måndag 28 februari 2011
lördag 26 februari 2011
Lucy solar på golvet
I allt detta kalla, i all denna snö som aldrig verkar ta slut någonsin...
Visst ser det varmt och skönt ut?
Jag gillar alla årstider, men nu har det varit så fruktansvärt kallt så länge, att det gärna får bli lite varmare.
Snön kan ligga kvar en månad till, det gör inget.
Men solsken och lite varmare - det vill jag gärna ha.
Visst ser det varmt och skönt ut?
Jag gillar alla årstider, men nu har det varit så fruktansvärt kallt så länge, att det gärna får bli lite varmare.
Snön kan ligga kvar en månad till, det gör inget.
Men solsken och lite varmare - det vill jag gärna ha.
Film hela helgen
Hockeymatchen i tisdags blev en succé. Inte nog med att brorsonen var nöjd över att han faktiskt hade fått biljetter, han fick även den bästa valutan av att se sitt(och mitt) älskade hemmalag vinna matchen!
I onsdags hade jag ett kort läkarbesök och fick åka hem med blodtrycksmedicin!
Jag som alltid haft ett nästan sjukligt lågt blodtryck jämt, vilken chock.
De tror att blodtryckshöjningen beror på att de minskat aningen på mitt dagliga morfinintag och jag får ju hoppas att de har rätt i detta.
Med tanke på vilka risker förhöjt blodtryck innebär, så är det inget jag vill ha någon längre stund, mediciner till trots. Är dock glad att jag är under så bra uppsikt regelbundet, så de snabbt märker när något förändras. Tänk om jag gått tills jag...nej, vill inte ens tänka på det.
Är tacksam för hjälpen och tacksam för att det finns mediciner emot det mesta idag.
Men medicinerna botar tyvärr inte alla heller och jag tror inte att de någonsin kommer att göra det, hur mycket pengar och tid som än läggs på forskning.
Natten till måndag går årets Oscarsgala av stapeln och jag hoppas att jag ska ha ork och ro tillräckligt för att följa det på TV.
En del av de nominerade filmerna har jag redan hunnit se, men några har jag kvar.
Så istället för att ligga bänkad framför skid-VM hela helgen, så har jag bunkrat upp med "Oscars-filmer". Med lite tur och en massa vila och pauser, så kommer jag kanske att hinna se färdigt på alla innan galan klämtar på dörren.
Hittills har jag sett:
-Black Swan
-127 timmar
-Inception
-True Grit
-The Kids Are All Right
-How to train your dragon
-Tangled (Trassel)
-Alice i Underlandet
-Harry Potter & Dödsrelikerna del 1
-The Wolfman
-The King's Speech
Och innan galan hoppas jag att jag även hunnit se:
~The Fighter
~Winter's Bone
~Rabbit Hole
~Blue Valentine
~The Social Network
Det är många filmer på väldigt kort tid för mig som mitt liv ser ut nu.
Men jag ska göra mitt bästa, mer kan man ju liksom inte göra. :)
I onsdags hade jag ett kort läkarbesök och fick åka hem med blodtrycksmedicin!
Jag som alltid haft ett nästan sjukligt lågt blodtryck jämt, vilken chock.
De tror att blodtryckshöjningen beror på att de minskat aningen på mitt dagliga morfinintag och jag får ju hoppas att de har rätt i detta.
Med tanke på vilka risker förhöjt blodtryck innebär, så är det inget jag vill ha någon längre stund, mediciner till trots. Är dock glad att jag är under så bra uppsikt regelbundet, så de snabbt märker när något förändras. Tänk om jag gått tills jag...nej, vill inte ens tänka på det.
Är tacksam för hjälpen och tacksam för att det finns mediciner emot det mesta idag.
Men medicinerna botar tyvärr inte alla heller och jag tror inte att de någonsin kommer att göra det, hur mycket pengar och tid som än läggs på forskning.
Natten till måndag går årets Oscarsgala av stapeln och jag hoppas att jag ska ha ork och ro tillräckligt för att följa det på TV.
En del av de nominerade filmerna har jag redan hunnit se, men några har jag kvar.
