I ett annat liv

En del har frågat mig varför jag kallar min blogg för "I ett annat liv".
Det finns en förklaring varför.
Först och främst så ville jag kalla den nya bloggen något annat än den gamla, för det fanns så mycket tråkigt och ledsamt i den gamla som jag ville komma ifrån.
Samtidigt kunde jag inte blunda för de tråkigheter som fortfarande fanns och som kanske skulle bestå.

För er som inte vet så lever jag i misär med min egen kropp.
Jag har en diagnostiserad kronisk ledsjukdom, diagnostiserad kronisk muskelsmärta och ytterligare en misstänkt kronisk auto-immun sjukdom.
För att förklara kortfattat så att ni förstår: jag är fånge i min egen kropp.
Det är som att leva ett annat liv än det jag en gång gjorde.

Min hjärna funkar hyfsat bra, jag pratar lika bra som förut(men kanske inte lika mycket) och all humor har inte rört sig ur fläcken.
Men många års medicinering och handikapp i samband med sjukdomarna har gjort mig otymplig, orörlig och stor. Mycket stor!
Och jag skäms så mycket över hur jag ser ut att det hämmar min relation till sambon.

Men framför allt känner jag mig så låst, så fast, så fängslad - och inte på något bra sätt.
Ni som brukar springa av er tankar och frustration kan nog ganska lätt sätta er in i hur det skulle vara att inte kunna springa, knappt orka gå, när det kryper i hela kroppen av olust och stress.
Tänk er hur allt samlas på hög uppe i hjärnkontoret och aldrig får komma ut.

En alldeles för stor fågel i en alldeles för liten bur. Så känner jag mig.
Och det är det jag försöker reflektera i denna blogg.
Min vardag I ett annat liv.