Hoppsan, vart tog alla dagar fram till idag vägen?
Hockey på fredag, underliga nattsamtal på lördag, hockey på söndag, trevligt besök och film på måndag.
Där fick ni en snabbresumé!
Varför så mycket hockey på en och samma gång? Ja, det kan man ju fråga sig.
Men köpte man biljett till fredagsmatchen, så fick man biljett till söndagsmatchen på köpet. Och det tackar jag inte nej till.
Lördagen gick åt till TENS (tack för att jag fortfarande får låna den!) och vila, även om natten till söndag bjöd på några telefonsamtal som drog mig ur min skönhetssömn. Efter fyra stängde jag av ljudet på telefonen, så jag fick frid i allafall.
Låg dock ett tag och funderade på om någon skulle komma och knacka på dörren om jag inte svarade, men jag vet mer än tror att mina kära hundar har satt sig i respekt förut och somnade därför tryggt.
Som tur var fick vi alla sova ifred utan objudna gäster.
Söndagsmatchen var bland de roligaste jag skådat på länge. Det var en snabb och rolig match rakt igenom, alla tre perioderna!
Att det dessutom satt en liten tjej med (vad jag tänkte på) en aning av tourettes några rader bakom, gjorde inte matchen sämre - tvärtom. Det var längesen jag skrattade så mycket!
Hon var alldeles underbar och till slut satt hela sektionen och skrattade hjärtligt. Inte åt henne, utan med henne.
En suverän hockeymatch på alla dess vis!
Måndagen tillät jag mig att sova lääänge, men till slut var det så kallt i huset att det bara var att sega sig upp och börja elda.
När inte hundarna vill ligga på golvnivå och dessutom försöker komma under täcket, då vet man att det är kallt!
Det gjorde ont i kroppen igår, men jag tvingade mig ut på en kort promenad med hundarna ändå. Jag tror att det var solen som lockade ut mig på villervalla. Det var så vackert med guldgnistrande skimmer i frosten att fötterna nästan rörde sig automatiskt.
Några timmar senare fick jag trevligt besök och det spelades lite spel (kul!) och sågs på film innan kvällen blev natt och jag blev ensam med djuren igen.
Så blev det tisdag. Idag.
Det känns som att tiden bara sprang iväg dessa dagar, tycker det känns som om jag nyss kommit hem från den första hockeymatchen och helgen är kvar.
Lustigt hur det kan bli ibland.
Men jag gråter inte.
För ikväll ska jag på dejt! :D
tisdag 31 januari 2012
fredag 27 januari 2012
Frusen och ingen hjärna
Jag har varit så frusen senaste dagarna.
Det har inte varit överdrivet kallt ute, men det blåser en riktigt bitter nordanvind som tar sig igenom varenda skrymsle här i kåken. För att inte tala om kläderna.
Efter att ha eldat ihärdigt hela dagen och hela kvällen lång, så är det lite för behagligt och varmt uppe i sovrummet. Så varmt och jobbigt har det varit i några nätter, att jag bestämde mig för att byta till sommartäcket. Och det gjorde en klar förbättring för den tröga sömnen.
Har i några nätter sovit som en klubbad säl och beter mig som en 100-åring på sömnmedel när klockan ringer på morgonen.
Jag är alltid segare än segast på morgonen.
Det är inte bara lederna som knäpper, sprakar och smärtar stelt, utan även hjärnan är på vift någonstans i ett grått ludd.
Råkar jag någon gång ha sällskap vid frukostbordet, så får jag sitta och koncentrera mig som en idiot på att inte säga dumma eller konstiga saker. Tyvärr slinker en och annan groda i allafall och även fast jag skulle kunna skylla på att jag är trött (vilket jag är, något alldeles fruktansvärt trött!), så gör jag inte det. Och just det förstår jag inte varför ärligt talat.
Jag menar, det är ju stundtals så lätt att skylla på allt annat här i livet..?
Igår tog det sex timmar och lika många koppar kaffe, innan jag började känna av någon form av tankeverksamhet där uppe i kontoret.
Seriöst? Man kan ju nästan få för sig att man har näringsbrist.
Får nog bli en bit mörk choklad och ett halvt glas rött efter frukosten i fortsättningen. ;)
Det har inte varit överdrivet kallt ute, men det blåser en riktigt bitter nordanvind som tar sig igenom varenda skrymsle här i kåken. För att inte tala om kläderna.
Efter att ha eldat ihärdigt hela dagen och hela kvällen lång, så är det lite för behagligt och varmt uppe i sovrummet. Så varmt och jobbigt har det varit i några nätter, att jag bestämde mig för att byta till sommartäcket. Och det gjorde en klar förbättring för den tröga sömnen.
Har i några nätter sovit som en klubbad säl och beter mig som en 100-åring på sömnmedel när klockan ringer på morgonen.
Jag är alltid segare än segast på morgonen.
Det är inte bara lederna som knäpper, sprakar och smärtar stelt, utan även hjärnan är på vift någonstans i ett grått ludd.
Råkar jag någon gång ha sällskap vid frukostbordet, så får jag sitta och koncentrera mig som en idiot på att inte säga dumma eller konstiga saker. Tyvärr slinker en och annan groda i allafall och även fast jag skulle kunna skylla på att jag är trött (vilket jag är, något alldeles fruktansvärt trött!), så gör jag inte det. Och just det förstår jag inte varför ärligt talat.
Jag menar, det är ju stundtals så lätt att skylla på allt annat här i livet..?
Igår tog det sex timmar och lika många koppar kaffe, innan jag började känna av någon form av tankeverksamhet där uppe i kontoret.
Seriöst? Man kan ju nästan få för sig att man har näringsbrist.
Får nog bli en bit mörk choklad och ett halvt glas rött efter frukosten i fortsättningen. ;)
onsdag 25 januari 2012
tisdag 24 januari 2012
måndag 23 januari 2012
Ibland blir saker och ting bra ändå
Jag hade inte ens hunnit skriva klart mitt förra inlägg förrän det stod en vänlig själ och knackade på min ytterdörr i lördags.
Jag hade lagt ut en vink på Facebook om mitt tillstånd och en god vän som inte bor så långt undan kom till undsättning med en TENS-apparat! Halleluja!
Jag har ju fått låna TENS ifrån sjukhuset i omgångar, men efter sista gången så får jag inte låna något mer, utan måste köpa en själv.
Jag har inte riktigt de pengarna nu och det svider faktiskt, för TENS är det bästa jag kan använda emot min smärta. Den är tusen gånger bättre än all morfin i världen.
Så jag lade mig på soffan, med duntäcke, filtar, värmekudde, TENS och smärtstillande i ca tre timmar.
Efteråt kände jag mig mör och smärtan satt ju i, men jag åkte på fest, drack lite alkohol trots allt och kände mig social och delaktig i diverse samtal och födelsedagsfirande.
Jag åkte hem relativt tidigt (för att vara mig), men jag kände mig nöjd trots allt.
Jag kom alltså mot alla odds iväg och jag överlevde. Och - framför allt - jag var inte någon börda.
Ibland så blir liksom saker och ting bra ändå i slutändan.
Jag hade lagt ut en vink på Facebook om mitt tillstånd och en god vän som inte bor så långt undan kom till undsättning med en TENS-apparat! Halleluja!
Jag har ju fått låna TENS ifrån sjukhuset i omgångar, men efter sista gången så får jag inte låna något mer, utan måste köpa en själv.
Jag har inte riktigt de pengarna nu och det svider faktiskt, för TENS är det bästa jag kan använda emot min smärta. Den är tusen gånger bättre än all morfin i världen.
