Flyttlådor, minnen och pappas jobb

Det är mitt i natten. Jag sitter vid köksbordet och tittar ut i mörkret genom stora, nakna fönster.
Inga gardiner, inte ens stängerna är kvar. Nyputsade av bästa svärmor några timmar tidigare.

Det ekar kusligt om man går in i det annars så mysiga vardagsrummet.
Det ekar lite i köket också, trots att det fortfarande är belamrat med flyttlådor och säckar med sänglinne och nytvättade kläder som ingen orkat vika.

Det kördes två flyttlass tidigare under kvällen med stora flyttbussen som svärfar lånat ifrån sitt jobb.
Vardagsrummet tömdes. Alla böcker i sina lådor åkte iväg. Alla filmerna, alla fotografierna och ena lådan med julsaker står nu allena i det nya huset.
I det snart gamla huset sitter vi och djuren.
Det är fortfarande drivor med flyttlådor staplade i hela köket.
Sovrummet är fortfarande fullt möblerat. Data-/gäst-/förrådsrummet är lika fullt möblerat. Liksom hallen och toaletten.
På toaletten surrar näst sista maskinen tvätt. Imorgon bitti ska den sista maskinen köras. Det blir sängkläderna som fortfarande är kvar i sängen. Sista natten i det snart gamla huset.

Det känns vemodigt.
Jag vill faktiskt inte flytta. Jag trivs så bra här.
Jag gillar att sitta och titta ut över sjön när jag äter frukost.
Jag gillar att fotografera båtarna och alla himlens färger ifrån vår altan.
Jag tycker om att titta på när hästarna noppar gräs i hagen. Blåser vinden emot mig känner jag deras härliga lukt, och minnen uppenbarar sig i hjärnan. Fina minnen av fina djur, fina vänner.

Över sjön ligger pappas gamla arbetsplats.
Ingen vidare utsikt egentligen, med en stor, grå betongklump.
Men den har minnen med sig den också. Minnen av pappa.
Minnen när vi fiskade på kajen intill betongklumpen, men inte fick upp fisk utan - mopeder(!).

Solen värmer underbart ute på altanen, där även snön lyser upp så vackert.
När det regnar, så smattrar det så högt på taket i vardagsrummet att man inte kan höra vad de säger på TV:n.
Den underbara värmen och det varma ljuset när kaminen i köket sprakar upp i en eld.

Jag kommer att sakna det här huset och dess ljus väldigt mycket.