Så istället för att ligga bänkad framför skid-VM hela helgen, så har jag bunkrat upp med "Oscars-filmer". Med lite tur och en massa vila och pauser, så kommer jag kanske att hinna se färdigt på alla innan galan klämtar på dörren.
Hittills har jag sett:
-Black Swan
-127 timmar
-Inception
-True Grit
-The Kids Are All Right
-How to train your dragon
-Tangled (Trassel)
-Alice i Underlandet
-Harry Potter & Dödsrelikerna del 1
-The Wolfman
-The King's Speech
Och innan galan hoppas jag att jag även hunnit se:
~The Fighter
~Winter's Bone
~Rabbit Hole
~Blue Valentine
~The Social Network
Det är många filmer på väldigt kort tid för mig som mitt liv ser ut nu.
Men jag ska göra mitt bästa, mer kan man ju liksom inte göra. :)
onsdag 23 februari 2011
tisdag 22 februari 2011
måndag 21 februari 2011
9 år
För nio år sedan föddes det en liten, liten parvel på BB i Karlstad.
När han var en dag gammal fick jag träffa honom för första gången och han såg alldeles röd och bräcklig ut.
Hans ögon var stora och mörkblå och de tittade ständigt, ovetande om hela världen omkring sig.
Han liknade inget jag tidigare sett och jag tittade på honom, förundrad över allt gott här i världen och ganska så stolt var jag nog.
Tänk att just jag hade blivit faster för allra första gången i mitt liv!
Idag fyller han nio år.
Vart tog alla de nio åren vägen? Hur kunde det gå så fort?
Jag tyckte att han nyss började på dagis och insåg precis att han börjar i mellanstadiet i skolan till hösten.
Känner man likadant när man är förälder? Går tiden lika fort då? Eller stannar den av emellanåt, så man hinner fatta vad som är på väg att hända?
Som faster står man bredvid och jag träffar inte mina brorsbarn så ofta. Kanske är det därför jag inte hinner med.
Ena stunden går de på dagis och nästa gång i skolan. Ena stunden leker de med Byggare Bob och nästa gång är det streethockey som gäller.
Man blir ganska förvirrad när det ska köpas presenter och julklappar. Hur långt har de kommit nu?
Eftersom tiden går så fasligt fort och mitt första brorsbarn fyller nio år idag, så fyller han troligtvis 16 nästa gång. Och då vill han kanske ha pengar till körkort, dataspel, ett par svindyra och tuffa märkesskor eller kanske en ny hockeyutrustning...
Med andra ord så är det bäst att faster börjar spara!
Men idag ska jag bara minnas den där dagen då jag blev faster och så ska jag gå på barn(?)kalas för att fira det lite också. :)
När han var en dag gammal fick jag träffa honom för första gången och han såg alldeles röd och bräcklig ut.
Hans ögon var stora och mörkblå och de tittade ständigt, ovetande om hela världen omkring sig.
Han liknade inget jag tidigare sett och jag tittade på honom, förundrad över allt gott här i världen och ganska så stolt var jag nog.
Tänk att just jag hade blivit faster för allra första gången i mitt liv!
Idag fyller han nio år.
Vart tog alla de nio åren vägen? Hur kunde det gå så fort?
Jag tyckte att han nyss började på dagis och insåg precis att han börjar i mellanstadiet i skolan till hösten.
Känner man likadant när man är förälder? Går tiden lika fort då? Eller stannar den av emellanåt, så man hinner fatta vad som är på väg att hända?
Som faster står man bredvid och jag träffar inte mina brorsbarn så ofta. Kanske är det därför jag inte hinner med.
Ena stunden går de på dagis och nästa gång i skolan. Ena stunden leker de med Byggare Bob och nästa gång är det streethockey som gäller.
Man blir ganska förvirrad när det ska köpas presenter och julklappar. Hur långt har de kommit nu?
Eftersom tiden går så fasligt fort och mitt första brorsbarn fyller nio år idag, så fyller han troligtvis 16 nästa gång. Och då vill han kanske ha pengar till körkort, dataspel, ett par svindyra och tuffa märkesskor eller kanske en ny hockeyutrustning...
