Lekdag!

Igår på sena eftermiddagen kom brorsonen hit och vi hann med att titta på "Ice Ige 4" alla tre, innan grabben tog med sig ett dussin leksaker som han badade med i badkaret.
Sen upptäckte vi snabbt att golvbrunnen under karet behöver en rensning, för när vi drog ur proppen så svämmade hela badrummet över... Nåja, det får bli en annan dag.
Lite kvällsmat intog vi tillsammans vid köksbordet (lite chockartat, för jag och sambon sitter alltid och äter framför TV:n) och prat om morgondagen, innan det var dags att nanna kudden.

Senast kl. 21 ska han vara i säng hade pappa/brorsan sagt, men det blev lite sent och först 21.15 började vi läsa godnattsaga. "Lille Hiawata och fisktävlingen".
Och det var så roligt och mysigt, så när lillkillen frågade om inte vi kunde läsa en saga till när den första var slut, så sa jag glatt ja.
Vi avslutade kvällen med en Peter Pan-berättelse.
Sen var det ju förstås lite jobbigt och svårt att somna så här första natten på ett nytt ställe, men han låg tappert kvar i sängen och jag satt och gungade på gungstolen i rummet. För det var lite läskigt att vara ensam i ett rum på kvällen.

22.30 hann klockan bli, men sedan dess har han sovit som en stock och gör fortfarande. :)
Jag har lovat att väcka honom i god tid till sommarlovsprogrammet på TV.

Idag har vi planerat in en lekdag!
I den mån jag orkar förstås, men jag tror att det ska gå bra.
Jag kom relativt snabbt ur sängen ganska så tidigt idag, och det brukar vara ett gott tecken för dagsformen.
Och den lär behöva vara god när man ska underhålla en 7-åring!
Jag hoppas så att det ska bli en bra dag och att jag inte är en för tråkig faster. Det är nog min enda rädsla, att jag inte ska vara rolig och bra nog.

"Säg nu inte ja till allt", sa brorsan.

Det är ju nästan lättare sagt än gjort när man vill vara roligast, snällast och bäst.
Men jag sa faktiskt nej till att äta vid TV:n igår och jag sa nej till att åka gocart idag.
Usch vilket monster han ska tro att jag är!
Bäst att vi gör något riktigt roligt idag, annars kanske jag förlorar min "bästa-image". ;)

Skojigt men också ledsamt

Så har hästveckan gått med råge och jag tog en time-out den här veckan och bara vilade, sov, kurerade mig(för jag vaknade ju förstås genomförkyld på söndag morgon förra veckan) och tittade lamt på dåliga TV-repriser.

Det är likadant varje år, men trots att det är så jobbigt efteråt, så känns det ändå värt det. Det är så roligt att träffa alla vänner och alla nya människor varje år, liksom det är kul att få se hur långt ryttare och hästar har kommit sedan förra året.
Jag kommer att försöka göra en likadan vecka nästa år, och nästa, och nästa... Det finns egentligen bara en sak som skulle hindra mig.

Nästa vecka bör dock energin vara på topp igen, för då kommer minsta brorsonen att flytta hit i några dygn. Han kommer på onsdag och ska troligen stanna till på fredag.
Det ska bli så roligt!
Jobbigt också, för grabben har energi för hundra ungar, men mest roligt.
Vi har inhandlat lite roliga "sommarleksaker", såsom en uppblåsbar pool, badminton-set, fotboll, swingball-set och lite nya barnböcker.
Kanske dumt att köpa en massa nya grejer för bara några dagar, men sambon jobbar långa dagar nästa vecka och då ska vi sitta här hemma, jag och lillkillen. Då är det bra om det finns lite att göra!
Och grejerna försvinner ju inte, de har vi ju kvar. En liten investering alltså. :)   

Även om det var skojigt att ställa i ordning ett rum till grabben, så kändes det dock ganska vemodigt. Allra helst hade vi velat göra ett babyrum till en kommande liten egen knodd, men det verkar inte vara vår närmaste framtid. :/
Vi får väl vara glada för att vi får låna ett barn lite då och då, och ett barnrum blev det ju ändå. Bara inte ett som vi helst hade velat ha.

Hoppas att junior kommer att trivas iaf och att det blir bra, fina och glada dagar!
Så här ser rummet ut nu:

Där fick jag för att jag för en gångs skull var glad!

