Onsdagen är här, vi närmar oss mitten på denna vecka också.
Som vanligt varje onsdag, så sitter jag och ivrigt försöker svälja ner mitt illamående efter gårdagens medicinering.
På tisdagar intar jag min veckomedicin, och biverkningarna brukar sitta i lagom till fredagmorgon och starten på helgen.
Jag känner mig trött och hängig, ytterst asocial och jag mår otroligt illa. Vågar inte ens inta frukosten med risk för att få upp den innan den nått botten. Sitter och smuttar svagt blandad saft och försöker tänka på något roligt.
Utanför är det alldeles underbart väder, solen är på topp och himlen är så gott som molnfri. Allt är så grönt och grant och jag skulle bara vilja kasta mig ut på ängen nedanför fönstret och springa, tjoa, dansa och slå kullerbyttor - barfota och fri!
Plocka smörblommor och göra hela ansiktet gult genom att gnida in det med maskrosor. Känna vinden i håret och försöka springa kapp med de dykande svalorna.
Det skulle vara så otroligt härligt! Så befriande!
Ut och spring i grönskan med er allihop, ta vara på livet vet jag. För imorgon kanske ni också sitter där, med värk i lederna, stela som kylskåp och instängda. Ni sitter där, med svagt blandad saft och mår tjyvens och bara önskar att livet vore en fest igen.
Det är fasen inte roligt alltså. Gör något vettigt medans ni kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar