Nu är det tungt

Nu känns det inte alls bra i kroppen.
En dryg veckas plockande och rensande utav kläder och diverse sätter snabbt sina spår även i en frisk kropp. Min är inte bara klen och värker, den är fullkomligt orkeslös. 15 minuters sittande på knä, sorterandes kläder, sätter sig i lederna i flera dagar efteråt.

Idag tog musten bara slut. Jag kände flera gånger att jag nästan somnade stående. Ögonen gled igen och huvudet tappade fram, var tvungen att raskt sätta mig ner ifall jag skulle ramla.
Jag sa till sambon, "nu får du faktiskt ursäkta men jag måste få lägga mig ned lite, jag orkar inte mer just nu".
Direkt jag intagit soffan slog ögonen igen, och det kändes som om jag gick i ide.

Vaknar av att sambon varnar om att svärföräldrarna är här för att hjälpa honom att bära. Gick i dvala resten av kvällen, försökte känna efter om det verkligen var eftermiddag, kväll eller kanske dag. Huvudet bara snurrade och kroppen ville bara lägga sig igen.
Det var riktigt otäckt, samtidigt så vill jag ju så gärna försöka.
Gick därför runt med en fuktig dammtrasa under den timmen som de var här, men gick just bara runt och kände mig allmänt i vägen och bortkommen.

Men det är ju inte så långt kvar nu.
Förvisso ska allt packas upp och möbleras på det nya stället, men det är ju ingen panik. Vi har gott om tid på oss att göra i ordning, bara vi får med oss allt.
Men det är jäkligt tungt nu alltså...