I söndags var det dag för min ridgrupps eget lilla "KM" - klubbmästerskap!

Mina bästa fyra ben vid namn Sissi och mina säkraste två ben vid namn Matilda, var som vanligt mig behjälplig vid denna stora dag.
Jag och de andra sju rörelsehindrade som kämpat hela hösten och våren med att bli starkare, modigare, stabilare, tålmodigare, gladare och mer harmoniska som både ryttare och personer, skulle som avslutning rida ett dressyrprogram för domare. En domare som enligt alla konstens tävlingsregler skulle bedöma, poängsätta och kora en etta, en två, en trea och fem fyror.

Programmet vi skulle rida gick enbart i skritt och alla fick ha sina ledare, men ledaren fick inte hjälpa till med vägar eller säga något.
Matilda peppade mig innan och det behövdes, för jag var sjukt nervös. Jag började till och med känna av tecken på syrebrist strax innan det var min tur och visste inte riktigt hur detta skulle gå.
"Min" häst Sissi gjorde det hon gjorde bäst, hon tog helt enkelt över och visade hur saker och ting ska gå till, och det var nog det som gjorde att vi slutligen fick stå där som segrare och hämta den blågula rosetten.

Vi vann!
Definitivt årets prestation! Jag är så glad och jättenöjd över hela året som jag kämpat de där söndagarna. Att jag ibland åkt dit, fastän det kanske inte varit den bästa av dagar och fastän jag nästan aldrig tagit mig ur sängen dagen efter.
Nu känns det att det var värt det!
Det hade det i och för sig gjort oavsett vinst eller inte, oavsett färg på rosett, men jag är faktiskt en tävlingsmänniska.

Men åter ett MEN...
Ja, jag har tävlat i dressyr förut för längesen när jag var frisk och hade egen häst.
Jag har flera rosetter av olika valörer här hemma som ett minne av alla tävlingar, alla helger, alla långa dagar på tävlingsplatserna.
Så frågan som en del verkar ha ställt sig efter min vinst i söndags: Var det verkligen så konstigt att du vann när du har tävlat och ridit så mycket förut?

Och i mitt känsliga huvud blir frågan till: Är du verkligen en värdig segrare med din ryttarbakgrund?

Ja, det kan man ju fråga sig...
Men om jag får dra lite kort info för er som känner er missunnsamma:

1. Jag har inte en suttit på en häst mellan januari 2007-september 2012.
2. Det behövdes en ramp, en väldigt snäll häst och fyra personer för att jag skulle kunna sitta upp första gången i september förra året. Jag orkade bara skritta i 10 minuter med ledare och jag grät nästan hela tiden. Det var sanslöst mycket känslor som vällde upp.
3. Det behövdes en ramp, en väldigt snäll häst och fem personer för att jag skulle komma ur sadeln efter de där 10 min.
4. Jag sitter alltid upp och av med ramp och minst två personer fortfarande.
5. Jag rider alltid med ledare.
6. Jag skrittade enbart i mellan 10-25 min mellan september-december.
7. De sista två gångerna i december provade jag att trava några meter, med två ledare och hjälprem. Jag har varken ork eller styrka för att rida lätt och sitter enbart ned i trav.
8. Under vårterminen har jag travat lite mer och lite längre, men jag har fortfarande ledare och hjälprem. Jag har fortfarande inte klarat av att rida lätt.

Mitt mål till/under nästa år är att rida lätt i trav och ha nog med balans och styrka för att hålla i tyglarna samtidigt. Men jag kommer inte att försöka göra det utan ledare!


Så nej, det är klart. Jag borde ju utan tvekan ha slagit varenda stackars jäkel hur lätt som helst för att jag tävlade för 13 år sedan... Ni har sååå rätt i det.

Snöhunden Cheyenne (bildserie)

Lite rörigt

Så har det nästan gått en vecka igen...

Jag sitter med en ny dator sen helgen och hjälp säger jag bara!
Jag som trodde att jag skulle bli som ett barn på julafton. Icke!
Min sju år gamla PC med Windows 4(eller något sånt) och jag, vi var liksom väldigt kompatibla och på samma nivå. Jag insåg väldigt snabbt att PC år 2013 och Windows 8 chockade mig intellektuellt och sparkade ut mig som en illaluktande fis i rymden...