Så jag lade mig på soffan, med duntäcke, filtar, värmekudde, TENS och smärtstillande i ca tre timmar.
Efteråt kände jag mig mör och smärtan satt ju i, men jag åkte på fest, drack lite alkohol trots allt och kände mig social och delaktig i diverse samtal och födelsedagsfirande.
Jag åkte hem relativt tidigt (för att vara mig), men jag kände mig nöjd trots allt.
Jag kom alltså mot alla odds iväg och jag överlevde. Och - framför allt - jag var inte någon börda.
Ibland så blir liksom saker och ting bra ändå i slutändan.
lördag 21 januari 2012
Ja men såklart..!
"Åderlåtning" funkar ganska bra.
Jag är fortfarande lite smått förkyld, men kämpar på.
Jag var så glad över denna dagen, för jag ska på födelsedagskalas och lederna har verkat mått så bra på sistone, förkylning och sömnlöshet till trots.
Kände dock lite stickningar under gårdagen som brukar betyda att det kommer att hända något, men de var inte värre i morse.
För en timme sen bara small det till, mina leder fullkomligen skriker och jag sitter och försöker tänka positivt, ta det kallt och inte gråta, inte gråta...det är "bara" smärta, inget farligt...
Den här kognitiva skiten funkar ibland, men inte nu.
Jag inser också att jag aldrig kommer iväg på fest om jag inte trycker morfin pronto.
Och med morfin i kroppen - ingen alkohol. Med den här värken - ingen långdragen fest.
Fasen också!
Jag skulle ju sova över, vi skulle fnissandes pimpla vin i pyjamas när de andra gästerna åkt hem och vi skulle ha roligt och ta igen en massa tid som gått förlorad de senaste åren.
Nu grinar jag bara för att inget blir som det var tänkt och för att jag såg fram så mycket emot den här kvällen.
Visst, jag kommer väl iväg, och jag får säkert roligt ändå, men jäkla skitoväder.
Jäkla, jäkla skitsnö!
Inte gråta, inte gråta, det är "bara" smärta, inget farligt...
Jag är fortfarande lite smått förkyld, men kämpar på.
Jag var så glad över denna dagen, för jag ska på födelsedagskalas och lederna har verkat mått så bra på sistone, förkylning och sömnlöshet till trots.
Kände dock lite stickningar under gårdagen som brukar betyda att det kommer att hända något, men de var inte värre i morse.
För en timme sen bara small det till, mina leder fullkomligen skriker och jag sitter och försöker tänka positivt, ta det kallt och inte gråta, inte gråta...det är "bara" smärta, inget farligt...
Den här kognitiva skiten funkar ibland, men inte nu.
Jag inser också att jag aldrig kommer iväg på fest om jag inte trycker morfin pronto.
Och med morfin i kroppen - ingen alkohol. Med den här värken - ingen långdragen fest.
Fasen också!
Jag skulle ju sova över, vi skulle fnissandes pimpla vin i pyjamas när de andra gästerna åkt hem och vi skulle ha roligt och ta igen en massa tid som gått förlorad de senaste åren.
Nu grinar jag bara för att inget blir som det var tänkt och för att jag såg fram så mycket emot den här kvällen.
Visst, jag kommer väl iväg, och jag får säkert roligt ändå, men jäkla skitoväder.
Jäkla, jäkla skitsnö!
Inte gråta, inte gråta, det är "bara" smärta, inget farligt...
fredag 20 januari 2012
Underbart är skräck
Magen som det fladdrar i av miljoner fjärilsvingar.
Hjärtat som slår så hårt att det känns som om det ska slå ut ur bröstet.
Leendet som omedvetet sprider sig från kind till kind.
Tanken som inte vill sluta tänka.
Den allra mest underbara av livets känslor.
Men också den mest skräckinjagande.
För tänk om inte du känner likadant..?
Hjärtat som slår så hårt att det känns som om det ska slå ut ur bröstet.
Leendet som omedvetet sprider sig från kind till kind.
Tanken som inte vill sluta tänka.
Den allra mest underbara av livets känslor.
Men också den mest skräckinjagande.
För tänk om inte du känner likadant..?
torsdag 19 januari 2012
Bloggflytt för brudarna Gruus
Sista gången får det verkligen vara nu.
Mina kära hundar för till och från sin talan om sitt hemska, och stundtals även roliga, liv i en egen blogg.
Ni hittar den länkad i blogglistan till höger, eller så kan knalla direkt om ni trycker...
HÄR!
Mina kära hundar för till och från sin talan om sitt hemska, och stundtals även roliga, liv i en egen blogg.
Ni hittar den länkad i blogglistan till höger, eller så kan knalla direkt om ni trycker...
HÄR!
Been there, done that
Kommer aldrig någonsin att sätta mig i en sådan här position igen.
Tiden bara rinner iväg och man har bara ett liv.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article14222394.ab
Tiden bara rinner iväg och man har bara ett liv.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article14222394.ab
En liten lista igen
Februaribarn hade gjort en liten lista och jag gillar ju enkäter och sånt... :)
Här kommer min version i allafall.
1) Vad gjorde du för 10 år sedan?
Jobbade, festade, tävlade dressyr med min häst, tränade som en idiot, jobbade och festade lite till.
2) Vad gjorde du för ett år sedan?
19 Januari i min almanacka förra året är helt tom. Men jag gjorde det här inlägget i bloggen.
Enligt kalendern så hade jag dagen innan ett avslutningssamtal med min knäppgökskurator som jag fick gå till i samband med att jag fick en kronisk sjukdom. Och dagen efter var jag på hockey, Färjestad- Djurgården. Djurgården vann. :/
3) Fem snacks du gillar:
Nötter av alla dess slag.
Mörk choklad.
Oliver.
Ostchips.
Dessertost.
-Min snackslista hade sett heeelt annorlunda ut om jag inte hade ätit LCHF. ;)
4) Fem sånger du kan hela texten till:
Värmlandsvisan.
Kärleken förde oss samman.
18 and life.
Kärleksvisan.
The Story.
-Jag har visst blivit lite skadad efter att ha sjungit på en massa bröllop...
5) Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Betala av mina bröders lån och skulder.
Se till att mamma fick ett bättre boende och vård.
Resa.
Köpa mig ett eget hus.
Bjuda mina käraste vänner på en lyxig SPA-helg och en brakfest som alla och ingen skulle komma ihåg.
6) Fem dåliga vanor:
Sover för lite.
Äter för lite.
Lättirriterad.
Stundtals dåligt självförtroende.
Svårt att lita på andra människor.
7) Fem saker du gillar att göra:
Läsa.
Titta på film.
Vara ute i naturen.
Fotografera.
Lyssna på och utöva musik.
8) Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa:
Päls.
Haremsbyxor.
Lädermask.
Sen har jag nog inga no, no:s kvar. Tror jag i allafall!
9) Fem favoritleksaker:
Datorn.
Androidtelefonen.
TV:n.
Kaffebryggaren.
... ... ..!
10) Fem personer jag vill se göra den här utmaningen:
Äh, sånt här ska man bara göra om man vill och har tid.
Jag ser helst att alla gör vad de själva vill göra, än vad jag tycker att de ska göra.
Slår därmed ett slag för självständigheten!
Här kommer min version i allafall.
1) Vad gjorde du för 10 år sedan?
Jobbade, festade, tävlade dressyr med min häst, tränade som en idiot, jobbade och festade lite till.
2) Vad gjorde du för ett år sedan?
