Fransk musik och ultimate fighting

Jag vet inte riktigt vart världen har fört mig det senaste halvåret. Jag har helt plötsligt snappat upp nya intressen och fått en något udda ny musiksmak.

Att det blir mycket TV-tittande för mig som ofta ligger och ojar mig, det har ni kanske förstått vid det här laget.
Tidigare var jag en överlägset fjollig serie-drottning. Jag följde allt i serieväg som gick att se. Började till och med att se gamla serier som "Hem till gården" ett tag, men tröttnade ganska fort eftersom TV-kanalerna körde samma repriser åter hela tiden.
Så i våras började jag zappa allt mer(det var ju dessutom förträfflig träning för händerna), och började osökt och mycket otippat att stanna till på sportkanalernas utbud.
Och nu har jag blivit en inbiten MMA-följare och sitter uppe halva nätterna och tittar på när vältränade grabbar slåss med varandra i en bur(!).

Ni som verkligen känner mig, har redan insett att detta är mycket annorlunda. För jag är egentligen inte speciellt intresserad av sport över huvudtaget.
Jag älskar att gå på ishockey och jag tittar alltid på friidrott, och ridsport följer jag med det intresset att jag utövat det själv. Men annars är det noll intresse för sport.
Utom just kampsport nu då.

Började följa The Contender - Asia i våras, lite av en dokusåpa-tävling där utmanarna var duktiga muay thai-utövare från olika länder som kämpade för att bli den bäste "Contendern".
Timmen efter var det alltid The Ultimate Fighter (också en form av dokusåpa där deltagarna tävlade om att bli just The Ultimate Fighter), och jag satt ju liksom redan vid TV:n så varför inte titta?
Och sedan dess har jag tittat. Fastnade totalt!
Följer UFC-galor, UFC-matcher och The Ultimate Fighter förstås.
Det som först blev en halvdan grej, har nu blivit ett stort intresse. Hur i all världen gick det till?

Och inte nog med det. Jag har även fastnat för en helt ny(för mig) musikgenre.
Inbiten hårdrockskvinna som jag i botten är, har jag genom livet ändå fått en ganska bred musiksmak med åren. Men det har funnits musik som inte har velat fastna alls, eller som jag ens velat lyssna på tidigare.
Så gissa chocken för både mig själv och andra, när jag nu har helt vänt om och dagligen sitter och "chillar" till Shurik'n, Imposs, Sans Pression, Sinik och Wallen.
Fransk rap! Hip hop på franska!

Jag förstår knappt ett ord, men har hittat rytmen i detta. Skön musik som jag mår bra utav. Troligtvis är det bara bra att jag inte förstår vad de sjunger om, antagligen är det om gängbråk, mord, vapen och knark precis som i all annan rap och det blir man ju inte gladare utav precis...

Det är inte roligt att vara sjukskriven med alla smärtor och all ångest de för med sig, men samtidigt har det kanske till viss del varit nyttigt för mig också.
Jag har ju uppenbarligen öppnat mina sinnen för saker som jag inte ens velat tänka på tidigare. Saker som jag nu lärt mig att tycka mycket om.
Sen om det är så nyttigt att gilla när människor pucklar på varandra, det tål ju att diskuteras. Men fasen om jag inte ska ta och lära mig franska innan jag dör i allafall?