Istället för att surfa bort helgen, satt jag framför TV:n och surade och vägrade ens starta datorn. Och då hade jag ändock fått hjälp med det mest väsentliga utav exet/dataproffset.

Nåväl, allt behöver ju lite tid ibland och jag får väl säga att den inte är så tokig trots allt. Det här med upplyst tangentbord är ju suveränt, då jag gärna sitter och surfar i nattsvarta mörkret.
Det är väl Windows 8 som suger, förstår inte varför jag ska ha en massa appar i datorn?? Med risk för att låta som en kärring, men det räcker väl att ha dem på mobiltelefonen?

Sambon och jag träffas inte alltför ofta, jag är fortfarande husänka och han är fortfarande djur- och husvakt.
I går tog vi dock tillfället i akt att åka in till badhuset och bekanta oss med nya "upplevelsebadet" på hemorten. Om datorn var en spark i rumpen, så var plaskandet i varmt vatten en succé!
Både jag och mannen njöt och hade roligt. Antar att vi båda sov som klubbade sälar hela natten lång på varsitt håll med.
Jösses vad trött man blir av att bada!

Idag ska jag försöka komma iväg med en låda till en insamling för en sexbarnsfamilj vars hus brann ned till grunden före helgen.
Jag har samlat ihop gardiner, sängkläder, en matberedare, ett våffeljärn, ett smörgåsjärn, sällskapsspel, några väskor och lite annat smått och gott.
Barnkläder har jag tyvärr inga att bidra med och föräldrarna i familjen drog betydligt mindre storlekar än både mig och sambon.
Kläder på kroppen och tak över huvudet är ju självklart viktigast, men jag tror inte att man fattar vad mycket det är man förlorar när allt försvinner.
Så därför tar jag med lite husgeråd och sånt som de förhoppningsvis vill använda och har nytta utav tills de kan köpa nya grejer så småningom.

Det känns futtigt det där i min låda, de kanske inte vill ha det alls. Men det är vad jag kan bidra med och har man möjlighet att hjälpa till, så tycker jag att man ska göra det.

Värmländsk ordlista

Hundbus i vardagsrummet :)

Mia på Grötö

Ikväll är det dags för det femte programmet med Mia Skäringer som värd.
Jag tycker mycket om det, för det är enkelt, nära, lagom roligt och lagom sorg och små, härliga inslag av karaktären Tabita och hennes sköna tankar om livet i allmänhet.

Tittar ni med?
Har ni missat, så är det aldrig för sent i nutidens eviga reprissamhälle!
På TV4, kl. 21.00 ikväll, gästar Danny Saucedo, Mia Törnblom och Rikard Wolff Mia på Grötö. :)

Köksgardin för billig peng

En kompis kom hem häromdagen och vi satt och pratade bort ett par timmar över några koppar.
Jag hade precis börjat kämpa med arr byta ut julgardinerna emot ljusare, "vårigare" varianter i fönstren och gnällde lite över att jag fortfarande inte, efter 2,5 år i huset, hade hittat någon passande gardin till köksfönstret.
Hon berättade att hon hade lite tyg hemma, om jag ville så kunde hon sy upp en kappa?

Ja tack. Varför inte?

Idag kom hon, med vad jag trodde skulle vara en hemsydd gardinkappa, men som istället visade sig vara en sprillans ny hissgardin i jättefint tyg, helt klart passande ett kök.
Hon hade själv beställt hem den i höstas, men tyckte inte att den passade hemma hos henne alls. Och eftersom returfrakten var så dyr så tänkte hon att dottern kanske var intresserad.
Tur för mig, så ville inte dottern ha den, så nu hänger det äntligen en fin gardin i mitt köksfönster, helt ny, för nästan inga pengar alls. :)

TACK!

 Bild lånad ifrån Jotex.se

Berättelsen om Pi ~ Life of Pi

Bio med älsklingen blev det igår och det var filmen Berättelsen om Pi (Life of Pi) som vi såg.
Vi såg den i 3D-version och även om jag inte sett den i original, så rekommenderar jag den skarpt i 3D!
Väldigt bra och häftiga effekter som helt skulle ha uteblivit annars.
Under hela introt satt man och log och skrattade till över de olika händelserna, kanske är det så man känner sig när man är lite hög och hallucinerar samtidigt?? :)

Jag hade väldigt svårt att se vissa av djurscenerna, efter som mitt hjärta blöder för djur som far illa på något sätt. Kan ju inte berätta några detaljer, för då förstör jag ju allt för er som inte sett den...men ni som redan varit iväg vet förstås vad jag menar.

