Hundvakt och arbetslös

Nu har det varit en riktigt svensk sommar igen de senaste dagarna. Regnet har vräkt ned och hela trädgården har varit en enda stor pool.
Sambon lilla örtland har badat, och basilikan ruttnar. Mina solrosor växer dock av välbehag efter husväggen, de är nästan 2 meter höga nu och ännu inte slagit ut! Vi skojade och sa att vi behöver klättra upp på taket och ta kort på dem om de blir högre.

Sedan i lördags är vi hundvakter åt sambons släkting. Varken jag eller sambon har någon erfarenhet sedan tidigare av stora hundar, bara mellanstora(borde heta mellansmå om man tänker efter).
Men nu får vi erfarenhet, för det är en riktig baddare till hund som knallar runt här hemma nu. Våra hundar ser ut som dvärghundar bredvid henne.
Står man vid diskbänken och försöker göra en smörgås, så kommer hon och lägger hela huvudet på bänken bredvid en. Hon behöver inte ens sträcka på sig.
Som tur är, så är hon otroligt snäll och väldigt lugn, och allt har varit mycket enkelt sedan hon kom.
Våra hundar accepterade henne direkt, så gjorde även alla katterna - något som är ganska ovanligt annars när det kommer hundar hit.
Jag tror att vi alla känner att det är en lugn och snäll hund helt enkelt, och hon har smält in jättebra här hemma.
Men imorgon ska hon åka hem till sig igen, och det kommer faktiskt att bli lite tomt...
Jag hoppas att de ska resa bort någon mer gång, så hon får komma hit igen! :)

Igår fick sambon gå från sitt jobb.
Det hade hängt lite i luften. Först så har han varit mycket sjuk och mått väldigt dåligt med sina arbetsuppgifter, och processen drog väl egentligen igång direkt när han inte fick jobba hemma längre. Vi förstod att det var något som var på gång att hända.
Han blev uppsagd pga arbetsbrist, och även om han kanske borde varit ledsen(för det är svårt att få jobb nu), så kände han bara lättnad över beslutet. Han mådde verkligen piss av det han gjorde.
Så idag ska han till Arbetsförmedlingen och ställa sig som arbetssökande, lämna in CV osv.
En procedur som är både jobbig och krävande.

Jag är mest orolig för att vår ekonomi ska gå åt skogen och att vi kanske måste flytta enbart därför. Vi bor inte superdyrt, men det finns helt klart billigare alternativ om man inte har pengar.
Men jag ska inte måla Fan på väggen än.
Jag har aldrig tidigare träffat en så flexibel människa som sambon, med så lätt för att lära sig nya saker och anpassa sig till andra människor och miljöer. Om någon kommer att hitta ett nytt jobb så är det han!

Och nu lyser solen och skänker mig lite glädje!
Skönt så länge det varar, hoppas att det får vara hela dagen.