Bra trots allt

Vilken mysig lördag det blev till slut!
Först gick vi på bio.
Jag blev själaglad över att matbutiken bredvid bion börjat med naturgodis på lösvikt. Istället för att välja en påse med samma nötter i, så blandade jag en finfin blandning med flera favoriter!
Filmen var Kick-Ass 2, och även om jag gillade den första filmen så var ju detta ett bottennapp.
De första 30 minuterna var bra och gjorde intryck, men sedan var det platt fall.
Men vi var på bio, sambon pröjsade och jag hade mina blandade nötter. Det var helt okej ändå. :)

Efter filmen kände vi oss båda lite stela och eftersom jag inte hade så ont, så bestämde vi oss för en promenad runt den fina udden på vägen till restaurangen.
Eftersom vi båda fortfarande inte är (och kommer aldrig att bli...) några atleter, så såg var vi båda två lika flåsiga och lytta ut när vi kom fram.

Mongolisk mat stod på agendan. En av mina favoritrestauranger.
Vi slaffsade och göttade oss i över 2 timmar, innan färden bar hemåt.
Väl hemma blev det en film till, innan vi stöp i säng.

*   *   *   *   *

På söndagen vaknade jag betydligt sämre. Regn i luften och onda leder som rördes för mycket dagen innan.
Idag skulle handikappridningen börja och jag skulle ståta till häst i mina nya, fula 87-kronors ridbyxor.
Jag insåg ganska så raskt att idag kommer inte detta att hända.
Inte alls glad i hågen ringde jag och lämnade återbud.

Under dagen lättade dock stelheten ganska mycket och även om det gjorde ont, så övertalades jag att följa med sambon och en av hans kompisar att besöka stans Brigad Museum.
Trots hälta, krämpor och besvär, så är jag glad att jag följde med. Det var intressant, spännande och rörande. Hela museet var snyggt och bra upplagt med väldigt mycket detaljer i allt.
Vi tog det i min takt och blev därför där ganska länge. För länge, för när jag försökte läsa sista halvtimmen så kände jag mig svimfärdig och dyslektiskt.

Minns knappt hur vi kom hem, men jag vet att det enda jag ville var att ta morfin och lägga mig i soffan när jag kom innanför dörren.
Eftersom morfin är ett stort no-no nu, så blev det Citodon och TENS istället.
Inte lika effektivt, men jag föll i sömn till slut och sov mig igenom kvällens regnoväder.

Summa summarum så blev det en bra helg trots allt, jag kan absolut inte säga annat.
Jag har gjort mycket trots att jag har mått tjyvens, så jag är jättenöjd.
Det känns dock i kroppen idag att det varit några ihärdiga och tuffa dagar, men jag tar det utan att blinka.
Den här veckan blir det fertilitetsbesök. Något säger mig att dagarna fram kommer att sega riktigt...

Softa kan vi allihop

Vi skulle vara superduktiga idag, oj oj.
Sambon skulle diska, jag skulle försöka packa upp lite lådor, och vi skulle gemensamt vika den tvätt som under helgen tvättades.
Vi hade verkligen värsta planen klar för dagen, vi skulle gå upp tidigt och allt.
Vi gick därför och lade oss relativt tidigt också.

Ändå lyckas vi somna om efter att bådas klockor ringt. Till slut tyckte vår hund Cheyenne att det fick vara nog, och levde rullan i emellan oss till vi gick upp.
Jag släppte ut katterna och gav Cheyenne mat, och sambon började nyvaket att tända i kaminen.

Efter dryga timmen efter uppvaknandet av hundtassar i ansiktet, hörde jag dock slamret av disk och vatten som rann i köket.
Blev lite paff över att sambon tog initiativet på egen hand, det händer mycket sällan annars. Själv kunde jag inte riktigt hitta inspiration, och vandrade därför ut och in med hunden, tittade i kaminen så det brann, släppte ut och in katter som aldrig kan bestämma sig.

Som tur var tröttnade herrn på att diska ganska så snart och vi hamnade tillsammans framför tv:n. Det blev sedan en film, "We Own The Night", och sedan började gubben töla om vad duktiga vi har varit idag.
Jaha..? Jag har ju för fasen inte gjort ett endaste dugg, du har diskat upp hälften av all disk. Är vi duktiga som ser på film..?

Jag orkade inte varken kommentera eller låta mina tankar spela verbalt. Tycker han att vi har gjort något bra som han är glad över, ja, då får han väl vara det.
Bättre en glad sambo, än två sura.
I allafall så hade vi varit så duktiga att det bestämdes att vi skulle äta på restaurang dagen till ära, och ja...jag sade inte emot! :)