De ska inte dö för tidigt, mitt uppe i sitt livs skede. Men tyvärr gör de det ändå och vi andra kan bara stå och se på, lyssna, sörja och sända varma tankar, kanske tända ljus.
Jag känner att det är så tragiskt. Även om han inte var en person jag stod nära, men han har ändå alltid varit med sedan flera år tillbaka och jag tyckte att han var en sådan härlig personlighet. Och han gjorde henne så glad och lycklig, lyckligare än jag någonsin sett henne tidigare.
De var nog varandras "kärleken i mitt liv".
Nu fick aldrig tiden och livet utvisa.
För den ena lågan slocknade alldeles för tidigt.
Och hennes lyser ensam kvar på gården de köpte tillsammans och i allt som finns runt omkring henne, där ser hon honom.
Och där finns han också, det är jag säker på.
Bara inte på samma sätt som förut.
Livet är så skört och man vet aldrig vad som händer. Därför är det så viktigt att ta tillvara det man har medan man kan. Det är så lätt att ta allt för givet.
SvaraRaderaDu skriver så fint ifrån hjärtat. Visst är det sorgligt när unga dör. Men så är tyvärr livet ibland. Var han sjuk han som dog?
SvaraRaderaÅh, vad fint skriver.
SvaraRaderaJag svarar här på det du skrev på min blogg: Jag bearbetar alla mina bilder i Photoshop, mer eller mindre. Det är enkelt när man vet hur man ska göra och när man vet hur det fungerar :)
Hej! Jag hoppas det är ok att jag skriver till dig. Jag är en ung tjej som försöker satsa på min dröm som smyckesskapare. Min önskan är att skapa personliga, vackra och hållbara smycken. Gå gärna in på min sida och kika runt. Jag önskar dig en fin dag! Anna
SvaraRadera