DFFH ansluter

Och så anslöt då DFFH = DunderFörkylningenFrånHelvetet till skovet...

Ja, jag tycker synd om mig själv. Massor och mycket.

All skit på en gång

Kan det bara inte få vara bra NÅGON GÅNG?
Jag blir så trött på att allt ska gå åt helvete hela tiden.
Är det så att jag helt enkelt förtjänar det eller är jag bara dum nog att dra på mig allt?
När kommer backarna där man kan luta sig tillbaka, vila benen och blunda njutningsfullt?

Det är farligt, heldumt och/eller fel att stödja någon som begått misstag. Det har jag fått veta.
Men hör ni, ALLA begår misstag! Ingen är ofelbar.
Och så länge man inser och förstår att man gjort fel, ber om ursäkt och försöker ställa allt tillrätta och mår jäkligt piss över allting, då är man vis och förståndig trots allt.
Det finns de som gång på gång begår misstag, aldrig ber om ursäkt för det och fortsätter begå "misstag".
Varför är det så lätt att förlåta dem, men så svårt att förlåta den som begår ETT misstag?

Min åsikt är min egen och jag står för den.
Men det är ändå oacceptabelt att skicka hot, svordomar och skit efter mig för det.

Igår kom ytterligare en smäll på käften där man redan låg på marken full i blåmärken och ont i magen.
Skatteverket vill att jag ska betala tillbaka ett fyrsiffrigt belopp till dem.
Skojar ni med mig? Inte alls.
Tydligen kan svenska myndigheter inte räkna bort skatt på de bidrag som betalas ut, så nu får man veta att man lever.
Jag stängde in mig på toaletten i omgångar igår och bara grät.

Ska livet vara så här jämt, så vill jag inte längre ha någon del i det.

Skit skit, bara skit

Jag är sjuk. Mer än vanligt alltså.
Tequila löper inte längre, men lik förbannat rinner det urin i tid och otid. Och hon verkar mer stressad och "taggad" nu efter löpet än vad hon var innan. Fasen, jag trodde ju att hon skulle lugna ned sig lite..! :(

Allt känns osäkert med precis allting just nu.
Många ställer frågor, men jag har inga svar att ge.
Jag som brukar vara bra på att ge svar! Känner mig tömd på något lustigt sätt, och stundtals väldigt förvirrad.
Det är absolut inte Tequilas fel, men att hon inte är bra bidrar ganska mycket, det ska jag erkänna. Om än motvilligt.

Om en vecka är det dags att åka till Uppsala igen.
Jobbigt.
Det är jobbigt att sitta på Jumbolansen dit i 4,5 timme, det är jobbigt att vara där, det är jobbigt att köras emellan läkarrum, patientrum, röntgenrum, provtagningsrum, sjukgymnastrum, arbetsterapeutrum, matsalen, tv-rummet(där man alltid verkar störa), och slussas runt i 120 på de där jäkla truckarna över hela sjukhusområdet som en jäkla åsna.

Sen ska man sitta nästan 5 timmar på Jumbolansen för att ta sig hem, och då är man skittrött, helt knäckt, ensam, tömd på varenda liter blod och har ont överallt efter alla skumma "tester".
Troligtvis strålar jag resten av bussens passagerare efter alla röntgenundersökningar med...

Ja, jag är glad att jag får hjälp utav landets bästa läkare.
Nej, jag vill inte alls åka. Jag ligger hellre hemma i sängen en hel vecka och försöker stå ut med skiten.
Även om det inte går.
Allt är skit skit, bara skit.