Starkare

Jag har hela tiden varit rädd för att alla tappra, misslyckade försök skulle driva oss isär.
Men jag vet nu att vi är starkare än någonsin, det har senaste dagarna bevisat.

Det gör att hela den här kommande tuffa resan känns än mer trygg och säker.
Det är verkligen VI.

Jag ber inte om hjälp så ofta

Har fått en tid idag kl. 13.00 med lilla Mysan.
Jag förklarade så gott jag kunde i telefonen och de var så gulliga i luren och sa att de skulle göra så gott de kunde för min lilla kissekatt, men också för min plånbok.

Kändes skönt när jag avslutat samtalet, men så var det ju det här med att vi behöver skjuts på något sätt.
Färdtjänsten erbjuder inte sina tjänster så ofta längre och jag vill inte att min lilla sjuka katt ska behöva åka samresor i flera timmar över hela stan innan vi kommer hem.
Så jag frågade combon/exet om han kunde göra ett undantag för oss. Om inte för mig, så iallafall för lilla kissen, som ju varit lika mycket hans de senaste 4,5 åren.
Han ska dessutom in till stan, för han ska ju jobba senare idag. Veterinärbesöket är ett par timmar före.

Han sa ju inte nej, men han hade fasen lika gärna kunnat göra det.
Jag har förvisso inte fått något svar alls egentligen, så får väl se om jag behöver panikragga skjuts i sista sekund.

Tillägg:
Usch, nu låter jag sådär otacksam och bitter... Som en riktig surkärring.
Han behöver ju inte alls hjälpa till om inte han vill det, vi är ju inte ihop och han flyttar snart ut. Jag måste faktiskt klara mig på egen hand och kan inte ta för givet att han kanske kan hjälpa till med skjuts ibland, oavsett det gäller en katt eller mig eller något annat.
Är bara så van att han funnits till hands under så många år, att det är en lite jobbig omställning. Speciellt nu, när katten är dålig och jag verkligen känner att hon behöver komma iväg.
Men det är ju inte exets fel, något utav det.

Kolmården

Vi, som egentligen inte är något vi längre, var till Kolmården i två dagar i mitten på augusti.
Tio dagar senare tog vi-eran plötsligt och chockartat slut. Men bilderna finns kvar.

Hemkommen

1,5 dygn i Ullared kan nog få vem som helst på fall.
Men även om jag ömsom kände av extrem stress, smärta, uppgivenhet och frustration, så var det faktiskt ganska så roligt.
I bilen på väg hem satt jag redan och funderade på nästa resa.
För tillbaka till Ullared tänker jag definitivt åka.

Gjordes fynd?
Jodå, det tycker jag absolut.
Gjordes dåliga köp?
Jag tror det...men det gör inget. Inte den här gången i allafall. :)

Tror att jag ska göra ett "shopping-inlägg" med bilder.
Kanske att jag nämner lite priser också... ;)

God morgon!

I Halland är det milt väder.
När jag slog på datorn i morse lyste väderrutan över Karlstad på skärmen. -22 stod det.
I Ullared är det -1,5 grad, på väg uppåt.
Mina leder protesterar inte alls. Det gör ont som vanligt förstås, men det känns inte så plågsamt som igår morse hemma i Värmland. Jag är inte sådär sjukligt stel.

Jag ser fram emot dagen på ett skräckfyllt sätt. "Tänk om". Det är många "tänk om".
Det var det igår också, men det löste sig ändå.
I Ullared är det ingen som stirrar ögonen ur sig om man sätter sig på pallarna med hundfoder en stund. Eller om kundvagnen fungerar mer som människo-upphäng/rullator.
Det finns potentiella sittplatser precis överallt, både inne och ute. Matställen, fikaställen och diverse annat där man kan hämta andan. Bra ursäkter för att inte behöva "tänka om".

Jag var oroad över att resmålet var det dummaste i mannaminne.
Men just idag är jag stark.
Och Ullared passar även mig.

Imorgon bär det iväg

Imorgon förmiddag lämnar vi snön i Värmland för att besöka snön i Halland.
Jul- och Nyårsshopping står på schemat.
Jag har kollat upp att det finns rullstol att låna, vet ju om mina begränsningar.

Nu ska vi ta oss lite natta-dessert, innan det är dags att få några timmars sömn.

Förresten så fick vi en Nyårsinbjudan med posten idag och det låter alldeles underbart!
Tack!
Jag hoppas att plånboken inte gapar alltför tom efter två dagar i Halland, utan att vi kan komma med på festligheterna och det med besked! :)

Så ska det packas igen

Imorgon bitti bär det av emot stora staden Göteborg, för lite avkoppling, julhandel, besök på Jul på Liseberg och Universeum och annat smått och gott.
Låter ju nästan som om vi ska vara borta väldigt länge, men vi ska bara sova kvar en natt!
Vi åker med tåg tidigt imorgon och kommer hem med ett annat tåg sent på söndag.

Ska bli skönt att komma iväg!
Vi bokade resan för längesen, och sett fram emot och längtat efter den lika länge. Kanske skulle vi ha tagit någon dag till, men vi kände att det nog skulle räcka gott och väl med ett och ett halvt dygn. Lönehelg kommer att göra butiker och annat proppfulla, men det känns som en liten grej i jämförelse.
Vi har inte varit hemifrån så mycket sista året, så det ska bli skönt att komma iväg igen.

Så var det då det där med packning.
Hur mycket ska man ha med sig, och vad?
Vi ska ju bara vara borta en natt, men det är man ju med en 24-timmars Ålandskryssning också, och då packar man ju alltid med extra ombyten även fast man inte behöver dem.
Jag har hellre med mig mer än för lite. Sen får det väl se lite dumt/roligt ut då!

Vet att det är många som sitter och funderar på varför jag inte svarat på mail och så, men har tid att sitta och skriva i bloggen nästan varje dag.
Just nu känns det rätt skönt att bara behöva skriva här litegrand varje dag, och ibland är det roligare att skicka mail.
Just nu har jag kommit in i ett bloggstim, och struntar fullkomligt i alla mail.
Det är alltså något som går nu, så hav förtröstan! Jag svarar så snart jag finner lust. :)