Skit skit, bara skit

Jag är sjuk. Mer än vanligt alltså.
Tequila löper inte längre, men lik förbannat rinner det urin i tid och otid. Och hon verkar mer stressad och "taggad" nu efter löpet än vad hon var innan. Fasen, jag trodde ju att hon skulle lugna ned sig lite..! :(

Allt känns osäkert med precis allting just nu.
Många ställer frågor, men jag har inga svar att ge.
Jag som brukar vara bra på att ge svar! Känner mig tömd på något lustigt sätt, och stundtals väldigt förvirrad.
Det är absolut inte Tequilas fel, men att hon inte är bra bidrar ganska mycket, det ska jag erkänna. Om än motvilligt.

Om en vecka är det dags att åka till Uppsala igen.
Jobbigt.
Det är jobbigt att sitta på Jumbolansen dit i 4,5 timme, det är jobbigt att vara där, det är jobbigt att köras emellan läkarrum, patientrum, röntgenrum, provtagningsrum, sjukgymnastrum, arbetsterapeutrum, matsalen, tv-rummet(där man alltid verkar störa), och slussas runt i 120 på de där jäkla truckarna över hela sjukhusområdet som en jäkla åsna.

Sen ska man sitta nästan 5 timmar på Jumbolansen för att ta sig hem, och då är man skittrött, helt knäckt, ensam, tömd på varenda liter blod och har ont överallt efter alla skumma "tester".
Troligtvis strålar jag resten av bussens passagerare efter alla röntgenundersökningar med...

Ja, jag är glad att jag får hjälp utav landets bästa läkare.
Nej, jag vill inte alls åka. Jag ligger hellre hemma i sängen en hel vecka och försöker stå ut med skiten.
Även om det inte går.
Allt är skit skit, bara skit.