söndag 10 maj 2009

Himlen öppnade

Vi tänkte att vi skulle umgås och få lite gjort idag, dagen innan jag åker till Uppsala.

Vid lunch åkte vi till en Handelsträdgård i närheten och köpte lite roliga blommor för urnor, krukor och lådor. En del har vi(läs: sambon) förodlat själva, men Million Bells, stjärnöga, två ovanliga, flerfärgade dahlior, och smultronsplantor kom med på inköpsvagnen i allafall.
Vi ska tillbaka nästa helg igen och köpa sommar/höstblommor till pappas grav, Surfinia och fler Million Bells, och så ska vi köpa lite fler lådor med fästen för de hade väldigt bra priser på dessa.

Innan vi åkte hem, var vi till pappa och satte penséer så det inte skulle se alldeles tomt ut.
Idén att sätta höstlökar blev en stor flopp, så därför kommer vi i fortsättningen att sätta blommor efter säsong igen. Det blir lite pengar som man lägger ut, men jag gör gärna det för att det ska vara fint hos pappa.

Ni tycker kanske att "Så dumt! De ser han ju inte ändå!"
Nej, det kanske inte han gör.
Men jag vill inte att det ska se lika bart och nattsvart ut på min älskade pappas grav, som det gör på graven bredvid honom.

När jag ser det gapande jordhålet till rabatt vid stenen bredvid pappa, så tänker jag bara att den mannen måste ha varit endera mycket ensam eller mycket illa omtyckt.
Det ser tomt, kallt och mörkt ut, och jag undrar ofta varför ingen bryr sig om att åka dit med en blomkvast någon gång ibland.

Jag har ett par gånger överköpt för många plantor till pappas grav, och då brukar jag sätta den eller de som blir över vid den stenen.
Sen kom jag på att mannen i fråga kanske avskydde allt vad blomster, färger och växter heter, och förbjöd någon att sätta något dylikt på hans viloplats. Det vet man ju inte.
Det kanske är ren respekt för hans önskan som det faktiskt inte finns några blommor på hans grav.
Så nu gör jag det inte längre.
Men jag går ofta förbi och tittar, och tänker på att det ser så ledsamt ut. Så ensamt ut.

Väl hemma hann vi precis få blommorna i krukor, innan himlen öppnade sig, och vi tog flykten in i huset.
Nu väntar vi bara på uppehåll, för jag längtar så efter att grilla bananer med choklad i, och det skulle vi göra innan jag åker till Uppsala. Och det är ju inte så värstans många timmar kvar nu...

3 kommentarer:

  1. Ska du dit igen?
    vad jobbigt.
    Hur är det med dig? Blir det nån lösning och bättring?
    Inga kort på nya kläderna?
    Kram Cattis

    SvaraRadera
  2. Hoppas allt går bra för dig i Uppsala. Lycka till

    SvaraRadera
  3. Nystet:
    Ja, tredje rundan nu. Ska tillbaka i september igen. Har en ny medicin att prova ut under tiden.
    Den sista har hjälpt lite, men inte tillräckligt. Så nu trycker de in cellgifter igen och hoppas att kombinationen blir lyckad.
    Det hoppas jag med att den blir.

    Anonym:
    Tack!

    SvaraRadera