Oj oj

Nu hörde jag nästan hur det skrek "tråkig!" inne i huvudet och därefter insåg jag att det gått några dagar igen.
Fasen för dig som skrev att jag var tråkig! Det kommer att förfölja mig hela livet nu känns det som.
Så fort jag inte hör av mig till någon = tråkig!
Varje gång jag går i gårdagens kläder = tråkig!
För var gång jag inte svarar i telefon = tråkig!
När jag inte uppdaterar bloggen = tråkig!

Sen fortsätter det bara och jag förblir en tråkig och brun(kanske till och med grå) människa i allas ögon, inklusive mina egna.

Jag försöker lätta upp fredagen lite med låtar från Lily Allens "It´s not me, it´s you" och sitter vid köksbordet och tittar ut över fröjderna.
Det är fint här. Det är synd att vi bara hyr det här smultronstället, tänk att få bo så här jämt.
Jag älskar allt som har med vatten att göra. Kanske får man turen att bo vid havet eller sjön den dagen vi hittar ett eget ställe med. Men jag skulle tycka att en liten älv vore ganska mysigt också. :)

Det är en skön och obeskrivlig frihetskänsla att stå vid ett oändligt hav som lever och leker. Jag gillar den känslan. Önskar att den alltid kändes inne i bröstkorgen och spretade ut i varenda blodkärl i resten av kroppen.
Får nästan rysningar när jag tänker på det.

Idag består dagens bestyr av att åka till pappas grav och göra iordning för Alla Helgons Dag. Har köpt gravdekoration och så ska lyktan upp.
Vi tänkte ställa upp lyktan när vi var där förra veckan, men då hade inga andra kommit upp och ibland är det lite känsligt att göra saker för tidigt på kyrkogården. Har jag märkt...
Men nu är det absolut tid, så direkt efter frukost(eller när sambon sjusovare vaknar) ska vi åka iväg.
Ha en fin fredag allihop!