19 Januari i min almanacka förra året är helt tom. Men jag gjorde det här inlägget i bloggen.
Enligt kalendern så hade jag dagen innan ett avslutningssamtal med min knäppgökskurator som jag fick gå till i samband med att jag fick en kronisk sjukdom. Och dagen efter var jag på hockey, Färjestad- Djurgården. Djurgården vann. :/
3) Fem snacks du gillar:
Nötter av alla dess slag.
Mörk choklad.
Oliver.
Ostchips.
Dessertost.
-Min snackslista hade sett heeelt annorlunda ut om jag inte hade ätit LCHF. ;)
4) Fem sånger du kan hela texten till:
Värmlandsvisan.
Kärleken förde oss samman.
18 and life.
Kärleksvisan.
The Story.
-Jag har visst blivit lite skadad efter att ha sjungit på en massa bröllop...
5) Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Betala av mina bröders lån och skulder.
Se till att mamma fick ett bättre boende och vård.
Resa.
Köpa mig ett eget hus.
Bjuda mina käraste vänner på en lyxig SPA-helg och en brakfest som alla och ingen skulle komma ihåg.
6) Fem dåliga vanor:
Sover för lite.
Äter för lite.
Lättirriterad.
Stundtals dåligt självförtroende.
Svårt att lita på andra människor.
7) Fem saker du gillar att göra:
Läsa.
Titta på film.
Vara ute i naturen.
Fotografera.
Lyssna på och utöva musik.
8) Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa:
Päls.
Haremsbyxor.
Lädermask.
Sen har jag nog inga no, no:s kvar. Tror jag i allafall!
9) Fem favoritleksaker:
Datorn.
Androidtelefonen.
TV:n.
Kaffebryggaren.
... ... ..!
10) Fem personer jag vill se göra den här utmaningen:
Äh, sånt här ska man bara göra om man vill och har tid.
Jag ser helst att alla gör vad de själva vill göra, än vad jag tycker att de ska göra.
Slår därmed ett slag för självständigheten!
onsdag 18 januari 2012
tisdag 17 januari 2012
Två flugor i en smäll och lite magi
Förkylningen från helvetet fick nyss sällskap av mensvärken från helvetet.
Ja, men hellre allt på en gång, än lite då och då. Vad kommer härnäst tro?
Bring it on!, säger jag bara.
Förr lät man åderlåta folk som var sjuka, för att få "det sjuka" att komma ur kroppen och på så vis kurera personen.
Så kanske jag har något att se fram emot om några dagar?
Massor med vitlök, C-vitamin, Echinagard, Esberitox och diverse fantastiska örtteer har haft noll effekt så här långt, så förhoppningsvis gör lite blodförlust susen.
Något säger mig att vinterns instabila väder har en orsak till att så många är sjuka och aldrig verkar bli friska.
En dagen varmt, andra dagen kallt, tredje dagen fuktigt, fjärde dagen storm, femte dagen regn, sjätte dagen snö, sjunde dagen sommarbölja...
Det känns som att jag har fått en typisk vårförkylning som aldrig vill ta slut, med skillnaden att det inte är vår än, utan fortfarande vinter.
I natt låg jag i sängen och tittade på månen och grät en liten tår och kände mig så ensam och besviken på livet.
Då kom en av katterna och satte sig nära mitt ansikte vid kudden, och där satt han sedan i över en timme. Ibland slickade han mig på handen och i ansiktet, ibland tittade han bara på mig, mest vakade han ut i mörkret.
Så drog som en varm vind genom sovrummet och det kändes som om någon lade sig och höll om mig bakifrån i sängen. Inget obehagligt alls, bara jättetryggt och skönt.
Snälla missen lade sin panna emot min under en stund, sedan gick han i sakta mak ifrån sin "vaktplats" och hoppade ner från sängen och knatade ut ur rummet.
Besviken på livet kan man vara och har all rätt att vara ibland.
Men ensam, det är jag inte. <3
Ja, men hellre allt på en gång, än lite då och då. Vad kommer härnäst tro?
Bring it on!, säger jag bara.
Förr lät man åderlåta folk som var sjuka, för att få "det sjuka" att komma ur kroppen och på så vis kurera personen.
Så kanske jag har något att se fram emot om några dagar?
Massor med vitlök, C-vitamin, Echinagard, Esberitox och diverse fantastiska örtteer har haft noll effekt så här långt, så förhoppningsvis gör lite blodförlust susen.
Något säger mig att vinterns instabila väder har en orsak till att så många är sjuka och aldrig verkar bli friska.
En dagen varmt, andra dagen kallt, tredje dagen fuktigt, fjärde dagen storm, femte dagen regn, sjätte dagen snö, sjunde dagen sommarbölja...
Det känns som att jag har fått en typisk vårförkylning som aldrig vill ta slut, med skillnaden att det inte är vår än, utan fortfarande vinter.
* * *
I natt låg jag i sängen och tittade på månen och grät en liten tår och kände mig så ensam och besviken på livet.
Då kom en av katterna och satte sig nära mitt ansikte vid kudden, och där satt han sedan i över en timme. Ibland slickade han mig på handen och i ansiktet, ibland tittade han bara på mig, mest vakade han ut i mörkret.
Så drog som en varm vind genom sovrummet och det kändes som om någon lade sig och höll om mig bakifrån i sängen. Inget obehagligt alls, bara jättetryggt och skönt.
Snälla missen lade sin panna emot min under en stund, sedan gick han i sakta mak ifrån sin "vaktplats" och hoppade ner från sängen och knatade ut ur rummet.
Besviken på livet kan man vara och har all rätt att vara ibland.
Men ensam, det är jag inte. <3
söndag 15 januari 2012
Vissa saker vill man bara inte veta
Har legat, suttit och stått med huvudvärk gällande en sak de senaste dagarna.
Vissa saker vill man bara inte veta...
Jag hör inte till de personerna som doppar näsan i blöt och lägger mig i andras privatliv. Jag hör till dem som man kan vända sig till med allt och det stannar här.
Jag hör också till de personerna som innerligt hoppas att mina godaste vänner är så goda, att de skulle tala om för mig om de får höra eller veta något, även som de vet skulle såra mig. För så gör de godaste av vänner. De är ärliga och stöttar och backar upp i vått och torrt oavsett.
Så det är med mycket vånda jag har funderat och funderat å det senaste.
Kan jag såra någon så med det jag fått veta (som jag vet är riktigt och korrekt, inga lösa rykten), eller ska jag tiga? Vara kompisen som vet, men inte säger något?
Jag hör också till de personerna som inte kan ljuga.
Jag kan försöka ibland men blir endera totalt genomskådad, eller så får jag så dåligt samvete direkt efteråt att jag är tvungen att berätta att jag ljög.
Så om allt skulle komma i dagen (vilket saker och ting alltid brukar göra i sinom tid) och jag blir frågad om jag visste något?
Snacka om sämsta kompisen jag skulle bli då. Vara då.
Skulle det vara jag som var min kompis, så hade jag velat att någon berättade för mig, utan pardon. Jag skulle bli skitförbannad om jag fick höra att folk visste, men inte sagt något.
Men min fina vän är sårbar och skör i grund och botten, jag vet att informationen skulle fullkomligt knäcka personen i fråga och jag skulle aldrig vilja såra någon så, inte ens min värsta fiende.
Så hur ska jag bete mig? Jag vet inte själv.
Bara att känna till informationen är jobbigt nog. :/
Vissa saker vill man bara inte veta...
Jag hör inte till de personerna som doppar näsan i blöt och lägger mig i andras privatliv. Jag hör till dem som man kan vända sig till med allt och det stannar här.
