Lite vatten på steken

Gissa om jag faktiskt blev lite glad när jag tidigt i morse vaknade av det välbekanta smattret av regndroppar på fönsterbläcket.
Kunde inte riktigt förstå varför allt var så extra ömt och stelt igår, för inga tecken tydde egentligen på något regn eller oväder.
Det har ju förvisso varit ganska blåsigt ett par dagar, men solen har lyst obarmhärtigt under tiden.

Så kom det då en skur, och jag somnade om och hoppades(jo, jag gjorde verkligen det!) på att vakna upp till en sval, gråmulen och regnig dag.
Men när väckarklockan ringde för sambon under förmiddagen, så nog fasen glassade solen runt husknuten och himlen lyste glad och blå.
Läste sedan i tidningen att det nu är brandfara i så gott som hela landet, och den ritade bilden på Sverigekartan lyste ilsket röd för mina ögon.
Ändå säljs engångsgrillar som smöret i solen, och man undrar vart de grillar med dem nu? Det är ju liksom brandvara överallt.

De fagra droppar som damp ned när de flesta av oss ännu sussade gjorde varken sveda eller värk, de försvann ner i jorden som om de aldrig ens existerat.

Den förr så gröna, granna gräsmattan är nu ful, taggig, stel och gulbrun runt husen.
Men ändå, ÄNDÅ, så sitter hyresvärden och klipper den med sin åkgräsklippare just nu!
Ärligt talat, vad fasen, det finns ju inget att klippa!
Dött gräs växer liksom inte, gör något roligare!
Han, gamla farbrorn, kunde gått och väl ligga med en kall öl på sofflocket och känna att det finns lite skönhet i det här med sommar och att samtidigt vara pensionär.

Själv ska jag nog faktiskt låtsas som att det regnar, och lägga mig framför tvn och känna att det är lugnt idag.