Lördag - festen

Idag glömde jag kameran. Miss i protokollet.
Men jag hoppas att andra tog de där bilderna istället.

Lördagen flöt på väldigt fint, kanske lite för bra när jag tänker efter. Går en sak för bra, så går en annan sämre.
Lite smärre saker och tekniska fel får man räkna med och lite nervösa är vi nog alla till mans.

Årets nya inslag som kallades "Wilma berättar..." bestod i lilla Wilma på hennes lika lilla ponny som hette Sally.
Till poppig musik, med en textad skylt i ena handen, red det lilla ekipaget in på banan och presenterade varje akt innan den började.
Jättetufft! Och väldigt sött! :)

Värmlandsvisan tappade luft och var lite falsk. Inte alls som förra årets bravur.
Men då hade jag svärföräldrarna på parkett, så då var jag ju tvungen att visa mig i mitt esse! ;)
Sammantaget så har det helt klart varit sämre versioner av sköna Värmlandsvisan, så jag är nöjd ändå.

Kadriljen fick stoppas två gånger pga lösa benlindor, men i övrigt var den toppen. Kalasfin! Jag är mäkta imponerad över deltagarna som är så duktiga!
Och årets nya kadriljmusik - även om den inte kan mäta sig med den gamla, hederliga - var bra. Den passade verkligen in med både tempo och stämning.

Besöket ifrån TV-kändisen Maria Montazami kändes jättebra innan showen, men väl framför publik blev det så nervöst att Hollywood-frun talade både stockholmska, värmländska, dalmål, Karlskoga-dialekt och Eskilstuna-dialekt.
Jag tar på mig allt. Det var jag som inte fick ihop det. Jag erkänner. :)
Men man får ställa upp och bjuda på sig själv ibland, även om det blir pannkaka av alltihop.

Maskeraden vanns i år av de otroligt seriösa tjejerna som var cheerleaders till häst. Med svår akrobatik och klockren hejaramsa, var vinsten ett solklart faktum.

Lite nervösa ponnyer inför hoppningen gjorde ryttarna ledsna och besvikna, men tjejer! Ni var ju jätteduktiga hela veckan!
Strunta i de där minuterna i lördags, det är sådant som händer och det gjorde absolut ingenting.
Ni är mina idoler ändå!

I år hörde alla stallgängets sång! Det var det stora problemet förra året.
Men i år fick vi till det och vi gjorde det bra! Fasen vad vi är bra! :D

Sång var också den överhängande faktorn som gjorde kvällen till natt. Och så småningom även till morgon.
Med pannlampor satt grabbarna Bror med en gitarr och Ola med en ukulele och läste noter och texter i mörkret.
Andra använde sina mobiler, tändare eller annat för att lysa upp texten i sånghäftena och sedan sjöng vi tills mörkret försvann och solen dagades i gryningen.
Halv sex på morgonen gick jag i säng. Trött, men nöjd!

Jag är väldigt trött och otroligt sliten efter veckan som gått.
Det riktigt suger ut energi ur kroppen fortfarande och då har det ändå gått ett par dagar.
Jag behöver lång återhämtning, det är som vanligt.
Men oavsett hur jag mår just nu, så ser jag fram emot nästa års Välingevecka.
Hoppas att tiden går fort! :)