Jag hör också till de personerna som innerligt hoppas att mina godaste vänner är så goda, att de skulle tala om för mig om de får höra eller veta något, även som de vet skulle såra mig. För så gör de godaste av vänner. De är ärliga och stöttar och backar upp i vått och torrt oavsett.
Så det är med mycket vånda jag har funderat och funderat å det senaste.
Kan jag såra någon så med det jag fått veta (som jag vet är riktigt och korrekt, inga lösa rykten), eller ska jag tiga? Vara kompisen som vet, men inte säger något?
Jag hör också till de personerna som inte kan ljuga.
Jag kan försöka ibland men blir endera totalt genomskådad, eller så får jag så dåligt samvete direkt efteråt att jag är tvungen att berätta att jag ljög.
Så om allt skulle komma i dagen (vilket saker och ting alltid brukar göra i sinom tid) och jag blir frågad om jag visste något?
Snacka om sämsta kompisen jag skulle bli då. Vara då.
Skulle det vara jag som var min kompis, så hade jag velat att någon berättade för mig, utan pardon. Jag skulle bli skitförbannad om jag fick höra att folk visste, men inte sagt något.
Men min fina vän är sårbar och skör i grund och botten, jag vet att informationen skulle fullkomligt knäcka personen i fråga och jag skulle aldrig vilja såra någon så, inte ens min värsta fiende.
Så hur ska jag bete mig? Jag vet inte själv.
Bara att känna till informationen är jobbigt nog. :/
fredag 13 januari 2012
Idag ska Julen ut
Tjugonde Knut, då ska granen dansas ut.
Och det har jag gjort idag. Klädde av den allt tingeltangel och ställde ut den på altanen.
I år hade jag turen att få en relativt barrfri gran och den ser faktiskt nästan precis lika tjusig ut nu, som den 22 December. Så därför hade jag inte hjärta att bara dra iväg den till skogen i blasket, utan ställde den alltså sonika ute på altanen, med vatten i granfoten.
Men den ser lite naken ut stackarn... :/
Går man in på Facebook så pågår det hysteri över att det är Fredag.
Eller för att det är Fredag den 13:de för att vara mer exakt.
Om jag är skrockfull?
Njae...litegrann. Jag går ju inte gärna under stegar eller slår sönder speglar frivilligt.
Men Fredag den 13:de har jag nog egentligen inte upplevt som en otursdag. Någon gång kanske, men då hade de där sakerna kunnat hända när som helst egentligen.
Jag har aldrig förknippat det med specifik otur just för dagen.
Faktum är att jag brukar ha lite mer tur än vanligt på just Fredag den 13:de om man ska slå ut det på alla år.
I år känner jag ingetdera åt något håll dock.
Förkylningen har visserligen blivit sämre, med tjock hals, en massa mysigt slem som fastnar överallt och hosta som kommer och går.
Men otur? Nej. Jag har varit förkyld länge. Sedan före Jul.
Därför kom jag bara till att dansa ut granen och adventsbelysningen idag, för sen sa kroppen stopp.
Tomtarna och gardinerna får jag ta under helgen. Eller när jag orkar. Eller när jag får hjälp.
Med lite tur så kanske jag lyckas dansa ut förkylningen ur kroppen också.
Och det har jag gjort idag. Klädde av den allt tingeltangel och ställde ut den på altanen.
I år hade jag turen att få en relativt barrfri gran och den ser faktiskt nästan precis lika tjusig ut nu, som den 22 December. Så därför hade jag inte hjärta att bara dra iväg den till skogen i blasket, utan ställde den alltså sonika ute på altanen, med vatten i granfoten.
Men den ser lite naken ut stackarn... :/
Går man in på Facebook så pågår det hysteri över att det är Fredag.
Eller för att det är Fredag den 13:de för att vara mer exakt.
Om jag är skrockfull?
Njae...litegrann. Jag går ju inte gärna under stegar eller slår sönder speglar frivilligt.
Men Fredag den 13:de har jag nog egentligen inte upplevt som en otursdag. Någon gång kanske, men då hade de där sakerna kunnat hända när som helst egentligen.
Jag har aldrig förknippat det med specifik otur just för dagen.
Faktum är att jag brukar ha lite mer tur än vanligt på just Fredag den 13:de om man ska slå ut det på alla år.
I år känner jag ingetdera åt något håll dock.
Förkylningen har visserligen blivit sämre, med tjock hals, en massa mysigt slem som fastnar överallt och hosta som kommer och går.
Men otur? Nej. Jag har varit förkyld länge. Sedan före Jul.
Därför kom jag bara till att dansa ut granen och adventsbelysningen idag, för sen sa kroppen stopp.
Tomtarna och gardinerna får jag ta under helgen. Eller när jag orkar. Eller när jag får hjälp.
Med lite tur så kanske jag lyckas dansa ut förkylningen ur kroppen också.
Awards
Jag tackar ödmjukast Emelie och Tessan för båda award:erna!
När man får utmärkelsen ska man tacka den man fick den av samt länka till den bloggen.
Anna
Februaribarn
Louise
Lena & Lapptussarna
Kicki
När man får utmärkelsen ska man tacka den man fick den av samt länka till den bloggen.
Till award:en hör också en liten uppgift, man ska skicka den vidare till fem bloggar som har mindre än 200 följare och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
Ingen svår uppgift eller hur? :)
Jag skickar award:en vidare till:Ingen svår uppgift eller hur? :)
Anna
Februaribarn
Louise
Lena & Lapptussarna
Kicki
torsdag 12 januari 2012
Once upon a time
Ikväll börjar det en ny serie på kanal 5 kl. 20.00.
Den heter "Once upon a time" och jag kommer troligtvis att följa den maniskt.
Här får ni en liten förhandstitt. :)
Den heter "Once upon a time" och jag kommer troligtvis att följa den maniskt.
Här får ni en liten förhandstitt. :)
onsdag 11 januari 2012
tisdag 10 januari 2012
A nice day
Fyllda vedlårar inomhus.
Eldar i både kamin och vedspis och har en härlig (kanske lite varm) inomhustemperatur på 22 grader.
Alla rum/golv dammsugna.
All tvätt vikt och inlagd/inhängd i skåp och lådor.
Diskmaskinen urplockad.
Renbäddad säng.
Nyduschad.
A nice day!
Eldar i både kamin och vedspis och har en härlig (kanske lite varm) inomhustemperatur på 22 grader.
Alla rum/golv dammsugna.
All tvätt vikt och inlagd/inhängd i skåp och lådor.
Diskmaskinen urplockad.
Renbäddad säng.
Nyduschad.
A nice day!
måndag 9 januari 2012
Valmöjligheter
Varmt badkar eller duntäcke i soffan?
Det är kallare ute, vilket också betyder kallare inne. Och jag är fortfarande förkyld och allmänt frusen.
Det finns dock lite som behöver tänkas över innan det tappas upp ett eventuellt bad.
Det snöar och mina leder är s t e l a.
Morgonstelheten sitter fortfarande i trots att det är eftermiddag, men det beror nog mest på att det inte är mer än 16 grader inomhus.
Det skulle alltså vara både väldigt skönt och uppmjukande att täcka kroppen i varmt, ångande vatten.
Men det vore tråkigt om jag inte blir så uppmjukad där i varmvattnet, för då kan det vara väääldigt krystat att ta sig ur badet när vattnet har kallnat.
Med lite vilja och jäklaranamma, så brukar det gå om jag inte tömmer ur vattnet. I allafall om lederna inte är helt stelopererade.
