Vi har två hundar.
En ängel och ett ont barn med ett gott hjärta. Hm..?
Cheyenne är ängeln som aldrig ställer till saker, aldrig skäller och är av den varmaste, finaste natur en hund kan ha. Man kan se henne i ögonen och i samma ögonblick förstå att hon vet exakt vad man känner, tänker och tycker. Sen rättar hon sig efter det, för hon är verkligen precis så änglalik och rar som ingen annan.
Tequila å andra sidan är en evig tornado av energi(dock till och från ska tilläggas), som skäller på precis allt - gärna dygnet runt - och hittar på sattyg så man bara vill gråta ibland.
Hon fick i tidig ålder smeknamnet "Det Onda Barnet" och hur gammal hon än må bli, så tror jag inte att vi kommer att kunna lägga bort det.
Men hur änglalik och speciell Cheyenne än må vara, så tror jag att Tequila är något vassare ändå.
För make till känslig hund med denna otroliga intuition har jag faktiskt bara träffat en gång tidigare. Det var min gamle trotjänare Lucky.
Precis som Lucky hade, så har Tequila en alldeles otrolig förmåga att känna av sinnesstämning och likväl som min gamla hund så kan hon trösta mig torr från tårar på ett sätt som inte ens den bästa av människor skulle klara av.
Och även om "Det Onda Barnet" framträder med all sin energi lite väl ofta, lika mycket kan jag förlåta henne för hennes synder, bara för att hon har ett sådant underbart hjärta och en sådan underbar gåva.
När mitt liv är jobbigt så är Cheyenne ett otroligt stöd, där hon endera sitter, ligger eller står trofast intill mig i min svåra stund.
Hon är nära för att jag ska känna den mjuka pälsen och hennes värme, känna att jag inte är ensam.
Och lilla Tequila, hon ser till att jag inte försvinner.
Hon söker kontakt, tittar mig med jämna stunder i ögonen, pussar mig i ansiktet för att få ett leende, slickar mina händer när jag gråter.
Hon lägger försiktigt sitt huvud intill mitt och ser på mig med ögon så kloka som om de levat för alltid. Hon tröstar och får mig att orka.
Men ibland så är hon trots allt "Det Onda Barnet", även om jag alltid förlåter henne för vad hon än gör.
Som idag...
Hej du rara! Jag undra bara, är du ens medveten om hur otroligt bra och duktig du är på att skriva, formulera och berätta? Jag har nyss hittat din blogg och jag är mållös. Förstummad! Denna text där du berättar om hundarna är så vacker och fin att tårarna började rinna på mig. Ingen annan bloggtext har fått mig att reagera så ska du veta. Det är en fantastisk gåva du har! Jag hoppas att du aldrig slutar att skriva, för jag vill aldrig sluta läsa.
SvaraRaderaEn gråtmild Gerda
Hundar och katter förstår och ger så mycket. Vilkorslös kärlek på högre nivå är vad de ger. Har man en hund eller katt är man aldrig ensam.
SvaraRaderaDu, jag håller med Gerda. Du har en sällsynt gåva att skriva väldigt medryckande och bra.
Hallå! Jag är också en matte till en svart dvärgsnauzer som heter Filippa hon blir tre i höst. Hon är min bästa rehablitering som finns <3 så mycket kärlek hon ger!! Ha det gott, Liselott
SvaraRaderavad är det för hundar? kan man inte se en bild på dom? :o)
SvaraRadera