Jag orkar inte längre. Jag har inte orkat på flera år, men jag har gjort allt och lite till i allafall. Men nu får det vara nog, jag orkar inte mer.
Sluta lägg ansvaret på mig att jag ska ta hand om mamma. Alla dessa sms, samtal och vykort ifrån släktingar som påtalar hur hemskt mamma har det och att någon måste göra si och så. Jag vet väl för fasen att det är mig ni menar, att det är jag som måste ta hand om skiten.
Jag har tagit hand om skiten hela mitt liv och nu orkar jag inte ta hand om mig själv längre.
Så sluta för fasen att lägga ansvar över min mammas liv på mig, för det tar fullkomligt knäcken på mig.
Varför hjälper ni inte henne med att ringa de där samtalen om att byta boende eller god man om hon har det dåligt och hemskt och behöver all hjälp hon kan få? Det är bara att ringa till kommunens växel och bli skickad vidare till Omsorgsförvaltningen.
Eller så börjar ni prata med personalen på gruppboendet där hon bor. Om alla ni som skickar allt vidare till mig, ringde de här samtalen ett par gånger var, då kan jag lova att det hände grejer.
Det hände inte så mycket när det bara var jag som ringde och skällde och ingen annan. Snarare gjorde jag mig känd som den otacksamma dottern och de suckar än idag och är otrevliga om jag måste ringa om något som gäller mamma.
Ändå har jag bett om hjälp! Men inte fasen fick jag någon.
Inte ens nu när jag mår piss och bara vill dö ifrån alltihop och ni antagligen vet mycket väl om det, så måste ni påkalla att jag är en sådan dålig människa som inte kan hjälpa min mor och vad jag borde och inte borde göra.
Ni kunde inte rycka in och göra något när jag var liten trots att ni såg eller förstod hur allt var, är det för mycket begärt att ni hjälper till lite nu?
Jag orkar faktiskt inte mer. Jag orkar inte mer.
Men guud!!! Det ær faktiskt inte ditt ansvar att vara mamma åt din mamma, och speciellt inte nær du har nog med dig sjælv och allt runt i kring. Det ær ju bara det nog!! Ta hand om dig sjælv och det låter ju som din mor har andra som nu får øppna øgonen.Det kænns hemskat att høra att du mår så dåligt men ændå bra att du kan sæga att du gør det och då få hjælp... många styrkekramar!!!
SvaraRaderaSkogsnuvan: Jag förstår dig så väl. Att behöva vara mamma åt sin egen mamma och dessutom få skit från andra. Det är otroligt vad människor vet väl bara dom slipper göra det själv.
SvaraRaderaDet är dags för dig att sätta ner foten, det är dags för dig att dra skyddshuvan över huvudet och tänka på att du gjort allt du kunnat. Mer kan du inte. Sänder dig styrka och varma tankar Jättekram
Tack båda för era tankar.
SvaraRaderaJag kan på ett sätt känna likadant. Men så är det ju ändå min mamma. Den enda mamma jag har och kommer att få. Och om ingen annan hjälper henne, så måste ju jag göra det.