Lugnet före stormen

Nu är det mycket bättre. Jag känner inte av någonting i varken huvudet eller nacken. Dock verkar den rinnande näsan ha fått ett uppsving(eller nedsving kanske..?), men det kan jag bjuda på efter de här helvetesdagarna!

Igår så trotsade jag allt vad värk, smärta, slem, snor och hosta innebar och begav mig ut bland folk.
Jag har varit sjuk så länge nu, så det finns inte en chans att jag skulle kunna smitta någon.
Och skulle jag så göra, så får jag väl bjuda på det med, haha!

Vi åkte nämligen in på en ljusvisning, ni vet en sådan som jag var inbjuden till i november.
Denna gång var jag dock själv värdinna, då jag hade gäster med mig till inbjudan.
Något som betydde att om mina gäster handlade för mer än 2000:- eller mer, så skulle jag få tillgodohavanden ur sortimentet för 20%!
Nu fick jag inte alls med mig så många som jag bjudit in, folk hade annat för sig denna lördag eftermiddag.
Det slutgiltiga antalet på fyra personer inklusive mig själv resulterade i närmast sörjande, dvs. min sambo och mina svärföräldrar.
Tillgodohavanden räknade jag därför helt bort, för det fanns ingen chans i världen att dessa tre skulle handla ljus och ljustillbehör för 2000 spänn.

Men tydligen var det mycket som lockade, för svärför slog upp stora plånboken och köpte saker för nära 1500:-!
Sambon och jag hade tittat på en del också, och med sambons namn på beställningen var vi så uppe i 2000:-. Och jag hade 400:- att välja produkter för! :)
Det var lottdragning också och svärfar gav oss tre lotter.
Kvällens första vinst gick till sambon, som gick fram och valde en fin "ljuskrona" som kostade flera hundra i produktkatalogen.
Kändes lite dumt att vi vann på svärfars lott, men han proppsade på att vi skulle ha den. Tack och bock!

Kvällens kulmen slutade i ett litet rum överfullt med utgående prylar och ljus, ett sk. rea-rum.
Där hittade jag och sambon prövade favoriter till mellan 20-50% rabatt, och efter en kopp kaffe och lite kakor i magen så åkte vi hem - nöjda, belåtna och smått ruinerade.
Men, ibland måste man få unna sig, och det var längesen vi gjorde det.

Idag ska vi åka och besöka en kennel för att skriva fodervärdsavtal.
Ja, nu är det då dags och det enda som nu kan komma emellan oss och vår blivande fodertik, är att Finlandsfärjan sjunker.
Kenneln som äger tiken har nämligen köpt henne från en finsk kennel, så hon ska importeras. Gissa om jag är överlycklig för att få följa med till Finland nästa vecka för att hämta henne!
Ska bli jätteroligt, och vi har metalt förberett oss i en och en halv månad för att få hem en liten hundvalp. :)
Det kommer att bli tufft för oss båda, men också mycket skojigheter.

Men visst känner jag ändå lite nu, när allt är tyst och stilla, katterna är ute, hunden sover, sambon sover och det enda som hörs är det svaga tickandet från köksklockan, att det bara är lugnet före stormen.