Störningsmoment

Med risk för att dunka på någon i ren och skär ilska, så försöker jag istället skriva av mig lite aggression.

När vi kom hem igår kväll, så insåg vi att vi haft oönskat besök i vår lägenhet.
Oönskat i den grad att våra hyresvärdar och X antal personer till, hade knallat rakt in i vår lägenhet med egen nyckel medans vi var i stan - fastän att vi sagt att vi inte ville att de skulle göra det när vi inte var hemma.
För de ringde nämligen och frågade!
Man kan ju undra vad det telefonsamtalet hade för mening, när de uppenbarligen struntade i vår vilja och integritet, och traskat rakt in i vår trygghet utan vårt tillstånd när vi inte var hemma.

Mycket personliga papper låg framme, mina mediciner stod framme, min plånbok låg öppet på köksbordet.
Sängen var obäddad, och min stora hög med kläder - som jag tappert försöker rensa ur - bredde ut sig på gästsängen i datarummet.
Vi hade velat vara hemma, så vi hade kunnat plocka bort de personliga papperen, ställt in medicinerna i skåpet, lagt undan plånboken, snabb-bäddat sängen och förklarat varför alla kläder låg framme i en enda röra.
OCH tagit emot dem.
De hade dessutom lämnat lägenheten med tända lampor, och stängt igen toalettdörren så katterna inte kunde komma in på lådan.

Vem vill ha en massa folk springande utan anledning i sitt hem när man inte är hemma, räck gärna upp en hand!
Och tänk er att ni sagt nej till personerna i fråga, så känns det ännu mer negativt.
Visst, de äger fastigheten och lägenheten och de har en nyckel, men det fanns ingen som helst anledning att gå in för att hålla någon slags "personlig visning" medans vi inte är hemma.
Det är faktiskt tre månader kvar tills vi flyttar!
Vi ställer gärna upp och visar lägenheten, men saken hör till den att ett par redan visat intresse för den och kommer att flytta in efter oss.
Men de har ju redan sett lägenheten två gånger redan, så varför sådan mani?

Jag blev uppriktigt asförbannad och besviken igår.
Det var nog tur att kroppen inte fungerar som den ska, jag hade nog kunnat gjort både en och två otrevliga saker som jag kände det.
Samma ilska har nu pumpat igång blodet igen, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den.

Så nu sitter man här, grinig och sur kl. 08.00 på morgonen.
Vaknade stilla utav att sambon åkte till jobbet för trekvart sedan.
Somnade om, och vaknade av ett ryck en kvart senare.
Grannens 1,5-åring i lägenheten inunder gav till jordens illvrål, och nu har han grinat och skrikit obönhörligt sedan dess. Allt medan hans trötta moder står och skriker tillbaka.

Måtte våra tre månader gå jäkligt fort, för jag står inte ut med dessa människor längre...