Idag törs jag nog inte chansa... :/
Duntäcke och (banne mig om jag inte ska hämta värmekudden också!) soffa it is.
Då kan jag dessutom titta på några avsnitt av Homeland också.
Om jag inte somnar vill säga.
Det är kallare ute, vilket också betyder kallare inne. Och jag är fortfarande förkyld och allmänt frusen.
Det finns dock lite som behöver tänkas över innan det tappas upp ett eventuellt bad.
Det snöar och mina leder är s t e l a.
Morgonstelheten sitter fortfarande i trots att det är eftermiddag, men det beror nog mest på att det inte är mer än 16 grader inomhus.
Det skulle alltså vara både väldigt skönt och uppmjukande att täcka kroppen i varmt, ångande vatten.
Men det vore tråkigt om jag inte blir så uppmjukad där i varmvattnet, för då kan det vara väääldigt krystat att ta sig ur badet när vattnet har kallnat.
Med lite vilja och jäklaranamma, så brukar det gå om jag inte tömmer ur vattnet. I allafall om lederna inte är helt stelopererade.
Idag törs jag nog inte chansa... :/
Duntäcke och (banne mig om jag inte ska hämta värmekudden också!) soffa it is.
Då kan jag dessutom titta på några avsnitt av Homeland också.
Om jag inte somnar vill säga.
söndag 8 januari 2012
Mitt år 2011
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Separerade ifrån exet. Min enda sambo so far. Det var en ny upplevelse.
Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inte något nyårslöfte.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
O, ja. 2011 var en babyboom utan dess like...
Dog någon som stod dig nära?
Nej. I år slapp jag äntligen några sådana besked.
Vilka länder besökte du?
Dagsvisiter i Norge och Finland.
Är det något du saknat år 2011 som du vill ha år 2012?
Kärlek. Trygghet. Bättre hälsa. Skoj. Mer pengar.
Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
28 Augusti = min äldsta bror fyllde 40 år. 14 September = min mamma fyllde 60 år.
Vad var din största framgång 2011?
Jag tillät mig äntligen att inte stanna i ett dåligt förhållande, utan valde att bryta upp - något jag skulle ha gjort för min egen skull för längesen.
Separerade ifrån exet. Min enda sambo so far. Det var en ny upplevelse.
Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inte något nyårslöfte.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
O, ja. 2011 var en babyboom utan dess like...
Dog någon som stod dig nära?
Nej. I år slapp jag äntligen några sådana besked.
Vilka länder besökte du?
Dagsvisiter i Norge och Finland.
Är det något du saknat år 2011 som du vill ha år 2012?
Kärlek. Trygghet. Bättre hälsa. Skoj. Mer pengar.
Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
28 Augusti = min äldsta bror fyllde 40 år. 14 September = min mamma fyllde 60 år.
Vad var din största framgång 2011?
Jag tillät mig äntligen att inte stanna i ett dåligt förhållande, utan valde att bryta upp - något jag skulle ha gjort för min egen skull för längesen.
Största misstaget?
Förra året gjorde jag inga misstag. Alla beslut var väl genomtänkta och analyserade.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Fortsatt sjukskriven sedan länge. Har dock haft njurproblem, och det var något nytt och absolut inget kul.
Bästa köpet?
Böcker och mindre(storlek) kläder. :)
Vad spenderade du mest pengar på?
Spenderade inte så mycket pengar 2011.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jajamän. :)
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Mikael Wiehes låtar fick nytt liv med "Så mycket bättre". Likaså kom Laleh upp i nytt ljus.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det har varit ett jobbigt år med otroligt mycket tårar. Det var längesedan jag var så ledsen som jag var förra året.
Vad önskar du att du gjort mer?
Visat min vilja.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit likgiltig.
Förra året gjorde jag inga misstag. Alla beslut var väl genomtänkta och analyserade.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Fortsatt sjukskriven sedan länge. Har dock haft njurproblem, och det var något nytt och absolut inget kul.
Bästa köpet?
Böcker och mindre(storlek) kläder. :)
Vad spenderade du mest pengar på?
Spenderade inte så mycket pengar 2011.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jajamän. :)
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Mikael Wiehes låtar fick nytt liv med "Så mycket bättre". Likaså kom Laleh upp i nytt ljus.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det har varit ett jobbigt år med otroligt mycket tårar. Det var längesedan jag var så ledsen som jag var förra året.
Vad önskar du att du gjort mer?
Visat min vilja.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Varit likgiltig.
Hur tillbringade du julen?
Mestadels ensam.
Blev du kär i år?
Blev nog lite kär i mig själv för första gången på länge.
Läste du någon bra bok under 2011?
Jodå, jag har läst massor med läsvärda böcker. Det gör jag varje år.
Favoritprogram på TV?
Så mycket bättre. Det okända. Grey's Anatomy.
Största musikaliska upptäckten?
Hittat tillbaka till proggen.
Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Ja. Nej.
Något du önskade dig men inte fick?
Önskade mig kärlek, men det uteblev rätt rejält från alla håll.
Mestadels ensam.
Blev du kär i år?
Blev nog lite kär i mig själv för första gången på länge.
Läste du någon bra bok under 2011?
Jodå, jag har läst massor med läsvärda böcker. Det gör jag varje år.
Favoritprogram på TV?
Så mycket bättre. Det okända. Grey's Anatomy.
Största musikaliska upptäckten?
Hittat tillbaka till proggen.
Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Ja. Nej.
Något du önskade dig men inte fick?
Önskade mig kärlek, men det uteblev rätt rejält från alla håll.
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Deppade i all min ensamhet.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Pengar. En tidigare separation. Snällare sjukdomsbild.
Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Smalare. Piggare. :)
Vad fick dig att må bra?
LCHF. Separationen - till slut.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Är alltid sugen på Gerard Butler. ;)
Vem saknade du?
Pappa. Alltid.
De bästa nya människorna du träffade?
Tjejerna i NOS. Min nya reumatolog. Han...H.
fredag 6 januari 2012
Vad säger man? Tråkig fakta
Om jag fick välja, bestämma själv, drömma fritt, tro på hoppet?
Då ser det om fem år ut på följande sätt:
Man - älskad, aktad, vacker på alla sätt i mina ögon och i mitt hjärta.
Hem - hus/villa eller gård, så lantligt som vi kan komma överens om.
Barn - två. ;)
Hälsa - så bra som det bara går. Men ovanstående skulle göra mig lycklig och bara det är en hälsovinst.
Jag måste få släppa ut mina tankar här ibland. Det är MIN blogg.
Jag skaffade den inte för att fjolla runt och "se på mig!". Jag skaffade den för att min hjärna höll på att sprängas och jag var tvungen att få ut lite av orden någonstans.
Det var inte poppis med blogg när jag började blogga och det var endast närmast sörjande som då och då kikade in och läste mina rader.
Nu är det betydligt fler. Och desto fler som opponerar sig.
Många som läser om när jag skriver om längtan, lust, drömmar och funderingar kring livet, ni verkar tro att jag ska ha allt det där imorgon. Helst idag.
Men jag är, min fantasi och min drömvärld till trots, ganska realistisk.
Jag vet att det inte är så lätt eller går så fort, även om man skulle vilja. Ibland så måste även saker ta lite tid, även fast man egentligen inte vill det heller.
JA. Jag vill ha barn.
JA. Jag längtar efter att älska en man igen.
JA. Jag skulle vilja skaffa barn med den mannen som allt klaffar med (nej, inte vem som helst enbart för att producera en unge!).
JA. Jag längtar efter en familj.
JA. Jag vet att saker och ting behöver tid och sker i sinom tid i ett förhållande.
