Barnskrik och fylleläten

Så var det lördag.
Skönt med helg tycker säkert många, andra får vilket de vill eller ej åka till sitt arbete och slita. Som sambon gör hela helgen.
Andra tar till vara på helgen som den fest den alltid inbjuder till, och som boende i lägenhet tar man förstås också alltid del av alla dess ljud och läten.

Barnfamiljen rakt inunder oss har under dagen haft andra barnfamiljer på besök, med knoddar i allt från 70-110 cm i strumplästen.
Likheten är dock att alla barn, oavsett längd och ålder, har en förmåga att försöka överrösta allt och alla i deras närhet. Och de illskriken som ett barn har förmågan att få fram gånger fyra är INTE att leka med.
Jag och hunden satt större delen av eftermiddagen och tittade chockartat och lidande på varandra, medans barnen härjade runt i våra öron.

Till slut gick vi ut, det var olidligt.

Väl ute var det inte heller så lugnt och stilla, men grannarnas och barnens ljudnivåer sköljdes liksom runt i den somriga vinden och gjorde det hela lite behagligare för våra öron.
Ett grannpar som är relativt nya och mycket trevliga, berättade att de väntade besök under kvällen och kanske skulle bli lite högljudda.
Skönt att de förvarnar i allafall, då har man ju åtminstone en chans att emigrera om man vill.

De var lite glada i hågen för en timme sen, satt och skrålade på sin uteplats medans grilloset nådde min näsa. Nu verkar de redan ha fått tillräckligt, eller så vilar de bara stämbanden.
Det är i allafall ganska lugnt och stilla runt dem för tillfället.

Barnfamiljerna på besök har som tur är också hittat härifrån, och vi försöker hitta någon slags rofylld lördag, jag och djuren.
Det är så himla skönt när det bara är tyst, lugnt och stilla.