Med andra ord så är det bäst att faster börjar spara!
Men idag ska jag bara minnas den där dagen då jag blev faster och så ska jag gå på barn(?)kalas för att fira det lite också. :)
lördag 19 februari 2011
I vinterns järngrepp
...några utav oss uppskattar allting lite mer.
...det är inte lätt att ta sig hemifrån inte.
...trappräcket.
...egen pulkabacke helt i anslutning till huset har vi definitivt.
...för att komma till kaninburen får man gå i en snölabyrint.
...till stallet kommer man inte alls. Och kommer man dit, så kommer man inte in.
...del av trädgården så här i mitten av Februari.
...det är inte mycket kvar av staketet som tittar över snön.
...grinden emot vägen.onsdag 16 februari 2011
tisdag 15 februari 2011
Rulltårta LCHF
Rulltårta LCHF
"Botten":
8 äggvitor
100 gr nötter (vi tog hasselnötter och mandel)
Mal nötter och mandel till mjöl. Det gör man lättast med en mandelkvarn.
Vispa äggvitorna hårt.
Vänd ned nötmjölet med äggvitorna och blanda ihop försiktigt.
Bred ut blandningen över en hel plåt med bakplåtspapper.
Grädda i 175 grader i ugn i 15 minuter.
Vänd direkt över botten på ett nytt bakplåtspapper.
Att pensla med kallt vatten på baksidan på det varma pappret, gör att det släpper lättare.
Fyllning:
200 gr mascarpone
2 dl grädde
1 tsk vaniljpulver (EJ socker!)
Frysta bär (vi använde bara hallon)
Dekorativt:
20 gr mörk choklad (=2 bitar, minst 86%)
Vispa ihop mascarpone, grädde och vaniljpulver tills det är riktigt krämigt.
Bred ut fyllningen på bottnen.
Lägg på de frusna bären "efter behag". (vi tog 250 gr)
Rulla försiktigt ihop - ifrån kortsidan eller långsidan. (vi tog kortsidan)
Smält chokladen i micro eller över vattenbad.
Ringla den smälta chokladen över rulltårtan i valfritt mönster.
Rulltårtan förvaras kallt när den inte äts och den går utmärkt att frysa ned.
Recept hittat hos znack.se
"Botten":
8 äggvitor
100 gr nötter (vi tog hasselnötter och mandel)
Mal nötter och mandel till mjöl. Det gör man lättast med en mandelkvarn.
Vispa äggvitorna hårt.
Vänd ned nötmjölet med äggvitorna och blanda ihop försiktigt.
Bred ut blandningen över en hel plåt med bakplåtspapper.
Grädda i 175 grader i ugn i 15 minuter.
Vänd direkt över botten på ett nytt bakplåtspapper.
Att pensla med kallt vatten på baksidan på det varma pappret, gör att det släpper lättare.
Fyllning:
200 gr mascarpone
2 dl grädde
1 tsk vaniljpulver (EJ socker!)
Frysta bär (vi använde bara hallon)
Dekorativt:
20 gr mörk choklad (=2 bitar, minst 86%)
Vispa ihop mascarpone, grädde och vaniljpulver tills det är riktigt krämigt.
Bred ut fyllningen på bottnen.
Lägg på de frusna bären "efter behag". (vi tog 250 gr)
Rulla försiktigt ihop - ifrån kortsidan eller långsidan. (vi tog kortsidan)
Smält chokladen i micro eller över vattenbad.
Ringla den smälta chokladen över rulltårtan i valfritt mönster.
Rulltårtan förvaras kallt när den inte äts och den går utmärkt att frysa ned.
Recept hittat hos znack.se
måndag 14 februari 2011
söndag 13 februari 2011
Faktauppsats om kon, skrivet av en mellanstadie-elev
Historian om Kon.
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö.
Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... - Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan och - Den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen.
Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har god luktsans... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö.
Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... - Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan och - Den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen.
Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har god luktsans... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.
lördag 12 februari 2011
onsdag 9 februari 2011
Förändring kanske är det enda
Jag har under en tid funderat på att göra en del förändringar.
