Lyckan är fullkomlig

Skam den som ger sig har jag skrivit tidigare.
Och det är väl rätt uttryckt just nu!

Dessvärre kan jag inte meddela några klara besked, men ni är säkert inte dummare än att ni förstår att det rör vårt boende.
Hoppas kunna berätta mer under kvällen eller imorgon för den som orkar läsa.

Nu känns det lite dumt att byta ämne, har man sagt A får man säga B heter det ju.
Men eftersom vi hyr i dagsläget så vill jag inte säga så mycket, för jag vill helst att våra hyresvärdar får veta ifrån oss om någon eventuell förändring, istället för att någon annan går och golar.
För även om allt låter tiptop just nu, så kanske det hela slutar med att vi står på ruta ett imorgonbitti. Och då har vi ju faktiskt inget att berätta för våra hyresvärdar i dagsläget ändå.
Bättre att ta tjuren vid hornen först när man behöver göra det!

Idag lyckades Lucy trångsamt ta sig igenom den lilla, lilla springan på altandörren som vi brukar andas igenom på dagarna. Så nu törs vi ju inte längre ha öppet där heller.
Vi är dock tacksamma för att vi var hemma när det hände och att vi hann få tag i lilltösa, innan hon trillade i klorna på "The Cat-astrofs" som gör byn osäker.
Strax efter tumultet insåg jag att jag lämnat fönstret i datarummet på vidglänt, och tillbaks där fick jag se Rufus visa hela härligheten med halva kroppen ute i rymden.
Hjärtinfarkt!

Ska bli så gott den dagen då vi sitter där på den framtida altanen, med öppna dörrar och fönster, och allt vi behöver bry oss om är om de kommer att dra in fåglar eller möss för dagen. :)