Mycket känslor, tankar och djur som far illa till trots, så genomsyras filmen av en underliggande humor och vi skrattade ganska ofta.
Gå och se den! Och gör det på bio. I 3D!
Den kommer att vara bra hemma på TV:n i DVD-spelaren också, men man kommer att missa mycket av det fantastiska äventyr vi fick vara med på igår.

Nu tar vi oss nöjet

Usch vad deprimerande läsning detta år har bjudit på än så länge. :/
Smärta, elände och kärleksbekymmer.
Det är skönt att få skriva av sig, men hur kul är det att läsa om skiten hela tiden? Inte alls skulle jag tro.
Jag skriver för mig själv, men någonstans så finns det ju ljusglimtar. Varför bara skriva om allt det mörka och nattsvarta hela tiden?

Idag ska jag och älsklingen ta oss tid, råd och nöjet och gå på bio!
Berättelsen om Pi står på dagens schema.
Vi älskar båda att gå på bio och vi ser fram emot filmen med spänning.
Jag har inte läst boken, men oftast gör man ju sig en tjänst i att se filmatiseringen först och läsa boken efteråt.

Någon som har sett filmen eller läst boken, eller kanske både och?

Trerätters nyårsmiddag

Gårdagen firades i lagom stämning, ro och takt med ett annat par hemma hos oss. De hade med sin hund och sov över.
Vi började det nya året med att nästan ställa till med skogsbrand, då en av våra thailändska rislyktor (som vi inte hade tillstånd för) flög rätt in i en kungsgran och fattade fyr. Tack och lov att det regnade och hade så gjort ett bra tag! Elden fick inte fäste, och även om det glödde länge, så dog elden till slut. Puh!

Nyårsmiddagen blev en trerätters som föll oss alla i smaken, även om jag fuskade med min LCHF när det gällde desserten...men det är ju bara Nyår en gång om året!

Förrätt: 

Heta räkor i kokosmjölk med avocado, tomatsås, krispig sallad och röd lök. 

Vitt vin (Tre Apor).

Varmrätt: 

Pepparbiff med rättikagratäng, rödvinssås och stekta grönsaker. 

Rött vin (Chateau Mont-Redon).

Dessert: 

Vit chokladmousse med mosade, limemarinerade hallon. 

Kaffe och whisky eller Baileys.

Söndagens hjälte:

Denna veckas hjältinna, vid namn "Sissi", var betydligt gladare i verkligheten än vad hon ser ut att vara på bilden! 

Tack kära du!

Söndagens hjälte:

Jag är så tacksam för dessa underbara djur som låter mig flyga en gång i veckan igen!

Vad hände egentligen i söndags?

Jag har varit tyst och jag ber om ursäkt för det.
Det skedde en känslostorm i söndags och dagarna efter har varit jobbiga på flera sätt. Mest fysiskt, men också känslomässigt.

Jag har inte riktigt ork eller någon lust för att skriva något idag, men jag ska ge er en bild som ledtråd iallafall.

Tack kära du, för att gav mig chansen att flyga!

Om inget oförutsett händer...

Igår ringde det en mycket tillmötesgående och vänlig människa ifrån föreningen och jag fick väldigt bra information om varför det inträffade hade hänt och varför det hade blivit så rörigt. En ursäkt fick jag med, och även om jag inte bett om någon, så kändes det bra.
Så om nu inget oförutsett händer, så ska jag iväg på söndagkväll den här veckan!

Jag är väldigt nervös, men det ska bli jätteroligt. Om nu bara kroppen fungerar på söndag så att jag verkligen tar mig iväg, så tror jag att det kommer bli en start på något som kommer att ha flera positiva aspekter i mitt liv.
Jag har som jag har skrivit tidigare, tänkt tanken i flera år, så att nu äntligen ha kommit till skott...det är ganska skönt på flera sätt. Sen att det blev så dålig start på det hela...ja, jag trodde väl jag med att detta inte var meningen. :/
Men nu hoppas jag att det är det trots allt!