Jag är inte nöjd med hur saker och ting är och fungerar på flera sätt och har vägt fram och tillbaka. Vägt nackdel emot fördel. Låtit den lilla djävulen på ena axeln säga sitt, för att sedan lyssna på den rara ängeln på den andra sidan.
För det mesta så vet jag mycket väl vad jag vill.
Jag behöver oftast inte tänka över saker en längre tid, utan bestämmer vanligtvis ganska radikalt för vad som är det bästa alternativet för mig.
Visst har jag ångrat många beslut jag fattat, inte minst nu. Livet hade helt klart kunnat sett annorlunda ut. Allting brukar hända av en orsak.
Hur mycket jag än tror på ödet, så har jag inte låtit det bestämma så mycket, utan fattat besluten själv. Och det är något jag måste leva med, hur ont det än gör att tänka tillbaka på.
Men den förändring jag funderat över det senaste halvåret är stor. Så stor att jag definitivt inte vill göra något förhastat.
Den skulle såra och svida något alldeles fruktansvärt. Inte bara för mig.
Men ibland kanske förändringar är det enda man kan göra, när man bara står kvar och stampar på ett och samma ställe och ingen orkar bry sig.
Jag skulle vilja kalla mig en glad, öppen och positiv människa, nära till skratt, en person som det är lätt att prata och umgås med.
Kanske är det på detta vis de flesta runt omkring också är vana att se mig egentligen.
Men på det senaste har den där självbilden bara varit en fasad. Något jag har tagit till för att inte visa hur jäkligt livet egentligen är.
Det är nu jag ska vara rak, ärlig och öppen för er som inte vet.
Jag gråter varje dag. Ibland flera gånger.
Jag känner avundsjuka och missunnsamhet emot familj, vänner och bekanta som har det som inte jag har.
Jag försöker att inte umgås, träffa eller prata med familj, vänner och bekanta för att slippa se deras lycka.
Jag stänger in mig här hemma och försöker stänga ute känslorna. Det gör mig kall och tystlåten.
Jag känner att mitt liv är grått nu, men kommer att bli nattsvart. Som att jag kommer att sluta mitt liv ensam och icke saknad.
Jag är livrädd för att förlora. Allt.
Jag skyr alla på Facebook som lägger ut glada, härliga bilder på sina underbara barn. Samtidigt så förstår jag hur mycket ni älskar.
Brister.
Jag är ensam med alla tankar, alla känslor. Har ingen stark eller förståndig nog att ventilera dem med.
En sambo som hellre stänger in sig på "sitt" rum och/eller tar en enkelbiljett till Acapulco any day, än orkar lyssna och faktiskt förstå hur ont det gör.
Jag försökte prata med en kurator i över ett år om det. Det gjorde nästan saker och ting värre uppe i hjärnkontoret.
Lederna värker, kroppen värker, hjärnan protesterar.
Men ändå gör det mest ont i hjärtat, i själen. Och jag har gjort mig själv så liten och ensam.
Jag har ett tomrum inom mig som skriker hela tiden. En stor saknad, en ändlös sorg.
Och sorg är kärlek som inte vill ta farväl.
Jag är inte nöjd med hur saker och ting är och fungerar på flera sätt och har vägt fram och tillbaka. Vägt nackdel emot fördel. Låtit den lilla djävulen på ena axeln säga sitt, för att sedan lyssna på den rara ängeln på den andra sidan.
För det mesta så vet jag mycket väl vad jag vill.
Jag behöver oftast inte tänka över saker en längre tid, utan bestämmer vanligtvis ganska radikalt för vad som är det bästa alternativet för mig.
Visst har jag ångrat många beslut jag fattat, inte minst nu. Livet hade helt klart kunnat sett annorlunda ut. Allting brukar hända av en orsak.
Hur mycket jag än tror på ödet, så har jag inte låtit det bestämma så mycket, utan fattat besluten själv. Och det är något jag måste leva med, hur ont det än gör att tänka tillbaka på.
Men den förändring jag funderat över det senaste halvåret är stor. Så stor att jag definitivt inte vill göra något förhastat.
Den skulle såra och svida något alldeles fruktansvärt. Inte bara för mig.