MEN. Tänk om det aldrig kommer någon man att älska?
MEN. Tänk om jag bara har en chans och ingen mer?
MEN. Ska jag aldrig kunna skaffa barn för att jag är singel?
MEN. Tänk om jag inte har all den där tiden?
Det finns kvinnor som både blir gravida och föder barn utan problem i 40-årsåldern.
Jag vet det. Och kanske jag har sådan "tur" jag med?
Jag brukar inte ha tur, så jag räknar inte med det.
Nu ska ni få lite tråkig fakta om det här med fertilitet. Sådant som jag ofta tänker på, eftersom jag även tänker på det här med att så småningom skaffa barn.
Visste ni att:
Men vad de flesta inte vet är att det inte bara är fertiliteten som sjunker med en kvinnas ålder, nej, det uppstår faktiskt betydligt fler risker att bli gravid och föda barn ju äldre man blir.
Till exempel:
Kan ni nu, kanske åtminstone lite, sätta er in i hur och vad jag känner?
Förstå den stressade längtan som gör att jag emellanåt blir så ledsen och dyster?
Jag tror att de flesta tjejer och speciellt befintliga mammor förstår min längtan, mina tankar och mina drömmar ganska så bra.
Men. Jag vet också att alla inte får barn. Även om de vill och har (eller borde ha) alla förutsättningar. Orättvist som fasen.
Det kanske inte blir några barn för mig heller, det kanske inte är meningen. Jag hoppas inte att det är så, men jag vet ju inte.
Så i min hjärna pågår därför något slags manifest.
Där jag ser mig själv i det där huset/villan/gården om fem år. Med min älskade man och våra två barn. Och hundarna och katterna.
Det är min dröm och längtan som jag bara inte alls kan slå ur hågen, hur jäkla dum, orealistisk och töntig den än må vara för just dig som läser.
Men det är min dröm, min längtan och min jäkla blogg, så var så hygglig och respektera den.
Då ser det om fem år ut på följande sätt:
Man - älskad, aktad, vacker på alla sätt i mina ögon och i mitt hjärta.
Hem - hus/villa eller gård, så lantligt som vi kan komma överens om.
Barn - två. ;)
Hälsa - så bra som det bara går. Men ovanstående skulle göra mig lycklig och bara det är en hälsovinst.
Jag måste få släppa ut mina tankar här ibland. Det är MIN blogg.
Jag skaffade den inte för att fjolla runt och "se på mig!". Jag skaffade den för att min hjärna höll på att sprängas och jag var tvungen att få ut lite av orden någonstans.
Det var inte poppis med blogg när jag började blogga och det var endast närmast sörjande som då och då kikade in och läste mina rader.
Nu är det betydligt fler. Och desto fler som opponerar sig.
Många som läser om när jag skriver om längtan, lust, drömmar och funderingar kring livet, ni verkar tro att jag ska ha allt det där imorgon. Helst idag.
Men jag är, min fantasi och min drömvärld till trots, ganska realistisk.
Jag vet att det inte är så lätt eller går så fort, även om man skulle vilja. Ibland så måste även saker ta lite tid, även fast man egentligen inte vill det heller.
JA. Jag vill ha barn.
JA. Jag längtar efter att älska en man igen.
JA. Jag skulle vilja skaffa barn med den mannen som allt klaffar med (nej, inte vem som helst enbart för att producera en unge!).
JA. Jag längtar efter en familj.
JA. Jag vet att saker och ting behöver tid och sker i sinom tid i ett förhållande.
MEN. Tänk om det aldrig kommer någon man att älska?
MEN. Tänk om jag bara har en chans och ingen mer?
MEN. Ska jag aldrig kunna skaffa barn för att jag är singel?
MEN. Tänk om jag inte har all den där tiden?
Det finns kvinnor som både blir gravida och föder barn utan problem i 40-årsåldern.
Jag vet det. Och kanske jag har sådan "tur" jag med?
Jag brukar inte ha tur, så jag räknar inte med det.
Nu ska ni få lite tråkig fakta om det här med fertilitet. Sådant som jag ofta tänker på, eftersom jag även tänker på det här med att så småningom skaffa barn.
Visste ni att:
- Kvinnans ålder är en av de viktigaste faktorerna som påverkar fertiliteten. Kvinnor är som mest fruktsamma i 20-årsåldern även om många kvinnor blir gravida när de är äldre än trettio år. Fruktsamheten minskar tills de når 30 års ålder och avtar sedan snabbt när kvinnan blir 35 och närmar sig 40 år. Det vanligaste allmänna fertilitetsproblemet hos kvinnor är problem med ägglossningen (ovulation).
- Möjligheten för en kvinna att bli gravid vid 35 års ålder är ungefär hälften så stor som vid 20 år. Möjligheten minskar till 10 procent för kvinnor som är 40 år gamla.
- En 37-årig kvinna löper ungefär 25 procent risk att drabbas av fertilitetsproblem. För en 41-årig kvinna är risken 50 procent och för 43-åriga kvinnor är risken 75 procent.
- Hos män minskar fertiliteten långsamt från omkring 35 år. Den vanligaste orsaken till manlig ofruktsamhet är avvikelser i antal spermier, rörligheten och/eller spermiernas form.
- Många män är fortfarande fertila i 50-årsåldern och ännu senare, men andelen män med problem med spermiekvaliteten ökar. Mäns fertilitet sjunker visserligen mer gradvis än kvinnors, men den försämrade fertiliteten i högre åldrar kan påverka barnets hälsa.
Men vad de flesta inte vet är att det inte bara är fertiliteten som sjunker med en kvinnas ålder, nej, det uppstår faktiskt betydligt fler risker att bli gravid och föda barn ju äldre man blir.
Till exempel:
- Risken att få ett barn med en genetisk avvikelse ökar med åldern. Till exempel ökar risken för Downs syndrom (från ett barn på 885 vid 30 år, till ett på 365 vid 35 år, ett på 109 vid 40 år och ett på 32 vid 45 år).
- Eftersom kromosomavvikelser är den vanligaste orsaken till missfall, ökar även risken för missfall med åldern. Slutligen visar också de flesta studier att risken för kejsarsnitt ökar för kvinnor över 35, även om man inte exakt känner till orsaken till detta.
- Det främsta hindret för en kvinna över 35 kan dock vara att bli gravid. Kvinnor är som mest fertila mellan 20 och 24 års ålder. För kvinnor mellan 35 och 39 år har fertiliteten sjunkit med minst en fjärdedel. Chansen för kvinnor mellan 40 och 45 att bli gravida har sjunkit med 95 % jämfört med kvinnor i tjugoårsåldern. Även med fertilitetsbehandlingar, t.ex. provrörsbefruktning, har kvinnor svårare att bli gravida i takt med att de blir äldre.
Kan ni nu, kanske åtminstone lite, sätta er in i hur och vad jag känner?
Förstå den stressade längtan som gör att jag emellanåt blir så ledsen och dyster?
Jag tror att de flesta tjejer och speciellt befintliga mammor förstår min längtan, mina tankar och mina drömmar ganska så bra.
Men. Jag vet också att alla inte får barn. Även om de vill och har (eller borde ha) alla förutsättningar. Orättvist som fasen.
Det kanske inte blir några barn för mig heller, det kanske inte är meningen. Jag hoppas inte att det är så, men jag vet ju inte.
Så i min hjärna pågår därför något slags manifest.
Där jag ser mig själv i det där huset/villan/gården om fem år. Med min älskade man och våra två barn. Och hundarna och katterna.
