Var det ens meningen?

Nu har jag två påbörjade utkast som jag inte orkat skriva klart och publicera här på bloggen. Jag får väl börja med det äldsta, så att allt kommer i rätt ordning.
Jag tar er i tanken till Tisdagen den 31 Augusti.

Flyttstädning.
Det är väl ingen som tycker att det är roligt att städa. Att flyttstäda är ännu värre. Då har man ju press på sig att allt måste vara perfekt innan man åker därifrån. För man vill inte göra om det.
Dagen började inte alls bra och den slutade inte lyckligt heller.

Vi hade knappt ens börjat dammsuga, förrän vår käre dammsuge-klenod övergav detta jordeliv för ett annat.
I ett svart moln av rök och en lukt som fortfarande inte lämnat huset när vi åkte därifrån, började sonika motorn att brinna.
För att vara av ett okänt märke och ha blivit utsatt för både hårt och krävande arbete i nästan 10 års tid, så måste jag säga att jag nog trodde att den inte skulle överleva så länge som den ändå gjorde.

Vi räddades av husets inbyggda centraldammsugare som vi faktiskt aldrig använt under våra två års inhysande i lilla huset. Men vi blev evigt avbrutna av dess överhettningsskydd som slog på hela tiden.
Tiden gick allt fortare och vi kom ingenstans i städningen på grund av krångel med maskiner!
Detta var dock inte sista maskinen som skulle krångla innan dagen var slut.

Jag skriver bara ett ord. Runt detta ord kan ni tänka er alla de mest oroväckande svordomar ni kan komma på. Lägg till hat och lurendrejeri. Och lite till.
Ordet är: GRÄSKLIPPARE.
En två år gammal STIGA-gräsklippare som krånglat från första stund sedan vi fick den. Den var NY när vi erhöll den!
Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om att en gräsklippare är så dålig.
Den påminner mig om en Golf jag ägde under en kort tid av mitt liv, den jäkla bilen som stod mer på verkstad än kunde köras.

Jag skulle kunna sitta en heldag och ösa galla över den förbannade gräsklipparen, men jag har inte ork att skriva ner skiten.
Den ville i allafall inte hjälpa till, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vi har tappat räkningen.
På en cylinder(tror jag), ett motorljud som inte ens kan beskrivas och säkert 100 stopp utan anledning, lyckades sambon få ner gräsmattans gräshöjd något sånär jämnt över hela trädgården.
Men det tog dubbelt som lång tid som det gjort i normal(are) fall.
(Ja, jag vet att vi borde ha stängt av den och kört den till Doktor Gräsklippare direkt, men vi hade inget annat val än att besluta oss för att försöka göra klart. Vi var tvungna att bli färdiga!)

Jag kunde inte göra så mycket mer än gå runt och dra runt skiten med en trasa inomhus och hoppas att någon skulle bli nöjd i slutändan. Jag blev det inte.
När sambon, med ett humör som inte ens ska beskrivas här, lastat in de sista sakerna i bilen, så tittade vi oss omkring.

Det var meningen att vi skulle granska oss själva i kjoltygen över vår flyttstädning, men jag blev istället erinrad om alla fina minnen, den fina kaminen i köket, vindens melodi i träden, solens ljus i det blå vattnet i sjön, hästarna som betade i hagen, doften av nyklippt gräs där det kändes som hemma...och doften av elbrand som satt kvar inne i sovrummet. :/
Vi kom fram till att vi gjort ett bättre jobb än vad den tidigare hyresgästen hade gjort innan oss för två år sedan, men nöjda med resultatet var vi då rakt inte.
Hade det inte varit för alla maskiner som på något sätt inte ville vara med, så hade det sett hundra gånger bättre ut. Men man kan ju inte få allt.

Vi har dock inte fått skäll. Än. Vi står fortfarande lite i beredskap att åka tillbaka och göra ett bättre jobb, det är väl därför vi inte fått någon ordning på det nya stället än.
Ett ord till: KAOS.
Alla som väntar på inbjudan och kaffe får vänta lite till.
Hav förtröstan och köp eget kaffe så länge. :)