Vår kära Kennedy försvann igår morse och lyste med sin frånvaro hela dagen och kvällen.Halv två i natt var jag fortfarande ute och ropade, och hade ångestoro över varför hon inte kom hem. Första natten på 11 år som inte Kennedy sovit i sängen eller inne i huset överhuvudtaget, och jag befarade det värsta.
Vid åtta var jag uppe och lunkade runt tomten och i skogen och lockade. Ingen katt.
Men 10.30 kom hon trippande längs hustaket(!) och jamade hungrigt. Hon fick två påsar lyxig Whiskas och sover nu ut på bästa sovplats inne i sovrummet.
Skönt att hon kom tillrätta tillslut! :)
vilken tur att hon kom hem igen!
SvaraRaderaSkogsnuvan: Sommarutflykt har katten varit ut på. Ljusa nätter och varmt inbjuder ju till det. Min Oskar ger sig också ut ibland och visst blir man orolig.
SvaraRaderaTack för igår, det var härligt att träffa dig igen. Pratade med Andreas och han ville gärna hänga med och hälsa på så vi syns nog snart igen :-)
SvaraRaderaJag mailar korten under dagen idag!
Kram Helena
Anonym:
SvaraRaderaJa, det var det verkligen!
Skogsnuvan:
Den andra "gammelkatten" tar ju ut semesterturer ett par gånger varje år och är borta några dygn, men aldrig Kennedy. Det var första gången någonsin. Men oavsett när de är borta så blir man orolig, men de måste ju få röra sig med.
Helena:
Tack själv, och tack för den jättefina orkidéen! Hälsa "gänget" och tacka igen!
Ni är så välkomna, bara roligt med lite sällskap när jag är hemma. :)
Ser fram emot bilderna, hoppas att du fick några bra. :D