Det är min dröm och längtan som jag bara inte alls kan slå ur hågen, hur jäkla dum, orealistisk och töntig den än må vara för just dig som läser.
Men det är min dröm, min längtan och min jäkla blogg, så var så hygglig och respektera den.
torsdag 5 januari 2012
När tänkaren tänker ihjäl sig
Nytt år var det ja.
Nya tankar, men gamla också förstås.
Jag släppte tanken om barn för en stund. Lät allt annat rinna igenom och fokuserade på mig, min hälsa, mitt liv, mitt hjärta och den lilla hjärnan full i grått ludd.
Häromdagen låg jag i badkaret och helt plötsligt bara slog allt upp igen, som en blixt från den vintriga himlen:
"Men barn då, Sundinska, du måste ju skaffa barn snart innan det blir för sent!"
Därefter hittade Fångarna på Fortet och Gunde Svans ivriga dalmasröst fram bland luddet:
"Skynda, skynda, nu är dä bråttom!"
Sex månader kvar till bitter, barnlös (singel?) 34-åring.
Hur blev det så här?
Vad hände med "jag ska få mitt första barn innan jag fyller 26, mitt andra innan jag fyller 28 och mitt tredje innan jag fyller 30."?
Jag vet att man var ung och dum och inte alls snusförnuftig, men för en del så blev det ju precis så.
För varje kompis som blev gravid, så önskade jag så högt att det nästa gång skulle vara min tur. Min tur att smeka den obefintliga gravidmagen vid fikabordet, eller i stallet, eller på jobbet, eller på kryssningen(de skulle ändå klura ut det eftersom jag inte drack alkohol). Och det skulle få vara min tur att berätta att det minsann fanns en älskad parvel i min mage som snart skulle få världens kärleksfullaste morsa.
Men det blev aldrig så.
Vart på vägen brast det för mig?
Jag lekte länge. Längre än vad jag hade tänkt. Inte för att jag behövde, utan för att jag kunde. Och för att jag var så rädd att det känsliga hjärtat skulle haverera på vägen.
Det var lättare att leka, än att blanda in känslor och bli sårad.
Sen insåg jag att tre barn inte är kul. Jag är tredje barnet. Tredje hjulet. Griskultingen som gud glömde.
Ett barn är inte heller kul. Bortskämd, med överdrivet bekräftelsebehov och ingen att leka med.
Två barn. Där har vi det! Två barn innan jag fyller 32. Ja! Det fixar jag!
Och med facit i hand så borde det kanske ha gått så, blivit så. Jag hade kunnat fixa det, OM jag hade levt med någon med samma dröm.
Men icke. Inte ens det fixade jag. Som min "kära" mamma så vänligt talar om.
Liggandes i badkaret med chokladdoftande skum, med blicken flackande emellan de tända ljusen och handen som ömt höll i glaset med rödvin, så kom tankarna åter.
"Fy fasen vad tragiskt. Man ska inte ligga så här själv, man ska dela det här med någon man älskar. En man som man känner sig trygg med och kan skratta ihop med. Men jag ligger här själv...ensam."
Därefter dundrade Gunde, rödnäsad och gnäggandes, in i luddet igen:
"Skynda, skynda, nu är dä bråttom!!!"
Sen var det kört.
I glaset blandades sälta från tårarna som tyst tog sig över mina kortisonsvullna kinder och ned i det blaskiga rödtjutet.
Jag är fortfarande precis lika ensam och barnlös som tidigare.
Som för 1 år sedan. 5 år sedan. 10 år sedan.
Så går det när man väntar.
Väntar på bättre tider. Väntar på bättre ekonomi. Väntar på bättre jobb. Väntar på att studera färdigt. Väntar på rätt man. Väntar på större bostad. Väntar på att ha rest jorden runt fyra gånger. Väntar på att köpa hus och bil och hund.
Man blir gammal, bitter, ensam och barnlös.
All väntan är mitt livs största misstag.
Nya tankar, men gamla också förstås.
Jag släppte tanken om barn för en stund. Lät allt annat rinna igenom och fokuserade på mig, min hälsa, mitt liv, mitt hjärta och den lilla hjärnan full i grått ludd.
Häromdagen låg jag i badkaret och helt plötsligt bara slog allt upp igen, som en blixt från den vintriga himlen:
"Men barn då, Sundinska, du måste ju skaffa barn snart innan det blir för sent!"
Därefter hittade Fångarna på Fortet och Gunde Svans ivriga dalmasröst fram bland luddet:
"Skynda, skynda, nu är dä bråttom!"
Sex månader kvar till bitter, barnlös (singel?) 34-åring.
Hur blev det så här?
Vad hände med "jag ska få mitt första barn innan jag fyller 26, mitt andra innan jag fyller 28 och mitt tredje innan jag fyller 30."?
Jag vet att man var ung och dum och inte alls snusförnuftig, men för en del så blev det ju precis så.
För varje kompis som blev gravid, så önskade jag så högt att det nästa gång skulle vara min tur. Min tur att smeka den obefintliga gravidmagen vid fikabordet, eller i stallet, eller på jobbet, eller på kryssningen(de skulle ändå klura ut det eftersom jag inte drack alkohol). Och det skulle få vara min tur att berätta att det minsann fanns en älskad parvel i min mage som snart skulle få världens kärleksfullaste morsa.
Men det blev aldrig så.
Vart på vägen brast det för mig?
Jag lekte länge. Längre än vad jag hade tänkt. Inte för att jag behövde, utan för att jag kunde. Och för att jag var så rädd att det känsliga hjärtat skulle haverera på vägen.
Det var lättare att leka, än att blanda in känslor och bli sårad.
Sen insåg jag att tre barn inte är kul. Jag är tredje barnet. Tredje hjulet. Griskultingen som gud glömde.
Ett barn är inte heller kul. Bortskämd, med överdrivet bekräftelsebehov och ingen att leka med.
Två barn. Där har vi det! Två barn innan jag fyller 32. Ja! Det fixar jag!
Och med facit i hand så borde det kanske ha gått så, blivit så. Jag hade kunnat fixa det, OM jag hade levt med någon med samma dröm.
Men icke. Inte ens det fixade jag. Som min "kära" mamma så vänligt talar om.
Liggandes i badkaret med chokladdoftande skum, med blicken flackande emellan de tända ljusen och handen som ömt höll i glaset med rödvin, så kom tankarna åter.
"Fy fasen vad tragiskt. Man ska inte ligga så här själv, man ska dela det här med någon man älskar. En man som man känner sig trygg med och kan skratta ihop med. Men jag ligger här själv...ensam."
Därefter dundrade Gunde, rödnäsad och gnäggandes, in i luddet igen:
"Skynda, skynda, nu är dä bråttom!!!"
Sen var det kört.
I glaset blandades sälta från tårarna som tyst tog sig över mina kortisonsvullna kinder och ned i det blaskiga rödtjutet.
Jag är fortfarande precis lika ensam och barnlös som tidigare.
Som för 1 år sedan. 5 år sedan. 10 år sedan.
Så går det när man väntar.
Väntar på bättre tider. Väntar på bättre ekonomi. Väntar på bättre jobb. Väntar på att studera färdigt. Väntar på rätt man. Väntar på större bostad. Väntar på att ha rest jorden runt fyra gånger. Väntar på att köpa hus och bil och hund.
Man blir gammal, bitter, ensam och barnlös.
All väntan är mitt livs största misstag.
onsdag 4 januari 2012
tisdag 3 januari 2012
Wow..!
Det är inte ofta jag imponeras av mig själv - aldrig för att vara exakt.
