Oh Canada

OS-abstinensen har börjat lägga sig. Men jag är fortfarande för att emigrera till Kanada. Vilket fantastiskt land det är!
Tror faktiskt att Kanada är snäppet bättre än Gotland. Gotland är ju trots allt Sverige och styrs med därmed också med järnhand av den svenska regeringsbluffen med Reinfeldt i spetsen.
Jag vill flytta till utkanterna av Toronto och skaffa årskort till Toronto Maple Leafs hemmamatcher.
Sedan ska jag heala mig själv i alla deras fina parker som finns i mängder överallt. Och lyssna på kanadensiska nationalsången till både frukost och kvällsmat och känna mig stolt och snäll som alla andra kanadensare.

Jag har aldrig känt mig stolt och snäll i Sverige. Ändå är jag född och uppväxt här. I Sverige är man mesig, rädd och elak. Troligtvis för att man är så rädd. Rädsla kan utspegla sig på många sätt.
Sen är vi så snåla i Sverige. Vi är så snåla att vi inte ens har råd att bjuda på ett leende.
Och vi törs inte sjunga vår egen nationalsång i skolorna på nationaldagen, för invandrarna kanske tror att vi är rasistiska...

I allafall så fick jag en sådan otrolig gåshud av att höra alla I BC Arena sjunga "Oh Canada" efter att Kanada vunnit OS-guldet i ishockey, att jag grät bara av känslan.
Tänk att vara så stolt och fri. Och snäll. :)