Ikväll är det äntligen handikappridning igen!
Jag har varit borta i tre veckor pga förkylning, 40-årskalas och att sjukdomen har besvärat mig mer än vanligt. Den här überkylan gör inte saker och ting lättare när man har ledproblem.
Det är mitten på mars och -20 grader kallt, det är ju helt sjukt! Mindre än två veckor kvar till påsk och det känns som att vi är i Januari och vistas i Norrland samtidigt.
Det är inte så mycket snö kvar, men så att det täcker iaf. Tur är väl det, för annars vet jag inte om vattnet skulle klara sig.
Men på den fronten har vi åtminstone tur(peppar, peppar..!), inget fruset vatten och även om det behöver eldas 24/7 för att hålla värmen här hemma, så går det bra.
Det är tungt och stelt och gör ont, men det kunde absolut vara värre.
Jag är fortfarande husänka, men sambon är här med jämna mellanrum och bär in ved och den hjälpen är jag oerhört tacksam för.
Husänka ja...
Men snart kommer svärmor och hennes make hem, så då har jag äntligen min karl tillbaka på 100% i vårt hem igen. Som jag längtar!
Vi tog en heldag igår och lagade mat och såg på film, promenerade hundar och kramades massor. Skönt!
Och saknaden efter honom känns lite lättare nu, för nu är det ju bara drygt en vecka kvar, inte fem!
Nu är det bara ridningen kvar utav den här helgen. Längtar faktiskt.
Eftersom det har gått fyra veckor sedan sist, så kommer jag att få ett helvete imorgon och troligen på tisdag med(träningsvärk+ledvärk+stelhet), men jag tar det. Det är värt det!
Det roligaste är hur saker och ting har ändrat sig med åren.
När jag var yngre så var det roligaste att rida, träna och tävla och det tråkigaste var allt utöver.
Nu brukar jag se till att vara ute i så god tid att jag kan gå runt och klappa och gosa och borsta(om händerna vill) med ridskolehästarna i över timme innan det är dags att sitta upp!
Och om jag orkar så brukar jag gå runt och bara vara i stallet en stund efteråt också, bara för att det är så mysigt och det gör mig så glad.
Kanske det har blivit lite människa av mig också trots allt. ;)
Så skönt att du har gubben hemma snart. Hästar är nog en tröst och glädje för många människor. Jag som hade en pappa som var hovslagare och stallet fullt med hästar för jämnan har aldrig riktigt lärt mig tjusningen, kanske för att det var vardagsmat för mig. Nej hundar och katter och vilda djur har varit min glädje, men hästar nej
SvaraRadera