Men igår kväll, ojoj, jag var ju riktigt bra..! :D
Fick naturligtvis positiv feedback och åter igen, veta att jag har en väldigt bra och varm energi.
"Naturbegåvning!"
Jätteroligt att höra och dessutom känna, för det gjorde jag verkligen den här gången.
Den vänliga kvinnan som var underbart snäll och körde mig hem, eftersom kvällen drog över tiden och min taxi väntade förgäves, sa dessutom att jag hade det härligaste skrattet hon någonsin hört.
Och det gjorde mig precis lika glad som allt annat! :)
Men igår kväll, ojoj, jag var ju riktigt bra..! :D
Fick naturligtvis positiv feedback och åter igen, veta att jag har en väldigt bra och varm energi.
"Naturbegåvning!"
Jätteroligt att höra och dessutom känna, för det gjorde jag verkligen den här gången.
Den vänliga kvinnan som var underbart snäll och körde mig hem, eftersom kvällen drog över tiden och min taxi väntade förgäves, sa dessutom att jag hade det härligaste skrattet hon någonsin hört.
Och det gjorde mig precis lika glad som allt annat! :)
måndag 2 januari 2012
Andra tillfället till lärdom
Jag kom aldrig iväg förra månaden. Det var lite för mycket med allt just då.
Jag hade blivit ensamboende, julen var i antåg, hälsan sviktade och sömnen ville inte infinna sig.
Nu är jag förvisso fortfarande lite förkyld, men har varit det så länge att jag åtminstone inte kan vara så väldigt smittsam längre. Kanske att det ställer saker på ända ändå, men jag vill inte missa en gång till. Det blir så väldigt långt emellan då.
Dessutom är jag väldigt nyfiken för vad som komma skall och eftersom jag känner en väldigt positiv energi(utöver förkylningen), så vill jag ta tillvara på den.
Minns ni ens vad jag luddar om? :)
Jo, jag var ju iväg på en liten, ska vi kalla det "gathering" igen kanske, i november.
Jag hade lääänge tänkt på detta och velat ta steget, men kände att motståndet i min närhet(dåvarande sambon/combon bl.a.) inte lät mig ta steget.
Jag är envis och självständig som fasen och borde i normala fall ha struntat fullständigt i vad någon annan tyckte egentligen, men på något sätt så var det som att allt bara kunde kvitta just då.
Inget var roligt och jag såg bara mörker.
Känns hemskt att säga att ljuset i tunneln uppenbarade sig väldigt fort när vi väl bestämde oss för att splitta, men så var det verkligen. Mitt liv började igen när vi gick isär.
Det hade legat i en frystank eller något liknande i 3-4 år och bara väntade på att tinas upp.
Upptinad och med luft under vingarna, och ytterligare några månaders betänketid(och en riktigt hästspark i röven av Kicki :)), så kom jag då äntligen iväg på ett första möte.
En mörk och kall kväll i November.
Som blev ljus och varm för varje minut tills allt var över och jag kände mig så glad efteråt.
Och dagen efter var bara ett fnittrigt lyckorus. Skrattar när jag tänker tillbaka på det!
I allafall, för att inte tjata bort hela dagen i bloggen...ikväll åker jag igen.
Och jag ser fram emot det. :)
Jag hade blivit ensamboende, julen var i antåg, hälsan sviktade och sömnen ville inte infinna sig.
Nu är jag förvisso fortfarande lite förkyld, men har varit det så länge att jag åtminstone inte kan vara så väldigt smittsam längre. Kanske att det ställer saker på ända ändå, men jag vill inte missa en gång till. Det blir så väldigt långt emellan då.
Dessutom är jag väldigt nyfiken för vad som komma skall och eftersom jag känner en väldigt positiv energi(utöver förkylningen), så vill jag ta tillvara på den.
Minns ni ens vad jag luddar om? :)
Jo, jag var ju iväg på en liten, ska vi kalla det "gathering" igen kanske, i november.
Jag hade lääänge tänkt på detta och velat ta steget, men kände att motståndet i min närhet(dåvarande sambon/combon bl.a.) inte lät mig ta steget.
Jag är envis och självständig som fasen och borde i normala fall ha struntat fullständigt i vad någon annan tyckte egentligen, men på något sätt så var det som att allt bara kunde kvitta just då.
Inget var roligt och jag såg bara mörker.
Känns hemskt att säga att ljuset i tunneln uppenbarade sig väldigt fort när vi väl bestämde oss för att splitta, men så var det verkligen. Mitt liv började igen när vi gick isär.
Det hade legat i en frystank eller något liknande i 3-4 år och bara väntade på att tinas upp.
Upptinad och med luft under vingarna, och ytterligare några månaders betänketid(och en riktigt hästspark i röven av Kicki :)), så kom jag då äntligen iväg på ett första möte.
En mörk och kall kväll i November.
Som blev ljus och varm för varje minut tills allt var över och jag kände mig så glad efteråt.
Och dagen efter var bara ett fnittrigt lyckorus. Skrattar när jag tänker tillbaka på det!
I allafall, för att inte tjata bort hela dagen i bloggen...ikväll åker jag igen.
Och jag ser fram emot det. :)
söndag 1 januari 2012
Första dagen på resten av mitt liv
"Nej. Inte roligt."
Men så blev det ändå. Jag försökte trots allt göra det bästa av det.
Jag åt god mat, lyssnade på bra musik, tittade på Grevinnan & Betjänten och fnissade som sig bör.
Och när klockan slank närmare tolvslaget, byltade jag så på mig vinterjackan och tog med vinglaset ut. Halkade över vägen och ut på grannens gärde, där möjligheten att se så mycket fyrverkerier som möjligt uppenbarade sig.
23.59 skickade jag ett enda sms och sedan öppnade sig ett nytt år.
Stora, vackra kinesiska lyktor flög högt ovan mitt huvud och det small, sprakade och lyste av alla dess färger runtomkring.
Kom på mig själv att fälla en tår eller två, men inte för att jag var ledsen utan av lättnad.
Äntligen var så det där jäkla, enda långa skitåret över!
Många skitår har kommit och gått, men 2011 tog nog fasen priset.
Redan innan det tog slut, så lättade många stenar och öppnade sig några dörrar, men det känns som en befrielse att det äntligen är över.
Härifrån till evigheten. Första dagen på resten av mitt liv.
Nu kan det väl bara bli bättre.
God fortsättning alla fina!
Men så blev det ändå. Jag försökte trots allt göra det bästa av det.
Jag åt god mat, lyssnade på bra musik, tittade på Grevinnan & Betjänten och fnissade som sig bör.
Och när klockan slank närmare tolvslaget, byltade jag så på mig vinterjackan och tog med vinglaset ut. Halkade över vägen och ut på grannens gärde, där möjligheten att se så mycket fyrverkerier som möjligt uppenbarade sig.
23.59 skickade jag ett enda sms och sedan öppnade sig ett nytt år.
Stora, vackra kinesiska lyktor flög högt ovan mitt huvud och det small, sprakade och lyste av alla dess färger runtomkring.
Kom på mig själv att fälla en tår eller två, men inte för att jag var ledsen utan av lättnad.
Äntligen var så det där jäkla, enda långa skitåret över!
Många skitår har kommit och gått, men 2011 tog nog fasen priset.
Redan innan det tog slut, så lättade många stenar och öppnade sig några dörrar, men det känns som en befrielse att det äntligen är över.
Härifrån till evigheten. Första dagen på resten av mitt liv.
Nu kan det väl bara bli bättre.
God fortsättning alla fina!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)