God morgon!

I Halland är det milt väder.
När jag slog på datorn i morse lyste väderrutan över Karlstad på skärmen. -22 stod det.
I Ullared är det -1,5 grad, på väg uppåt.
Mina leder protesterar inte alls. Det gör ont som vanligt förstås, men det känns inte så plågsamt som igår morse hemma i Värmland. Jag är inte sådär sjukligt stel.

Jag ser fram emot dagen på ett skräckfyllt sätt. "Tänk om". Det är många "tänk om".
Det var det igår också, men det löste sig ändå.
I Ullared är det ingen som stirrar ögonen ur sig om man sätter sig på pallarna med hundfoder en stund. Eller om kundvagnen fungerar mer som människo-upphäng/rullator.
Det finns potentiella sittplatser precis överallt, både inne och ute. Matställen, fikaställen och diverse annat där man kan hämta andan. Bra ursäkter för att inte behöva "tänka om".

Jag var oroad över att resmålet var det dummaste i mannaminne.
Men just idag är jag stark.
Och Ullared passar även mig.