Ett enda långt töcken

Jag trodde att influensan hade nått sin kulmen sist jag skrev.
Jo tjenare, vad trodde jag?

Fredagen var helt klart det värsta i mitt minne vad det gäller att ha influensa. Ett enda långt töcken, men helt sanslös feberfrossa och...ja? Jag minns faktiskt inte så mycket, men jag vet att jag tänkte både en och två gånger.

"Nu dör jag snart".

Naturligtvis så vet man väl inte hur det känns att dö förrän man faktiskt är på väg att göra det, men att vara så dålig att man tror att man har nått botten. Jag tror att jag inte är ensam om känslan, och jag tror att många har känt och även känner likadant, när man väl ligger där och bara tror att man ska dö.

Nu känns det - gudskelov - bättre.
Fortfarande hosta, fortfarande snor till förbannelse, fortfarande ont i halsen(men det beror nog mest på hostan), men helt klart bättre.
Jag har lyckats förbruka en hel nässpraysflaska sedan i onsdags, näsdukar i mängder, flera förpackningar halstabletter, en hel flaska hostmedicin och en halv flaska slemlösande.
Där emellan har jag fullkomligt tryckt i mig vitlök.

Vitlök ja.
Dock är det väl så att man kanske ska äta lite då och då för att hålla en "gard" emot bacillerna. Jag vet inte hur mycket hjälper, men jag har fått för mig det.
Likadant med att äta vitpepparkorn om någon i närheten får magsjuka. Det hjälpte förvisso inte sist, men jag tror att det beror på att min kropp har för dåligt immunförsvar just nu.
I normala fall så fungerar gamla huskurer, och jag är glad att man har några med sig i ryggsäcken inför framtidens förkylningar.