Depression Light

Tisdagen spenderades på stadens stora sjukhus. Det kändes mer befolkat än normalt, trots att solen stod högt på himlen och lyste i höstlöven utanför.
Är vi mer sjuka nu, har vi fler inlagda bekanta eller var det bara ett undantag?
Jag hoppas på undantaget. Jag önskar att alla får vara friska och må bra.

Denna dags sjukhusbesök ämnade ett besök hos kuratorn.
Hon den där lite virriga, med stor Guds-tro och med en lite för stor portion grodor som flaxar ut ur hennes stora mun när man minst anar det.
Denna tisdag kläckte hon uttrycket "Depression Light" och menade att vår ganska nyligen gjorda husflytt gjort mig "chockerad, lite som i trans inför allt tumult. Som en depression light".

Tänk om någon kunde se in i min hjärna varje gång jag träffar denna människa, läsa mina tankar...oj oj.
Hon malde på i över timmen och avslutade samtalet med att hon tyckte att jag och sambon skulle hitta på något riktigt roligt ihop.

-Jaaaha...eh. Vad skulle det vara då..?

Hon skrev lite i sitt block medan hon "hummade"(hon har tidigare berättat att hon tänker när hon hummar).

-Jag vet! Ni kan ju gifta er! Det vore ju jätteroligt, eller hur?

Jag vet inte varför jag inte bett om en annan kurator efter alla dessa sneda språng som hon hela tiden gör. Eller jo. När jag tänker efter så vet jag nog varför ändå.
För människan är ju verkligen inte riktigt klok och varje gång jag tänker på allt tokigt hon sagt, så skrattar jag länge och gott.
Så visst får jag någonting tillbaka. Trots allt.