Vi skulle vara superduktiga idag, oj oj.
Sambon skulle diska, jag skulle försöka packa upp lite lådor, och vi skulle gemensamt vika den tvätt som under helgen tvättades.
Vi hade verkligen värsta planen klar för dagen, vi skulle gå upp tidigt och allt.
Vi gick därför och lade oss relativt tidigt också.
Ändå lyckas vi somna om efter att bådas klockor ringt. Till slut tyckte vår hund Cheyenne att det fick vara nog, och levde rullan i emellan oss till vi gick upp.
Jag släppte ut katterna och gav Cheyenne mat, och sambon började nyvaket att tända i kaminen.
Efter dryga timmen efter uppvaknandet av hundtassar i ansiktet, hörde jag dock slamret av disk och vatten som rann i köket.
Blev lite paff över att sambon tog initiativet på egen hand, det händer mycket sällan annars. Själv kunde jag inte riktigt hitta inspiration, och vandrade därför ut och in med hunden, tittade i kaminen så det brann, släppte ut och in katter som aldrig kan bestämma sig.
Som tur var tröttnade herrn på att diska ganska så snart och vi hamnade tillsammans framför tv:n. Det blev sedan en film, "We Own The Night", och sedan började gubben töla om vad duktiga vi har varit idag.
Jaha..? Jag har ju för fasen inte gjort ett endaste dugg, du har diskat upp hälften av all disk. Är vi duktiga som ser på film..?
Jag orkade inte varken kommentera eller låta mina tankar spela verbalt. Tycker han att vi har gjort något bra som han är glad över, ja, då får han väl vara det.
Bättre en glad sambo, än två sura.
I allafall så hade vi varit så duktiga att det bestämdes att vi skulle äta på restaurang dagen till ära, och ja...jag sade inte emot! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar