..så brukar det oftast hända saker.
Sen mitt lilla "ryck" i fredags så verkar saker och ting ha börjat röra lite på sig. Skönt när det händer något, för det har legat lite för länge på hyllan alltihop.
Mitt mål är att vi ska kunna bjuda hem sambons familj på adventskaffe i december, och då ska banne mig allt vara klart. I allafall för gästernas blotta ögon. :)
Idag tog vi också tjuren vid hornen och besökte kenneln jag nämnde för några inlägg sedan. De hade bara den äldre av hanen kvar, som de vill ha ut på helfoder. Ana vad paffa vi blev när han och Cheyenne stod bredvid varann - och såg ut som enäggstvillingar!
Han var mysig och lugn, och nu ska vi fundera på om detta är något vi vill och tycker känns bra för oss och Cheyenne.
Innan vi besökte kenneln var vi också och såg ut en liten kaninunge som så småningom ska fylla tomrummet efter Gurkan.
Vi höll på att fastna på båda ställena.
Tjejen med kaninerna var jättegullig och en väldans massa djurprat blev det. Och så var ju kaninungarna så söta!
Vi blev stående med en varsin, jag och sambon, och inte var det helt lätt att välja. Valet föll dock till slut på en hane som var vit-brunbrokad, med ena örat uppe och det andra hängande.
På kenneln blev vi mottagna med stora famnen, och när klockan bara tickade på, fick sambon ringa och skjuta på sin arbetstid idag.
Som om inte hanen var gudasöt, så hade de förstås valpar på sju veckor med... Hade lätt kunnat gömma en under jackan och satt mig i bilen! ;)
Cheyenne fick förstås vara med och leka med deras hundar, och jag tror att vi åkte hem ganska motvilligt alla tre.
På hemvägen hämtade vi paketet med höstlökar som jag hade beställt.
Så nu hoppas jag bara att det vill sluta regna någon gång, så jag kan plantera dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar