Det står en spjälsäng i vardagsrummet.
Isärplockad, lutad emot filmhyllan. Vit. "Gungtassar" på benen.
Hon ringde idag. En gammal vän. Jag vet inte varför vi tappade kontakten, men jag blev sjuk, hon bildade familj. Summa summarum.
Hon sa för längesen att "när du får barn, då ska du få massor med saker ifrån mig!"
Sista gången hon frågade om jag var på G, jäste, eller på annat sätt undrade över om det var barn på väg var under försommaren förra året. Hon hade då sålt eller gett bort det mesta av alla de där barngrejerna som var tilltänkta mig. Hon undrade då om jag ville köpa hennes barnvagn för en symbolisk summa.
Jag hade precis träffat nya kärleken och att plötsligt ställa en barnvagn i hallen kändes inte som den lämpligaste av idéer.
"Då sparar jag sängen, men inte hur länge som helst!"
Idag hade hon väntat klart. Spjälsängen skulle bort, oavsett vart den hamnade.
Jag kände hennes besvikelse spira emot mig. Varför hade jag inte fått barn strax efter henne och planerna gått i lås?
Ja, varför inte? Varför var inte det meningen? Jag undrar själv...
Jag är inte gravid, vi försöker inte få barn i nuläget även om vi båda vill ha barn. Men vissa saker har sin tid och i vårt fall är det inte bara att "köra på".
Det är massor som ska klaffa och planeras, inte minst med alla mina mediciner. Jag har inte börjat trappa ned på dem än, så det är verkligen inte något hett ämne för tillfället.
Jag längtar tills det är dags, är väl nästintill sjukligt inriktad på det. Men det är alltså inte att "bara".
Trots ovanstående.
Jag tackade ja till spjälsängen. Jag fick med den hem. Den står i all sin prakt och lyser i hörnet snett framför mig. Isärplockad förvisso, men skinande vit och vacker och väldigt, väldigt inbjudande.
Jag trodde att jag skulle må väldigt dåligt över att ha en barnsäng här hemma. Jag trodde att jag skulle gråta, sörja, gråta lite mer och totalt gå in mitt svartaste mörker.
Men det har jag inte gjort.
Det känns bra att den är här. Det känns som att den ska vara här.
Visst är längtan något starkare än vanligt (och i vanliga fall är den otroligt stark), men jag mår inte dåligt.
Så om min intuition säger att det ska vara en spjälsäng i hemmet...borde det inte vara dags för ett barn till den snart då också..?
kan bara hålla med :D lyssna till din intuition den ger oss det bästa svaret även om svaret kan dröja å komma när vi minst anar det. oavsett vad det handlar om.
SvaraRaderakram
det är väl roligt att du känner så men tänk om det aldrig blir några barn? då blir det nog vldigt jobbigt att ha en spjälsäng hemma....
SvaraRaderaTa det lugnt bara och fokusera inte för hårt på att du bara MÅSTE få barn så ska det nog gå bra.
SvaraRaderadet BEHÖVER inte bli jobbigt att ha en spjälsäng hemma om det inte blir några barn, allt beror på hur man tar det. och för mig känns det som att H verkligen har tålamod och TAR DET LUGNT när det gäller att skaffa barn.
SvaraRaderaför mig känns det som att omgivnngen oftast har det svårast med de "problem" som man lever med. undrar varför.
alla har sådana jätteproblem med att jag inte tål färgämnen och konserveringsmedel i mat. jag har inga problem med det men alla andra har det. konstigt eller...
din undran H om min städmaskin. köpt på halens finns även på ellos bra om man har konto. men det säljs på twins tv shop oxå och går att delbetala. just nu kostar den 999:- är super nöjd med alla mina ångmaskiner. å just den här så är den den lättaste jag haft hela maskinen väger 3 kg. sen kan man ju dela den å använda den lilla handenheten då väger den mindre. jag köpte till bärhandtag så jag kan ha den över axlen som en väska. mycket skonsamt.
kram