Kutter och hutter

Det såg ut att bli en trist fredag.
Vi möblerade om i vardagsrummet igår, vilket resulterade i att kabelantenn-sladden till parabolen var ca sju meter för kort. Med andra ord: ingen TV.
Sambon skulle till sitt jobb i Karlskoga idag, så jag skulle bli ensam hemma.
Vädret växlade emellan snö, snöblandat och regn, och det kändes rått och kallt både ute och inne.

Som tur var fick jag en liten invit om att komma på fika hos en kär vän en bit bort. Färdtjänst beställdes och en besynnerlig taxichaufför såg så småningom till att jag kom fram, nödbedd å det grövsta...
Det var skönt att sitta i deras fina hus, det kändes varmt på golven och ljusen lyste så skönt och inbjudande på köksbordet.
En vän till som jag inte sett på flera år kom med sitt barn, och samtalen emellan amning, blöjor och kräks kändes bara finfint att lyssna på.
Jag klappade husets hund och tog lärdom för framtiden. :)

Det var skönt att komma hemifrån idag, för idag var en sådan där dag som hade blivit jobbig om jag bara varit hemma och inget hade hänt.
Men alltid så ska det vara så ruttet att komma hem så fort man varit ur kåken ett par timmar...
Jag förstår inte varför jag alltid ämnar att hamna i köldhålor varje gång jag flyttar!

Här hade man suttit och fått upp värmen och börjat slappna av lite i kroppen, så kommer man hem och blir vandrande pinne igen.
Golven var iskalla, muren var iskall, elementen var iskalla och alla fyra katterna hade bäddat ned sig under täcket i sängen.
Hunden är ju av polarsort och trivdes förstås.

Lyckas ratta upp elementen och ser på KW-mätaren i hallen, att idag blir det dyrt - igen.
Ut med hunden, trampar snett och får in vatten i de nya specialskorna. Inget annat att byta med, och vart tusan ska de torka inne i det där kylskåpet?
In med hunden, sätter mig mödosamt framför kaminen och andas ett par gånger. Det gäller att hålla sig lugn liksom.
Braständaren har gjort sitt och jag är inte bästa vän med tändstickor av diverse anledningar.
Slutar med att jag drar med mig hela täcket ut till soffan, slår på TV:n och bäddar ner mig.
Ja just det ja... Ingen TV.

20.30 kommer sambon hem, och då har jag precis lyckats få fyr i det sabla, eländiga, jäkla kaminhelvetet som ska hålla den här skolådan varm.
Och om vi fixar att hålla lågan brinnande så är den nog varm till på söndag.
Gissa om vi tittade extra noga på huset som var till salu på vägen till pizzerian?
Vi stannade nästan till och med...