, hösten.
Men det är okej.
Det är så härlig luft att andas in på hösten och färgerna som omger de sista löven på träden är en fröjd för ögat.
Jag gillar hösten. Även om smärtorna förvärras med kylan som vandrar över landet.
Men man kan ju inte få allt precis som man vill jämt, eller hur? :)

Jag vet faktiskt inte

Jag har svårt att sätta ord på senaste dagarnas utveckling.
Hur gick det så här och vad händer nu?
Känner mig väldigt orolig i hjärtat för vad som komma skall.

Så sent som dagen före valet stod och vi och diskuterade vad vi hade för alternativ om jag blir utförsäkrad ännu en gång när den försäkringsmedicinska utredningen är klar.
För att få pengar för min del så finns bara Socialkontoret som alternativ. Jag är för sjuk för att klara av ett jobb i nuläget.
Men när man är sambo så är det inte så lätt att få ekonomisk hjälp.
Vi pratade om alternativet att flytta isär för att jag i så fall skulle stå som ensam på adressen. Men då har inte sambon råd att bo kvar här själv, utan måste flytta också.
Och så blir det ju två hyror istället för en, så det skulle bli dyrare för oss båda i slutändan.
Man får inte ha djur eller äga någonting när man får socialbidrag, så sambon måste i så fall hitta ett bra alternativ för att ha hundarna och katterna hos sig.
Och jag måste bo på ett ställe där jag ska kunna klara så mycket som möjligt själv i den mån jag kan, för att sambon ska ta hand om två hem är inte tänkbart.
Fast i så fall är det väl läge att söka hemhjälp förvisso.

Men vad dumt ändå. Så mycket som måste till för att ens eventuellt kunna få socialbidrag beviljat. Och så mycket mer pengar som måste ut, än om vi skulle fortsätta leva som vi gör nu.
Men det är ju bara i värsta fall. Om jag blir utförsäkrad och socialtjänsten inte kan hjälpa till som det är nu.
Jag väntar på att få besked ifrån FK, för nu har jag genomgått hela den försäkringsmedicinska undersökningen.
Nervöst som fasen är det.

Väl talat, Skarsgård

Igår "Sveket", idag "Svaret"

http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/svaret.html

Det är här vi hamnar

Läs detta. Detta är dagens "välfärds-Sverige".

http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

Solidaritet eller elitism? Rösta med hjärtat!

Äpplen

Hit gick flytten

Our new home
Originally uploaded by Sundinska

Om vi kommit i ordning? Inte ett dugg.
Det regnar fortfarande i genom taket, kontakten i badrummet är fortfarande livsfarlig, TV:n är fortfarande inte inkopplad och det ser fortfarande ut som om vi flyttade in igår. Eller för en timme sedan.
Men allt har sin tid och vi tänker inte stressa.
Det ska kännas rätt och bra för oss. Ingen annan.

Fler bilder tagna "på det nya stället" hittar ni här.

Ny klenod

Idag gjorde vi ett fynd, vi köpte en bättre begagnad klenod för hemmet.
Så här såg den ut hos sin förra ägare, själva har vi precis placerat in den på sin nya plats i vårt hem och dammat av den.
Så småningom kommer den att fyllas med nya, allehanda saker. Våra saker.
Det är roligt med något positivt och det här kändes bra!

Var det ens meningen?

Nu har jag två påbörjade utkast som jag inte orkat skriva klart och publicera här på bloggen. Jag får väl börja med det äldsta, så att allt kommer i rätt ordning.
Jag tar er i tanken till Tisdagen den 31 Augusti.

Flyttstädning.
Det är väl ingen som tycker att det är roligt att städa. Att flyttstäda är ännu värre. Då har man ju press på sig att allt måste vara perfekt innan man åker därifrån. För man vill inte göra om det.
Dagen började inte alls bra och den slutade inte lyckligt heller.

Vi hade knappt ens börjat dammsuga, förrän vår käre dammsuge-klenod övergav detta jordeliv för ett annat.
I ett svart moln av rök och en lukt som fortfarande inte lämnat huset när vi åkte därifrån, började sonika motorn att brinna.
För att vara av ett okänt märke och ha blivit utsatt för både hårt och krävande arbete i nästan 10 års tid, så måste jag säga att jag nog trodde att den inte skulle överleva så länge som den ändå gjorde.

Vi räddades av husets inbyggda centraldammsugare som vi faktiskt aldrig använt under våra två års inhysande i lilla huset. Men vi blev evigt avbrutna av dess överhettningsskydd som slog på hela tiden.
Tiden gick allt fortare och vi kom ingenstans i städningen på grund av krångel med maskiner!
Detta var dock inte sista maskinen som skulle krångla innan dagen var slut.

Jag skriver bara ett ord. Runt detta ord kan ni tänka er alla de mest oroväckande svordomar ni kan komma på. Lägg till hat och lurendrejeri. Och lite till.
Ordet är: GRÄSKLIPPARE.
En två år gammal STIGA-gräsklippare som krånglat från första stund sedan vi fick den. Den var NY när vi erhöll den!
Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om att en gräsklippare är så dålig.
Den påminner mig om en Golf jag ägde under en kort tid av mitt liv, den jäkla bilen som stod mer på verkstad än kunde köras.

Jag skulle kunna sitta en heldag och ösa galla över den förbannade gräsklipparen, men jag har inte ork att skriva ner skiten.
Den ville i allafall inte hjälpa till, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vi har tappat räkningen.
På en cylinder(tror jag), ett motorljud som inte ens kan beskrivas och säkert 100 stopp utan anledning, lyckades sambon få ner gräsmattans gräshöjd något sånär jämnt över hela trädgården.
Men det tog dubbelt som lång tid som det gjort i normal(are) fall.
(Ja, jag vet att vi borde ha stängt av den och kört den till Doktor Gräsklippare direkt, men vi hade inget annat val än att besluta oss för att försöka göra klart. Vi var tvungna att bli färdiga!)

Jag kunde inte göra så mycket mer än gå runt och dra runt skiten med en trasa inomhus och hoppas att någon skulle bli nöjd i slutändan. Jag blev det inte.
När sambon, med ett humör som inte ens ska beskrivas här, lastat in de sista sakerna i bilen, så tittade vi oss omkring.

Det var meningen att vi skulle granska oss själva i kjoltygen över vår flyttstädning, men jag blev istället erinrad om alla fina minnen, den fina kaminen i köket, vindens melodi i träden, solens ljus i det blå vattnet i sjön, hästarna som betade i hagen, doften av nyklippt gräs där det kändes som hemma...och doften av elbrand som satt kvar inne i sovrummet. :/
Vi kom fram till att vi gjort ett bättre jobb än vad den tidigare hyresgästen hade gjort innan oss för två år sedan, men nöjda med resultatet var vi då rakt inte.
Hade det inte varit för alla maskiner som på något sätt inte ville vara med, så hade det sett hundra gånger bättre ut. Men man kan ju inte få allt.

Vi har dock inte fått skäll. Än. Vi står fortfarande lite i beredskap att åka tillbaka och göra ett bättre jobb, det är väl därför vi inte fått någon ordning på det nya stället än.
Ett ord till: KAOS.
Alla som väntar på inbjudan och kaffe får vänta lite till.
Hav förtröstan och köp eget kaffe så länge. :)