Sjukligt varmt

När värmen började komma till i våras så upplevde jag ett smärre uppsving av bättring i kroppen.
Jag blev piggare, kanske lite rörligare och faktiskt något mer smärttålig än tidigare.
Jag tänkte att det nog var kroppen som började vänja sig efter allt som ändå pågått under en så lång tid, och värme var ju oftast något positivt för personer med RA och andra ledsjukdomar.
Jag kände till att värme också kunde vara sämre för vissa av oss, men då jag själv alltid upplevt värmen som något positivt och lyckoframkallande tidigare i livet, så trodde jag att den skulle funka så även nu.

Upp till +20 grader funkar det hur bra som helst. Lagom luftfuktighet också.
Mellan +25-+30 grader och allt högre luftfuktighet, så är det nästan likadant - om inte värre - än på vinterhalvåret.
Över +30 orkar jag inte ens beskriva - olidligt!
Jag har legat och svettats, plågats, haltat mycket illa och varit i alldeles risig och förfärlig form i flera dagar.
Jag kan inte sova pga värmen, jag kan inte äta pga värmen, jag kan inte vara glad pga värmen.
Jag som alltid längtar efter värme och sommar så fort det inte är det.
Nu kommer jag på mig själv att längta efter svala vår-och höstkvällar, ja det trillar till och med ur en och annan julsång ur munnen emellanåt.

Jag har fått handledsstöd på prov nu i allafall. Och det känns bra.
Jag blir inte förmer i styrka eller rörlighet, men jag har undvikit att tappa några saker åtminstone. Alltid något.
På torsdag får jag två stycken tumstöd också, en för varje hand.
Jag riktigt längtar efter dessa, för tummarna är ett bekymmer. Och det var väldigt skönt att ha dessa stöd på mig. Det var som om de svaga lederna i tummarna nästan slappnade av lite grann.

Sist och kanske minst.. :)
STORT GRATTIS till Malin och Anders som i morse blev föräldrar till ytterligare ett av världens mirakel, en liten tös!