Dag i sömnens tecken

Gissa om jag blev alldeles förstummad när jag mödosamt kravlade mig ur sängen i morse och hunden låg kvar.
Hon brukar alltid väcka mig mellan 8-9 varje morgon, så jag ställer bara klockan om jag måste upp tidigare. Hon brukar vara en mycket rutinmässig dam och prickar aldrig fel på klockslaget.

Tittade ut genom fönstret. Det var grått, rått, mörkt och blåsigt.
Jag vaknade av ryggsmärtor, som börjat bli allt mer påtagliga på det sista. Jag vet inte om det är för att jag spänner mig, för att jag belastar kroppen fel eftersom jag haltar, eller om det bara är en del i nedbrytningsprocessen av lederna.
Hur som helst så var jag tvungen att ställa mig upp, och efter titten i fönstret och beteendet på hunden, så trodde jag att klockan var väldigt tidig morgon.

13.28.
Detta var de siffror som ilsket lyste i mina ögon ifrån microns display när jag lutade mig emot dörrkarmen ut mot köket.
Va i...??
Blinkar och kisar, jag ser nog fel som vanligt.
Displayen ändrar sakta format, och jag tar mig klumpigt framåt. Tänker att nu får det faktiskt vara läge att skaffa de där glasögonen som jag nog så väl behöver.
Två meter kvar nu...

13.30.
Tittar runt om, och även katterna ligger utslagna på diverse ställen. Ingen kör med ivriga kattstämmor som säger att de vill gå ut.
Hör dunsen när Cheyenne studsar ner från sängen och trippar ut i köket. Hon gäspar och sträcker på sig, länge och väl. Tittar på mig som om att det väl är dags att gå ut.
Jo, tro fasen att det är dags att gå ut!

Vet inte riktigt vad jag ska tro när jag kränger på mig kläder så gott jag förmår. Barfota klämmer jag ner fötterna i de fula Foppa-tofflorna, och ut kommer vi.
Fy farao, vilket skitväder! Fukten och vinden tränger igenom kläderna på beställning, och jag skyndar på hunden. In kommer vi, och lillfia får sin morgonmat...något senare än vanligt.
När jag häller upp hennes mat börjar kattkören märkas av, och nu ska plötsligt alla ut.
Jag pressar ner flera tabletter genom strupen samtidigt och hoppas att värken i både rygg och leder ska dämpas något.

Vad hände med denna dagen egentligen?
Jag har fortfarande inte förstått hur det kunde ske, och varför var alla så trötta?
Var det vädret, var det något vi åt igår, var det bara dags för oss alla att få sova ut eller vad?
Kommer nog inte riktigt att förstå detta hur mycket jag än funderar, men det gör mig ändå väldigt förbryllad.