Men ibland kanske förändringar är det enda man kan göra, när man bara står kvar och stampar på ett och samma ställe och ingen orkar bry sig.
Jag skulle vilja kalla mig en glad, öppen och positiv människa, nära till skratt, en person som det är lätt att prata och umgås med.
Kanske är det på detta vis de flesta runt omkring också är vana att se mig egentligen.
Men på det senaste har den där självbilden bara varit en fasad. Något jag har tagit till för att inte visa hur jäkligt livet egentligen är.
Det är nu jag ska vara rak, ärlig och öppen för er som inte vet.
Jag gråter varje dag. Ibland flera gånger.
Jag känner avundsjuka och missunnsamhet emot familj, vänner och bekanta som har det som inte jag har.
Jag försöker att inte umgås, träffa eller prata med familj, vänner och bekanta för att slippa se deras lycka.
Jag stänger in mig här hemma och försöker stänga ute känslorna. Det gör mig kall och tystlåten.
Jag känner att mitt liv är grått nu, men kommer att bli nattsvart. Som att jag kommer att sluta mitt liv ensam och icke saknad.
Jag är livrädd för att förlora. Allt.
Jag skyr alla på Facebook som lägger ut glada, härliga bilder på sina underbara barn. Samtidigt så förstår jag hur mycket ni älskar.
Brister.
Jag är ensam med alla tankar, alla känslor. Har ingen stark eller förståndig nog att ventilera dem med.
En sambo som hellre stänger in sig på "sitt" rum och/eller tar en enkelbiljett till Acapulco any day, än orkar lyssna och faktiskt förstå hur ont det gör.
Jag försökte prata med en kurator i över ett år om det. Det gjorde nästan saker och ting värre uppe i hjärnkontoret.
Lederna värker, kroppen värker, hjärnan protesterar.
Men ändå gör det mest ont i hjärtat, i själen. Och jag har gjort mig själv så liten och ensam.
Jag har ett tomrum inom mig som skriker hela tiden. En stor saknad, en ändlös sorg.
Och sorg är kärlek som inte vill ta farväl.
söndag 6 februari 2011
fredag 4 februari 2011
torsdag 3 februari 2011
Mera is
Det regnade nästan hela natten och var någon plusgrad.
Just därför trodde jag nästan att jag skulle titta ut på ett barmarkssamhälle genom fönstret i morse.
Men vintern ligger kvar. Inte mig emot.
Finns det något värre än att gå i förhoppningarna om att våren är här och sedan så kommer det en snöstorm i April? Jag väntar hellre på våren tills den är klar att titta fram på riktigt.
Man förstår verkligen hur otroligt mycket snö det har kommit den här säsongen, med tanke på hur mycket snö det är kvar - plusgrader och regnande till trots.
Alla vägar och uppskottade stigar är förstås ren blankis. Ingen risk att jag kommer ur huset idag heller alltså.
På det viset så föredrar jag snön. Snö är betydligt mycket mera säkert underlag än is.
Ikväll är det andra avsnittet av "Svensk Maffia" på TV:n.
Jag trodde dock att programmet skulle vara mer vinklat på just maffia och gängkriminalitet.
Inte typ en fejkad Al Capone invirad i svenska flaggan som pepprar kinesrestauranger, utan mörkare och allvarligt.
Sådant där som man inte kan tänka sig kan hända mer än på film.
Men faktum är att man känner mer när de går vägen via anhöriga, som med tragiska och dramatiska berättelser om sina liv visar oss den här sidan av lilla Sverige.
Så därför ska jag sätta mig och titta ikväll också, för det fångade på något sätt.
Och så tycker jag att det är viktigt att se och veta vad som faktiskt händer, även om man inte ens kan tänka sig in det själv.
Just därför trodde jag nästan att jag skulle titta ut på ett barmarkssamhälle genom fönstret i morse.
Men vintern ligger kvar. Inte mig emot.
Finns det något värre än att gå i förhoppningarna om att våren är här och sedan så kommer det en snöstorm i April? Jag väntar hellre på våren tills den är klar att titta fram på riktigt.
