Gärna värme, men inte så varmt

Jag har ju glömt att berätta om vad som hände strax efter att jag kommit hem med valpen från Finland.
Medan jag var borta hade sambon gått runt och sniffat sig fram till en konstig doft i vårt gemensamma hem. Det luktade bränt på något sätt ifrån hallen och kanske lite från köket också. Men hur han än gick runt och lekte blodhund, så kunde han inte finna något.

På lördagen kom jag hem, och så fort jag, valpen, valpens ägare och valpens bror anlände, så var det absolut kris att gå på toaletten!
Medan Tequilas ägare hälsade på Cheyenne, och sambon stod som ett nervvrak och väntade på att få se underverket som satt kvar i bilen, så fann jag äntligen toasitsen i halvmörkret.
Fy helvete vad kallt! Höll ju på att förfrysa hela härligheten!

Min sambo är mycket varmblodig och skulle väl utan större omsvep knalla runt i shorts året runt. Jag själv är superfrusen och har alltid en fleecetröja och raggsockor tillhands.
Därför trodde jag att han kanske hade passat på att stänga av några element, i hans ögon "onödiga", medan jag var bortrest.
Medan jag satt och fick istappar mellan benen hade jag god lust att skälla högt och ljudligt ifrån min pikanta sittplats, men hejdade mig då jag kom på att vi ju hade folk i huset.
Jag fick ta upp det senare.
Innan jag tingelingade ut, satte jag mödosamt på elementet igen och drog upp det på max.

Eftersom hemmets hjärta plötsligt fylldes av en ny underbar varelse i familjen, så glömde jag bort att skälla. Och dessutom var ju elementet på nu igen.
Märk min förvåning när jag på kvällen ska på toa, och det fortfarande är kylskåpskallt där inne!
Ser då att jag inte slagit på elementet, utan slagit av det. Konstigt...
Ropar på sambon medan jag ställer rätt det och säger att vi har ett trasigt element till.
Sen tänkte jag att vi kanske skulle kolla säkringarna först, för de slår av titt som tätt pga att amperen på propparna är lite för låg.
Mycket riktigt, en säkring hade gått. Sambon slog på och efter en stund började det lilla elementet ge livstecken ifrån sig. Skönt!

På natten när jag ska försöka ta mig ur sängen och ut med den nödiga valpen, så går det inte att tända en enda lampa i hela kåken.
Förb... Huvudsäkringen har gått igen.
Den brukar gå om vi kör flera elektriska maskiner hemma samtidigt. Kombinationen diskmaskin/tvättmaskin är en klassiker.
Sambon väcks, och gemensamt tar vi oss upp och ut för att både kissa valpen och sätta igång huvudsäkringen.
Strömmen kommer igång och vi lägger oss igen.

Morgonen efter är badrummet ett kylrum igen.
Vi tror att det är badrumselementet som är problemet och hyresvärden kommer med ett reservelement. Säkringen slås på och allt verkar funka. Strax efter han gått, börjar det osa skumt inne.
Går på helspänn och luktar, undrar vad som är fel.
Det dröjer inte länge innan den där doften som sambon känt dagarna innan, osar runt i hela köket och hallen.
Sambon säger att säkringen slår av igen om det är något, men det luktar så mycket att jag inte törs slappna av en sekund.

Kvarten senare börjar det stora elementet i köket att rassla, dunka, pysa och när det slår en gnista efter väggen, klumpar jag mig fram och stänger av det.
Ropar på sambon som ringer hyresvärden och jag letar febrilt i säkringsskåpet för att slå av rätt säkring. Vi måste numrera de där knapparna alltså! Slog av flera i farten för säkerhets skull.
Hyresvärden kom tillbaka så sakteliga och tyckte nog att vi var de mest jobbiga hyresgästerna på denna planet.
Men även han blev tyst när han monterat bort kökselementet och får se att det var alldeles svartbränt på den vitmålade träpanelen bakom.

Gissa om det vid det laget gick kalla kårar längs hela ryggen.
Tänk om det hade varit på natten, säkringen inte slagit av och vi sovit?

Nog för att jag längtar efter vår, solsken, svalor och blommor.
Gärna värme, men inte så varmt som det hade kunnat bli.