Att se möjligheterna

I vintras träffade jag en tjej på rehab:en som hade varit make up-artist. Eller, hon var ju det, men hon kunde inte längre jobba som det, eftersom hennes händer - liksom mina - inte fungerade som de skulle längre.
Trots detta var hon jättefint sminkad där vi satt och värmde upp lederna med händerna i varm paraffin inne i plastpåsar, som i sin tur var instoppade i de jättestora grytvantarna.

Jag som är naturligt blekfis kunde tillslut inte hålla mig. Jag var bara tvungen att fråga om det var hon själv som lagt den fina make up:en. Och det hade hon! Wow!
Vi började prata och jag berättade om mina inlandsproblem i att inte kunna rama in ögonen längre, eftersom att hålla i kajal inte alls går och kladda runt mascara är ett tidsfördriv som tar både tålamod och must ur mig.

Här ska jag dela med mig av de tips som hon gav mig och som gjorde att jag äntligen vågade börja sminka mig lite försiktigt igen:

******************************

1. Strunta i underlagscreme och använd bara lite foundation över mörka ringa under ögonen/över blemmor/rynkor. Här kan man leka med fingrarna, för det finns ju inget som redan är påsminkat som man kan förstöra. Ta en stor puderborste med kraftigt handtag, använd solpuder(sommar) eller ett hudfärgat puder och "tjoffa" över litegrann, så du inte ser för blek ut. Får du för mycket puder på borsten, så blås av det innan du har i ansiktet.

2. Varför måste det vara svart kajal? Du ramar in ögat lika fint med en ljus färg, du ser till och med piggare ut då, än när du använder en mörk färg. Ljust förstorar helheltsintrycket, mörkt förminskar. En ljus kajal gör att du inte heller behöver få panik över "raka linjer", det syns inte alls lika väl om du kladdat lite, som när du använder en mörk. Se till att du köper en penna som är så lång som möjligt. Hittar du ingen som är så tjock att du klarar att hålla i den själv, så använd ett penngrepp som du känner dig trygg med. 
(Ett penngrepp är en gummigrej som man klär pennan med för att få ett stabilare och bättre grepp, och sådana har jag flera stycken.

3. Använd en mascara med böjd borste. Se också till att det är ett grovt hölje på mascaran. Det är lättare att lägga på mascara med ett handledsstöd, endera sittande på toaletten med spegel framför sig eller om du kan lägga armbågen mot ett stöd när du står upp.
(Ja, här fick jag frångå mina principer och byta märke för att hitta en mascara som jag kände att jag fick ett bra grepp runt. Böjd borste var nytt för mig, men ack så fantastiskt!)

4. Om du vill använda ögonskugga och rouge, så använd rougen till båda. Lite rosigt på ögat gör att du ser frisk ut och du behöver inte oroa dig över att färgerna i ansiktet inte går ihop.
Se bara till att ha en bra borste som endera är tjock, eller som du kan ha ett penngrepp på.

5. Läppstift? Välj bort den mörka eller röda och använd ett ljusare stift. Börja inne på läppen och jobba försiktigt ut. Även här är ett tjockt och greppvänligt hölje/förpackning att föredra.
(Detta bryr jag mig inte om, jag har alltid varit en lypsyl-tjej. Men det är svårt att hitta en greppvänlig sådan ska ni veta...)

6. Blekfisar har ofta problem med obefintliga ögonbryn. Men dessa färgar du lättast hos frisören(som också plockar och formar) eller med hjälp av en kompis. Vill du mot all förmodan måla dem, så är det rejäl penna och/eller penngrepp som gäller. Och måla lite och försiktigt, helst i en snäppet ljusare färg än vad du tror att du behöver/vill använda. De flesta målar sina ögonbryn för mörkt.
(Mina ögonbryn brukar jag faktiskt färga med just hjälp av frisören eller en kompis. Det är som sagt, mycket enklare.)

 7. Om det blir kladd och du bara vill gråta för att du inte ens får tops ur asken och bomullen fastnar i de målade ögonfransarna...köp hem bomullsrondeller! De är mindre, men pressade och går att vika eller rulla runt en penna eller liknande om man behöver. Använd fantasin! Det finns sk. automater som man kan lägga dem i och sätta på väggen, så slipper man bråka med förpackningen.

8. Låt det ta tid. Hela dagen om det behövs. Vi må vara sjukskrivna, ha ont och må skit på alla sätt, men vi kan iallafall försöka ge oss själva lite av den där tiden. Alla andra ska inte ha den.

