Saker på ända

Förra veckan var en av de värsta jag upplevt på mycket, mycket länge.
Det var toppen av isberget, en stor chock som jag inte riktigt kunde ta till mig. Jag hoppas och tror att det mesta blev löst och att denna veckan blir ett startskott för den väntande framtiden.

Men allt ska väl inte gå hur lätt som helst antar jag...
Jag valde att även denna veckan ringa och "stöta på" lite hos FK. De har haft min ansökan i över två veckor och även om jag vet att en handlingstid kan ta upp till 30 dagar, så ville jag ändå ringa och kolla om något nytt hade hänt.
Jag har trots allt inte fått pengar sedan April och det känns.
Jag har inte kunnat betala in min del till det gemensamma kontot på nästan tre månader. Så jag vet att det inte bara är jag som känner, sambon har en lika pressad ekonomisk situation.

Men nu är problemet, att det uppstått en liten "tvist" om man kalla det så, emellan FK och min arbetsgivare. Och idag fick jag veta att jag troligen inte kommer att få några pengar förrän den tvisten är löst.
Jag har inga tidigare erfarenheter ifrån något liknande, men tvister i allmänhet är ju känt för dra ut på tiden.

Så om jag vaknade glad och lycklig, så rämnades fasaden svårt av det där samtalet.
Hur ska jag berätta för sambon? Jag vet att han tycker att det är jättejobbigt som det är.
Hur ska jag kunna betala för mig, betala räkningar, hyra, mat, det privata lånet? Mycket är förstås gemensamt, men det är ju lika illa när jag inte kan betala min del.
Vilken jäkla skit rent ut sagt!

Vad har JAG gjort för att hela tiden hamna emellan ramarna??