9 år

För nio år sedan föddes det en liten, liten parvel på BB i Karlstad.
När han var en dag gammal fick jag träffa honom för första gången och han såg alldeles röd och bräcklig ut.
Hans ögon var stora och mörkblå och de tittade ständigt, ovetande om hela världen omkring sig.
Han liknade inget jag tidigare sett och jag tittade på honom, förundrad över allt gott här i världen och ganska så stolt var jag nog.
Tänk att just jag hade blivit faster för allra första gången i mitt liv!

Idag fyller han nio år.
Vart tog alla de nio åren vägen? Hur kunde det gå så fort?
Jag tyckte att han nyss började på dagis och insåg precis att han börjar i mellanstadiet i skolan till hösten.

Känner man likadant när man är förälder? Går tiden lika fort då? Eller stannar den av emellanåt, så man hinner fatta vad som är på väg att hända?
Som faster står man bredvid och jag träffar inte mina brorsbarn så ofta. Kanske är det därför jag inte hinner med.
Ena stunden går de på dagis och nästa gång i skolan. Ena stunden leker de med Byggare Bob och nästa gång är det streethockey som gäller.
Man blir ganska förvirrad när det ska köpas presenter och julklappar. Hur långt har de kommit nu?

Eftersom tiden går så fasligt fort och mitt första brorsbarn fyller nio år idag, så fyller han troligtvis 16 nästa gång. Och då vill han kanske ha pengar till körkort, dataspel, ett par svindyra och tuffa märkesskor eller kanske en ny hockeyutrustning...
Med andra ord så är det bäst att faster börjar spara!

Men idag ska jag bara minnas den där dagen då jag blev faster och så ska jag gå på barn(?)kalas för att fira det lite också. :)