När vattnet tinar

Tänk vad fort det kan gå att tina fruset vatten i vattenrör om man bara har rätt saker - och har det hemma!
Vi fick tillbaka vatten i kranarna lika fort som det hade försvunnit, och ångesten lättade lite.

På eftermiddagen åkte vi på årets första husvisning, och åkte besvikna därifrån. Tänk vad bilder kan lura!
Det såg så fint ut på internet, och sen kommer man och får inspektera ett gränsfall till ruckel. Som dessutom nyss hade varit inbrottsdrabbat, så sönderslagna fönster som hjälpligt tejpats igen var det första som mötte en ute i köket.
Och så en helt blåst mäklare som bara verkade sååå oseriös.
Vi åkte därifrån och såg fram emot resten av årets "hus till salu", det kunde väl knappast bli sämre än så här i allafall.

På måndag ska jag åka till Uppsala igen.
Känslan är väl lite avtrubbad denna gång.
Förra gången var jag både nervös, lite skraj och hade lite ångest. Det var flera saker som spelade in och gjorde mig nervig.
Jag är fortfarande lite nervös även denna gång, men jag vet vad bra de tog hand om mig sist jag var där. Och vad kan jag egentligen påverka?
Det bästa är väl att låta läkarna göra sitt jobb, och svara så gott jag kan på deras frågor, och i all möjligaste mån bita ihop när de klämmer, trycker och känner på mina onda leder, senor och muskler.

Jag hoppas att de törs prova ut någon ny medicin denna gång i allafall, för det har stått stilla ända sedan i somras på den fronten.
De har inte vågat prova något nytt sen infusionen jag fick, som jag hamnade på sjukhus utav. Tydligen är jag överkänslig för allt... *suck*