Jag fick på inga som helst vis få en förkylning eller något otäckt virus för tillfället.Jag teamutreds på smärtkliniken 1-2 ggr/veckan, Arbetsförmedlingen kallar till "måste"-möten, Försäkringskassan kallar till överlämningsmöten, kommunen kallar till möte ang. mamma, rehab:en på sjukhuset vill dra igång den här veckan(helst för två veckor sen, men jag har inte orkat)...
Det är rena rama heltidsjobbet bara att vara sjukskriven!
Fram till nu har jag gått på den där lilla kvarvarande sparlågan, den där lilla extra skvätt med bensin som ändå finns i tanken fastän bensinlampan lyser.
Men i lördags började jag okynneshosta, igår började näsan rinna lite och idag kan jag utan att skämmas klassas som förkyld. Dock på väg att bli sämre än vad jag är just nu.
Det finns förstås många mindre fina ord som trängs uppe i hjärnkontoret över detta.
Jag vet att det blir vår ekonomi och min mamma som blir lidande om jag inte kommer iväg.
Ja, och jag själv förstås.
Samtidigt är jag fascinerad över hur länge motorn ändå har varvat runt denna gång. I vanliga fall brukar den skära mycket tidigare.
Jag kan ju inte göra mer än att göra så gott jag kan och jag vet också att det inte är rimligt att besöka något möte med 40 graders feber, hosta, halsont, illamående och en konstant rinnande snok.
Men som det ser ut nu, så måste jag försöka åka iväg ändå, hur jobbigt det än är.
Nej men hörru! Nu bäddar du ned dig och blir frisk, sen får du gå iväg på alla åtaganden när du inte är sjuk! Förstår att dert känns som du måste, men ingen som har 40 i feber orkar göra nåt! du är inte mer än männsika och det fattar väl folk hoppas jag!
SvaraRaderaSkogsnuvan: Inte ska du gå ut med 40 graders feber du som har ledvärk och allt. Du får bara igen det sedan. Mars i säng Krya på dig.
SvaraRaderaKrya på dig!
SvaraRadera