******************************

Så med dessa tips har jag under hela våren och sommaren experimenterat hemma framför spegeln. 

Många tårar och otroligt mycket ilska har jag tampats med samtidigt. Och smärtan när man spänner och fokuserar...

Bara för att jag fick dessa verktyg av den här braiga tjejen, så blev ju inte allt bra direkt. Men nu tycker jag själv att mascaran faktiskt ser riktigt bra ut och jag har vant mig vid den ljusa kajalen, som faktiskt gör att jag ser betydligt piggare ut. Och det är roligt att kunna göra det lite då och då, som igår när vi var på bio!

Inte nog med att jag fick en massa bra tips och hjälp, jag fick också insikten i hur en annan person med svårigheter har hittat sina möjligheter. Jag har själv några grejer som jag kommit på att jag kan göra för att underlätta vid vissa saker, såsom dusch bl.a. Men man vidgar sig än mer när man ser att även andra gör det och på sina sätt.

Den här tjejen kanske aldrig kommer att kunna gå tillbaka till sitt yrke igen, men hon tog fram möjligheter för att ändå använda sig av sina kunskaper i den mån att det passade henne och hennes vardag. Och det är det som är att se möjligheterna.

Hästveckan har börjat

Nu har den årliga hästveckan i bygden börjat.
Hästar, ponnyer, människor och hundar för hela slanten hela veckan alltså.
Förhoppningsvis så kan jag påbjuda lite bilder under veckan, men idag får ni nöja er med ett kort inlägg om turbulens och skoj och kaos och socialism.

Så.

Nu är det färdigt. ;)

Campadre

När man ligger sjuk, så hittar man ibland saker som man annars inte ens skulle kunna ha letat efter.
Men nu är jag också medlem på Campadre och kan absolut rekommendera er att joina!
Det kostar inget och här kan man absolut göra fynd!

Blev visst lite bloggledigt där

Hoppsan, vart tog alla dagar fram till idag vägen?
Hockey på fredag, underliga nattsamtal på lördag, hockey på söndag, trevligt besök och film på måndag.
Där fick ni en snabbresumé!

Varför så mycket hockey på en och samma gång? Ja, det kan man ju fråga sig.
Men köpte man biljett till fredagsmatchen, så fick man biljett till söndagsmatchen på köpet. Och det tackar jag inte nej till.

Lördagen gick åt till TENS (tack för att jag fortfarande får låna den!) och vila, även om natten till söndag bjöd på några telefonsamtal som drog mig ur min skönhetssömn. Efter fyra stängde jag av ljudet på telefonen, så jag fick frid i allafall.
Låg dock ett tag och funderade på om någon skulle komma och knacka på dörren om jag inte svarade, men jag vet mer än tror att mina kära hundar har satt sig i respekt förut och somnade därför tryggt.
Som tur var fick vi alla sova ifred utan objudna gäster.

Söndagsmatchen var bland de roligaste jag skådat på länge. Det var en snabb och rolig match rakt igenom, alla tre perioderna!
Att det dessutom satt en liten tjej med (vad jag tänkte på) en aning av tourettes några rader bakom, gjorde inte matchen sämre - tvärtom. Det var längesen jag skrattade så mycket!
Hon var alldeles underbar och till slut satt hela sektionen och skrattade hjärtligt. Inte åt henne, utan med henne.
En suverän hockeymatch på alla dess vis!

Måndagen tillät jag mig att sova lääänge, men till slut var det så kallt i huset att det bara var att sega sig upp och börja elda.
När inte hundarna vill ligga på golvnivå och dessutom försöker komma under täcket, då vet man att det är kallt!
Det gjorde ont i kroppen igår, men jag tvingade mig ut på en kort promenad med hundarna ändå. Jag tror att det var solen som lockade ut mig på villervalla. Det var så vackert med guldgnistrande skimmer i frosten att fötterna nästan rörde sig automatiskt.

Några timmar senare fick jag trevligt besök och det spelades lite spel (kul!) och sågs på film innan kvällen blev natt och jag blev ensam med djuren igen.

Så blev det tisdag. Idag.
Det känns som att tiden bara sprang iväg dessa dagar, tycker det känns som om jag nyss kommit hem från den första hockeymatchen och helgen är kvar.
Lustigt hur det kan bli ibland.

Men jag gråter inte.
För ikväll ska jag på dejt! :D