En och annan basilusk

Sambon insjuknade natt till söndag. Jag insjuknade natt till tisdag.
Sambon piggnade till och tog sig till jobbet på onsdagen. Jag känner mig fortfarande risig och allmänt överkörd av lok och godsvagnar.

Life just is not fair.

Men, men... Jag får försöka rycka upp mig lite.
På lördag kommer första lasset ved, och det vore ju ett plus om jag kunde vara med och stapla åtminstone ett par vedträn i vedskjulet.
Bara för självkänslans skull. Jag klarar litegrann här hemma.

Cheyenne, vår hund har börjat känna av höstens kylda dräkt och har dagliga spel både inne och ute. Det är skönt för henne nu, med hennes tjocka päls och den värmen som varit under sommaren.
Jag själv känner också av kylan, men blir bara alltmer stel och vill helst bara trycka under ett duntäcke eller framför kaminen.
Det blir lättare när gradantal och väderlek stabiliserar sig, vilket det brukar göra några veckor under vintern. Och bara jag successivt får vänja mig vid att det är kallare, så blir det också lite lättare.

Men det ska bli skönt med ved och att kunna elda varje dag.
Det är både värme, driftvänligt och mysfaktor.
Gött!