Man förstår verkligen hur otroligt mycket snö det har kommit den här säsongen, med tanke på hur mycket snö det är kvar - plusgrader och regnande till trots.
Alla vägar och uppskottade stigar är förstås ren blankis. Ingen risk att jag kommer ur huset idag heller alltså.
På det viset så föredrar jag snön. Snö är betydligt mycket mera säkert underlag än is.
Ikväll är det andra avsnittet av "Svensk Maffia" på TV:n.
Jag trodde dock att programmet skulle vara mer vinklat på just maffia och gängkriminalitet.
Inte typ en fejkad Al Capone invirad i svenska flaggan som pepprar kinesrestauranger, utan mörkare och allvarligt.
Sådant där som man inte kan tänka sig kan hända mer än på film.
Men faktum är att man känner mer när de går vägen via anhöriga, som med tragiska och dramatiska berättelser om sina liv visar oss den här sidan av lilla Sverige.
Så därför ska jag sätta mig och titta ikväll också, för det fångade på något sätt.
Och så tycker jag att det är viktigt att se och veta vad som faktiskt händer, även om man inte ens kan tänka sig in det själv.
onsdag 2 februari 2011
Det egna ordet
Under många år har jag samlat på mig uttryck eller utsagor, oftast av den lite udda varianten.
Och eftersom jag alltid har skrivit på ena eller andra sättet, så har jag ofta plitat ned mina tankar och funderingar, mina uttryck och övrigt ordkaos, ja även en hel del bajserier ska erkännas.
Före jul letade jag tappert efter kläder till nyårsafton och då fann jag plötsligt ett gammalt skrivblock, alldeles klottrigt och smäckat med bläck, blyerts, kritor och tusch. På längden, på snedden, uppåned...
Det fanns inte mycket till vettigheter, mest gallimatias och knasigheter.
På nästan varje sida har jag skrivit något jag sagt under dagen och varför jag sade det.
Uppåned på baksidan till blocket har jag klottrat ned följande:
"Under en promenad ned till hagarna med K och I:
Det som göms i snö kommer fram igen när det regnar. -Så dumt, så heter det ju inte!"
Mängder med sådana.
Så jag satt och tänkte i mellandagarna att jag kanske kunde använda det på något sätt.
Lite då och då har jag suttit vid datorn och ja...
I mångas ögon är det antagligen bara larvigt, egoistiskt och allmänt skrattretande - på ett negativt sätt.
Men det blev något nytt av något gammalt, utav minnen. Och jag fick använda lite av den kreativa hjärnhalvan och det var verkligen inte igår.
Och kanske kommer någon ihåg allt det där dumma och kan få sig ett gott skratt eller en tankeställare...någon gång i framtiden.
Och eftersom jag alltid har skrivit på ena eller andra sättet, så har jag ofta plitat ned mina tankar och funderingar, mina uttryck och övrigt ordkaos, ja även en hel del bajserier ska erkännas.
Före jul letade jag tappert efter kläder till nyårsafton och då fann jag plötsligt ett gammalt skrivblock, alldeles klottrigt och smäckat med bläck, blyerts, kritor och tusch. På längden, på snedden, uppåned...
Det fanns inte mycket till vettigheter, mest gallimatias och knasigheter.
På nästan varje sida har jag skrivit något jag sagt under dagen och varför jag sade det.
Uppåned på baksidan till blocket har jag klottrat ned följande:
"Under en promenad ned till hagarna med K och I:
Det som göms i snö kommer fram igen när det regnar. -Så dumt, så heter det ju inte!"
Mängder med sådana.
Så jag satt och tänkte i mellandagarna att jag kanske kunde använda det på något sätt.
Lite då och då har jag suttit vid datorn och ja...
I mångas ögon är det antagligen bara larvigt, egoistiskt och allmänt skrattretande - på ett negativt sätt.
Men det blev något nytt av något gammalt, utav minnen. Och jag fick använda lite av den kreativa hjärnhalvan och det var verkligen inte igår.
Och kanske kommer någon ihåg allt det där dumma och kan få sig ett gott skratt eller en tankeställare...någon gång i framtiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)